Kapitel 27

Jag vaknade av att Justin snarkade ljudligt. Jag petade honom på armen men han bara vände sig om. Jag satte mig upp och sträckte på mig, sen hoppade jag försiktigt över Justin. När jag skulle gå drog något i min tröja, så jag vände mig om. Då låg Justin och log och jag log tillbaka.

-"Godmorgon." Sa jag. Han drog mig mot sig. 

-"Godmorgon." Svarade han och satte sig upp. Han la sina armar runt min midja och lutade huvudet mot min mage. Jag lutade mig över honom och kysste honom mitt på huvudet. Justin reste sig upp och vi gick in i köket. Där satt mormor och morfar och åt frukost.

-"Godmorgon sömntutor!" Skrattade morfar. Justin och jag fixade vår frukost sen satte vi oss ner för att äta.

-"Idag ska vi åka in till stan, hade vi tänkt!" Sa mormor. Jag kollade på Justin.

-"Ja, det låter kul!" Sa jag och log. Justin nickade. Pattie kom ingående med min mobil i handen.

-"Igen, Michelle? Fast denna gången bara ett sms.." Jag skrattade och tog mobilen. Det var ett okänt nummer. På smset stod det:"Hänga nån dag? Du verkar schysst!<3 // Sarah." Jag la till numret sen svarade jag:"Visst, du verkar rätt schysst själv! Kan inte idag, imorgon ska jag ut och åka med killarna. Hänger du med?<3" Jag fick snabbt ett svar där hon sa okej, sen la jag undan mobilen.

-"Vem?" Frågade Justin.

-"Sarah." 

-"Sarah vem?" Jag kollade på honom. Visste han inte vem hon var?

-"Nolans syrra." Justin nickade förstående.

-"Vad ville hon då?"

-"Hon undrade om jag ville hänga med henne nån dag, och imorgon ska ju vi åka skridskor så jag sa att hon kunde följa med." 

-"Vad bra att hon har kommit på fötter igen, jag minns hur hon mådde innan.." Sa mormor. Jag kollade undrande på dom.

-"Vad menar ni?" Justin tittade på mig.

-"Hon höll på att skära sig och sånt. Asså det är inte Nolans riktiga syrre, dom har bara samma pappa. Sarahs mamma dog när hon var 12, och det tog riktigt hårt på henne. Så hon började med droger och sånt hemskt." Jag la handen framför munnen. Gud vad hemskt! Stackare! Jag förstod precis hur hon mådde.

-"Men jag förstår inte hur det kunde ta så hårt på henne.. de måste ha varit riktigt nära varandra!" Sa jag.

-"Ja, hon bodde hos sin mamma, samma som med mig och mamma. Hon hatade sin pappa, Nolans pappa då, men hon blev ändå tvingad att flytta dit. Det var nog därför." Sa Justin. Jag kände verkligen med henne, det är svårt att förlora dem man älskar mest.

-"Nej vad hemskt..." Sa jag tyst. 

När alla var färdiga åkte vi inte till stan. Eftersom det var min första gång i kanada kollade jag på allt, och då menar jag ALLT. Varenda skylltfönster vi gick förbi stannade jag och kollade in. Det var så annorlunda från vad jag var van vid. Sverige hade bara städer, byar, inte som här. Här var allt så mysigt. Och Atlanta var också bara en stor stad. Jag tyckte om det här. Det känndes som hemma, på något sätt. Alla tittade, tog bilder, kramade oss och sånt, jag kände mig så omtyckt, det var en härlig känsla. Plötsligt stannade vi utanför en teater. Justin la sin arm om mig och jag lutade miott huvud på hans axel.

-"Det var här allt började.."Viskade han. Jag nickade.

-"Det var här du vann mitt hjärta, utan att ens veta om det." Sa jag. Jag kysste honom på munnen. Vi kollade ner på marken och såg stjärnar dom hade satt dit. Jag kom ihåg alla klippen med honom när han sjöng, när han satt här på gatan och var så lycklig. Jag hörde plötsligt skrik och vände mig om. Där stod en grupp med tjejer. Justin vände sig också om. Eftersom det bara var ungeför fem tjejer log Justin.

-"Sluta skrika är ni snälla, det förstör lugnet häromkring!" Skrattade Justin. Alla tjejerna tystnade. Jag slår vad om att om Justin hade bett dom raka av allt hår hade dom gjort det..

-"Ehm, kan vi få ta en bild Justin? Snälla!" Justin ställde sig bredvid tjejerna och log. Jag kollade på och jag såg hur lyckliga tjejerna va. En av dom kom fram till mig och log stort.

-"Kan vi ta en bild med dig också?" Jag blev förvånad men sa ja. Så jag stod där och blev fotat med världskända Justin Bieber. Otroligt. Efter ett tag blev det för kallt så vi gick hem. Där hemma satte vi oss och spelade spel, sen gick vi och la oss. Det hade varit en lång dag, och jag vaknade inte fören klockan var 12.

_____________________________________________________________________________

Såja :D 

Kapitel 26

Jag sov jätte skönt, när plötsligt någon kysser mig på halsen. Jag gnuggar mig i ögonen och vänder mig om.

-"God Jul älskling!" Säger Justin och kysser mig.

-"God jul!" Sa jag och fick en till kyss. Justin satte sig upp och gav mig ett paket.

-"Här." Jag kollade på det lilla paketet.

-"Men ska vi inte vänta tills ikväll?" Justin skakade på huvudet.

-"Nej, jag vill att du ska ha den nu." Jag kysste honom på kinden och började öppna paketet. Det var hårt, och buckligt. Jag rev av en bit papper och såg ett hjärta, jag rev av en bit till och såg fler. Jag tittade upp på Justin och log.

-"Fortsätt öppna!" Sa han och klappade mig på armen. Jag rev av fler delar, då såg jag att det var en bild. Jag såg en strand, sen ett par som kysstes i vattnet. När jag tog bort allt pappret såg jag att det var en bild på mig och Justin. Bilden föreställde oss, våra näsor var tryckta mot varandra, vi log båda två och tittade in i varandras ögon. Den var riktigt vacker.

-"Åh Justin.." Fick jag fram.

-"Vad tycker du?" Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag älskade den! Det var den vackraste bilden jag någonsin sett!

-"Den är så vacker!" Justin log.

-"Var fick du tag på den?" Undrade jag.

-"Tja, det var en papparazzi som tog den, han skickade den i ett brev och så skrev han under 'Eftersom det är jul tycker jag att du ska ha denna, ge den till Michelle. Hon blir nog glad då.' Så jag köpte ramen och la in bilden." Jag la ramen på sängen och kastade mig över honom. Vi låg där och kysstes ändå tills det knackade lätt på dörren. Vi släppte varandra och Justins mormor steg in.

-"Jag stör väll inte?" Sa hon. Justin och jag kollade på varandra och log.

-"Nej då, det är lungt." Svarade Justin.

-"Det var ju bra. Justin, du har besök." Justin reste sig och räckte ut sin hand mot mig. Jag tog den och han hjälpte mig upp. Vi gick igenom hallen till ytterdörren, och där utanför stod Ryan, Chaz och Nolan. Justin blev överlycklig och dom kramade om varandra. Ryan och Chaz kom fram till mig.

-"Hej, det var längesedan!" Sa dom i mun på varandra. Jag skrattade och kramade om båda två. 

-"Hej." Sa Nolan och kollade på mig.

-"Hej." Sa jag och log. Nolan kollade ner i marken.

-"Ja, ska vi gå ut och åka skridskor på sjön?" Föreslog Justin. Alla höll med, utom jag.

-"Men jag har ju inga skridskor.." Sa jag.

-"Jag har! Jag har en lillasyster, ni är båda 16." Sa Nolan.

-"Okey, vilken storlek har hon?" Nolan tänkte efter.

-"37 tror jag. 37 eller 38." Jag nickade.

-"Bra." Justin föreslog at jag följde med Nolan hem till honom, eftersom han bodde bara fyra hus härifrån. Sålänge letade de andra killarna upp sina skridskor.

-"Vad heter din syrra då?" Frågade jag Nolan.

-"Sarah."

-"Okej."

-"Har du några syskon?" Det sved till lite i mitt hjärta.

-"Ehm.. nej.. min pappa dog när jag bara var liten, och min syrra drunknade för flera månader sedan, och mamma blev misshandlad och dog för några veckor sedan..." Nolan stirrade på mig. Han började skratta.

-"Du skämtar väll?" Jag kollade med ledsen min på honom och skakade på huvudet. Han slutade skratta direkt.

-"Oj.. förlåt jag.. det känns bara inte som om sånt kan hända.. det var inte meningen..." Jag skrattade till.

-"Det gör inget. Du kunde inte veta." Jag började skratta. Och så började han skratta. Det slutade med att vi skrattade hela vägen hem till honom. När vi kom in ledde Nolan mig till en dörr och han knackade på.

-"VAD VILL DU NOLAN???" Skrek någon på insida. Jag ryggade tillbaka och Nolan log.

-"JAG VILL HA DINA SKRIDSKOR!" Skrek han tillbaka.

-"VAD SKA DU MED DOM TILL?" 

-"MIN KOMPIS SKA LÅNA DOM!" Det blev tyst en stund sen smälldes dörren upp. En blond tjej stod i dörröppningen.

-"Är detta din flickvän?" Frågade tjejen. Jag skakade på huvudet.

-"Nej, det är Justins flickvän." Tjejen började le.

-"Jaha. Hej, jag heter Sarah. Vad heter du?" Jag log.

-"Jag heter Michelle. Är du 16?" 

-"Japp, du då?" Jag nickade glatt.

-"Ja, kan vi få låna skridskorna nu då?" Nolan blev otålig.

-"Ja, vänta ska jag hämta dom." Efter en liten stund kom hon ut med ett par vita, riktigt fina skridskor. Hon räckte fram dom till mig och jag tog dom försiktigt. Sen gick vi tillbaka. Justin och de andra var redan färdiga när vi kom, så det var bara att åka. 

Sjön var stor, och isen var tjock. Det var kallt, jag frös lite om benen. Mina öronmuffar och min jacka kändes som om det var förlite. Jag satt och huttrade medan jag tog på mig skridskorna. Justin satte sig bredvid mig och tog på sina egna.

-"Fryser du?" Jag log.

-"Ja, lite."

-"Du blir snart varm. Man fryser alltid i början, men det går över." Jag blev klar före Justin och började åka runt. Jag hade åkt konståkning innan, men det var flera år sedan. Jag började åka runt, göra olika hopp och piruetter.

-"Du är ju grym på att åka!" Ropade Chaz.

-"Tack!" Ropade jag tillbaka.

-"Var lärde du dig åka så?" Frågade Ryan.

-"Gick på konståkningsskola innan." Alla blev helt förvånade.

-"Ska vi spela hockey?" Frågade jag. Alla blev förvånade men gick med på det. Jag var med Chaz och Ryan, och Justin var med Nolan. Jag och Justin skulle ta nedsläppet. Chaz la bollen mellan våra klubbor.

-"Justin, är du redo?" Frågade jag och lutade mig mot honom.

-"Jag är alltd redo, själv?" Sa han och lutade sig närmare.

-"Alltid.." Jag kysste honom och då sa Chaz 'KÖR!' så jag dribblade bort pucken och gjorde mål. Killarnas hakor föll till marken.

-"Vad?" Jag kollade undrande på dem. Ryan var den som först fick tillbaka pratförmågan.

-"DU DRIBBLADE FÖRBI JUSTIN OCH GJORDE MÅL PÅ NOLAN!" Jag ryckte på axlarna.

-"Och?" 

-"Det har jag och Chaz försökt göra i ÅR! Vi har aldrig vunnit! Och du får det att se ut som en barnlek!" Jag började skratta. Var jag verkligen så bra? Plötsligt ringde Justins mobil och det var hans mormor osm bad oss komma hem. Jag tog av mig skridskorna och gav dom till Nolan. Sen började Justin och jag gå hemmåt.

-"Gud vad kallt det är!" Sa jag. Justin log och la sin arm om min nacke och jag lutade mig mot honom.

-"Jag älskar dig." Viskade han och kysste mig på panna.

-"Jag älskar dig också." Sa jag och blundade en liten stund. När vi kom in kände jag värmen från maten. Det luktade unerbart och jag kände hur hungrig jag var. Justin drog ut en stol och jag satte mig ner.

-"Tack." Sa jag och log. Justin log tillbaka och satte sig bredvid mig.

-"Varsågoda och börja äta!" Sa Justins mormor och vi började äta. 

När vi ätit upp satte vi oss framför tvn och började kolla på kalle anka. Jag hade ingen aning om att dom visade det här, så det blev också en liten julklapp. När kalle anka var slkut var det dags att öppna paket. Justins mormor började. Hon fick en massa fina saker, bla. en massa kastruller och stekjärn. Justins morfar fick en massa fiske-grejer. Pattie fick kläder och smycken. Justin fick tröjor, en ishockey klubba, skridskor och ett gäng nya xbox spel. Sen var det min tur. Justin gav mig en påse. I låg ett halsband i äkta guld, och på det stod det "Justin and Michelle forever" och sen fick jag ett armband, också äkta, med berlocker. Jag log stort.

-"Herre.. tack så mycket Justin!" Han räckte fram en ask.

-"Öppna den." Jag tog asken och öppnade den sakta. När jag såg vad som låg i stannade mitt hjärta nästan. Det var min mammas gamla armband, som hon hade fått av mormor, som hon hade fått av sin mormor, som hade fått det tillverkat så att mormor kunde få det. Mamma hade alltid haft det på sig, ändå gångerna hon tog av det var när hon skulle duscha. Jag torkade tårarna under mina ögon.

-"Det är.. tack.. jag vet inte.. vad jag ska säga.." Snyftade jag. Justin kramade om mig.

-"Aaw!" Sa alla. Jag log.

-"Tack så mycket Justin. Kan du sätta på den?" Han drog min arm mot sig och knäppte fast armbandet. Det var så himla fint. Vi satt uppe länge och pratade, och gick inte och la oss fören kl. var 12. Justin la sig bredvid mig i sin säng, och han höll om mig.

-"Blev du glad?" Frågade han. Mina läppar nuddade hans.

-"Överlycklig." Sa jag.

-"Jag älskar dig, baby." Viskade han.

-"Jag älskar dig mer." Sa jag och våra läppar trycktes mot varandra...

_____________________________________________________________________________

Mer imorgon, tack för att ni läser!

Kapitel 25

Jag kände igen numret, men kunde inte placera det. Jag kände att jag var tvungen att ringa upp så det gjorde jag. Det gick ett antal signaler innan någon svarade.

-"Hallå?" Sa en killröst. Jag kände igen den såväl, vem var det?

-"Ja, hallå, du har ringt mig.. 1 gånger."

-"Michelle?" Det högg till i hjärtat. Hur visste han mitt namn?

-"Vem är du?"

-"DIN MAMMA.SE!" Sa han. Då kände jag igen rösten.

-"PATRYK!" Ropade jag. Han var min gamla bästis i sverige, sen hade vi tappat kontakten när jag flyttade.

-"Hehe ja!" 

-"Det var jätte längesedan!"

-"Ja jag hittade ditt nummer i min gamla mobil så jag ringde."

-"Okey, men ville du något speciellt eller?"

-"Nej, ville bara säga hej!" Vi pratade en stund till sen gick jag ner med ett leende på läpparna.

-"Vem var det?" Frågade Justin och Pattie i mun på varandra.

-"Det var Patryk!"

-"Patryk?" Sa Justin.

-"Ja, min gamla bästis- Vi tappade kontakten när jag flyttade hit."

-"Patryk? Honom har du aldrig berättat om!" Sa Pattie och satte sig bredvid Justin i soffan.

-"Men ni har ju aldrig frågat!" Skrattade jag och satte mig ner på Justins andra sida. Tycoon ville också vara med, så jag lyfte upp honom. 

Det var snart jul. 22 december var det idag. Vi skulle fira jul hos Justins morföräldrar, så vi började packa. Justin hade en väska, och jag en annan.

-"Ska du ha denna?" Frågade han mig och höll upp en röd stor tröja med en snögubbe på.

-"Ja, den är min pappas gamla." Sa jag och tog den ifrån honom. Han började fnittra och höll upp en annan rosa.

-"Den här då?"

-"Men det är ju Miriams, den kan jag ju inte ha!" Jag ryckte den ifrån honom och la den på sängen. Sen gick vi ut och la väskorna i bilen. Vi tänkte åka bil till Kanada, för att det skulle kännas mer "normalt". Justin och jag satte oss där bak och vi började köra. 

Resan kändes lång men hade man världens underbaraste killa att luta sig mot och musik i öronen, gick det ändå hyfsat snabbt. När vi var framme fick vi ett varmt välkomnande. Alla kramade om varandra, och Justins morfar kom fram till mig.

-"Mon Bonjour chers!" Jag log. Justin hade antagligen berättat att jag pratade lite franska.

-"Bonjour monsieur!" Han skrattade och gick vidare. Då kom Justins mormor fram till mig.

-"Men hejsan, vad söt du var!" Jag rodnade.

-"Hejsan, trevligt att träffas!" Sa jag och hon kramade om mig. Vi gick in och Justin visade mig runt. Det var verkligen stort och jätte fint.

Dagarna gick riktigt snabbt och det blev julafton...

_____________________________________________________________________________

Kapitlet skulle egentligen komma igår, men när jag skulle lägga upp det stod det att jag hade blivit utloggad :S så jag fick skriva om, det blev inte lika långt men skriver ett imorgon oxå!

Kapitel 23

Jag kastade mig i sängen när vi kom hem. Justin gick bara förbi en gång och lämnade Tycoon, men annars var jag helt själv i hans rum. Jag kände mitt hjärta banka, hårt. Jag hade gråtit så varje gång jag öppnade mina ögon kändes det som om jag blev blind när alla lampor lös. Jag trodde helt ärligt att mitt hjärta blödde, för det sved. Och det rev. Och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Min familj var borta. Hur hände detta? Jag måste sova. Detta måste vara en dröm. Jag nöp mig själv, men jag vaknade inte. Jag var redan vaken. Jag vände mig om på kudden. Tycoon slickade bort mina tårar, men det kom bara nya hela tiden och han tröttnade och la sig bredvid mig. Jag höll om honom, och efter ett tag somnade jag. Jag drömde att jag sprang på en äng, lekande med mamma, pappa och Miriam. Sen var vi vid ett stup. Pappa ramlade ner först. Det skakade till och Miriam och mamma föll ner. Jag skrek och skrek, men ingen hörde. Plötsligt hörde jag mitt namn. Jag slog upp ögonen. Justin stod där ovanför mig.

-"Mår du bra?" Han torkade mina tårar och jag satte mig upp.

-"Vad.. hände?" Sa jag. Jag kände att jag hade rejäl huvudvärk och reste mig upp för att hämta en huvudvärkstablett.

-"Du skrek. Någonting med att dom inte fick dö, tror jag. Och du svettades och du grät." Jag gnuggade mig i pannan. All denna sorg fick mig att må så dåligt. Jag kände att benen nästan vek sig och jag fick luta mig mot väggen för att inte ramla. Justin gick fram till mig och lyfte upp mig.

-"Justin, jag vill inte leva mer." Viskade jag. Han kollade sorgset på mig.

-"Du är stark. Jag hade inte klarat mig så bra som du gör. Du kommer klara dig, det vet jag om." Jag log. Varför ljög han så bra? Eller så ljög han inte? Hur kunde jag veta? Han kysste mig på munnen och jag kysste tillbaka. Jag klarade mig bra här. Så länge jag inte förlorade Justin skulle allt vara bra. Hoppades jag. Nej, visste jag. 

Några veckor efter allt detta hade jag kommit på fötter igen. Jag mådde riktigt bra, och det var tur. För det var ju snart jul! Det var 1 december imorgon, och jag längtade. Justin och jag skulle nämligen ut och shoppa till Jasmyn och Jaxon.

-"Vad ska vi köpa till dom?" Frågade jag Justin. 

-"Jasmyn vill ha ett dockhus, och Jaxon är ju bara liten så bara typ leksaker." Jag nickade. 

På väg till affären ringde min mobil. Jag tog upp den och kollade numret, men det var inget jag kände igen, så jag svarade inte. Det slutade inte ringa så jag blev irriterad.

-"Vem är det som ringer?" Frågade Justin.

-"Jag vet inte, men hon, eller han, som ringer är himla envisa." Efter en lång stund hade det fortfarande inte slutat ringa, så jag bestämde mig för att svara.

-"Ja, hallå?"

-"Hej, vi ringer från socialen och först, vi beklagar verkligen för er sorg." 

-"Vem är detta? Och vad vill ni?"

-"Som jag sa ringer jag från socialen, och jag vet att er mamma är död. Var befinner du dig just nu?"

-"På väg till affären, varför undrar du?"

-"Okej, i vilket land?"

-"Vadå i vilket land? I atlanta såklart!" Det blev tyst en stund.

-"Skulle du vilja komma in nu? Vi är på *säger random adress för jag kom inte på någon*."

-"Nej, det vill jag inte. Jag ska shoppa med min kille nu, och jag kommer inte prata mer med er." Sa jag och la på.

-"Vem var det?" Frågade Justin.

-"Socialen." Justin stirrade på vägen och vi pratade inte mer på hela bilresan.

_____________________________________________________________________________

Såå jag har datorförbud så jag får egentligen inte sitta vid datorn, men jag riskerar mitt liv för er xD så antagligen inget mer förens på fredag <3

Kapitel 21

När jag tänkte på att jag skulle få privatlektioner med Justin, blev jag glad. Men när mamma fick reda på det, blev hon inte särsklit glad.

-"Hur kunde du bli religerad?" Hon var riktigt arg.

-"Mamma, jag har sagt det över fem gånger nu!" Mamma la huvudet i handen.

-"Jag vet.. jag blir bara så besviken på dig.." Jag skämdes lite över det, men samtidigt visste jag att hon hade gjort samma sak.

-"Förlåt mamma..." Hon suckade. Jag började gå upp till mitt rum.

-"Det kanske är lite dålig tajming att berätta detta men..." Jag stannade.

-"Men...?"

-"Men jag har hittat en ny." Jag fick fundera en stund innan jag förstod vad hon menade.

-"En ny.. vänta menar du en ny? En ny kille?" Mamma nickade. Jag blev lite ledsen, för jag kom att tänka på pappa. 

-"Men.. han bor inte här." Sa hon och kollade ledset på mig.

-"Jaha, var bor han då?" Frågade jag. Hon svalde.

-"I sverige." Hon kollade ner. Jag förstod då att hon hade planerat att flytta hem till sverige. Igen.

-"Va? Så han ska flytta hit väll?" Hon kliade sig i huvudet.

-"Ehm... nej.. jag.. eller vi.. ska flytta dit." Jag trodde jag skulle svimma. 

-"ÄR DU GALEN?? JAG TÄNKER INTE FLYTTA TILL SVERIGE!! NEJ ALDRIG I LIVET!" Mamma såg bedjande på mig. 

-"Men gumman, du får ju tillbaka dina vänner!" Jag visste inte vad jag skulle säga. Hur kunde hon göra så mot mig?

-"Mamma jag har ju min pojkvän här! Du kan inte göra så!" Skrek jag.

-"Ja men..." 

-"Ja men vadå? Va? Ska du bara flyga tillbaka till sverige? Och tänka att jag går säkert med på det, tänker du ens på mig? Har du ens träffat han? Eller kastar du dig bara in i ett förhållande?" Jag kände gråten tränga sig fram.

-"Michelle. Du ska följa med mig till sverige, punkt slut." Hur kunde hon göra så?

-"Nej."

-"Nej?"

-"Nej! jag tänker inte följa med. Jag stannar här med Justin. Jag tänker inte flyga med dig till sverige bara för att du ska få ett förhållande som räcker i kanske några månader. Jag har mitt liv här nu. Du kan inte bara ta det ifrån mig. Inte igen. Inte efter allt som hänt i vårt liv. Jag vill inte åka. Mamma snälla!" 

-"Jag ska prata med Pattie om detta. Jag åker antagligen utan dig." Tårarna började rinna. Hon övergav mig. Bokstavligt talat. Jag gick upp och ringde Justin. Jag berättade vad som hänt och han skulle prata med sin mamma och se om jag fick stanna. Jag gick ner där nere igen, för jag skulle hem till Justin. Jag hade redan packat alla mina grejer, och Justin skulle komma över och hjälpa mig köra iväg allt. När jag kom ner mötte jag mammas blick.

-"Du är fan inte mycket till mamma." Sa jag och sen gick jag ut. Hon svarade inte, hon brydde sig knappt. Jag kunde inte fatta att hon gjorde så. När Justin kom satt jag ute och grät. Han gick fram och kysste mig. Jag la in väskan i bilen, sen hämtade vi resten av sakerna. Efter ungefär 20 minuter körde vi hem till Justin. Ingen av oss sa något på hela vägen. När vi stannade utanför hans hus bröt han äntligen tystnaden.

-"Mamma sa att du kan stanna så länge som du måste." Jag började gråta. Jaag ville inte stanna här, jag ville bo med mamma! Men inte i sverige. Samtidigt ville jag inte bo med henne, hon krossade mitt hjärta. Min mobil plingade till och det stog mamma på displayen. Hon skrev att hon åkte imorgon, så om jag skulle hämta Tycoon så fick jag göra det nu. Jag skämdes ännu mer nu, hur kunde jag glömma min hund? Justin körde mig tillbaka och jag gick in i huset.

-"Tycoon, kom hit!" Ropade jag. Han kom springande med kopplet i munnen och mamma kom efter.

-"Älskling..." Sa hon och kollade på mig.

-"Kalla mig inte det!" Sa jag och blängde på henne.

-"Jag vill inte detta ska hände, kom hem igen!"

-"Nej mamma! Jag tänker stanna hos Justin. Pattie kommer ta hand om oss. Du kan ju ta och lära dig av henne." Sen gick jag.

De första dagarna hos Justin var plågsamma. Jag var orolig och ledsen hela tiden. En dag fick Pattie ett samtal och hon ville prata med mig direkt. Jag kunde aldrig ana vad som hade hänt...

_____________________________________________________________________________

Börjar bli dålig på att skriva :(