Kapitel 2

Jag somnade till slut på planet, och vaknar sen av att Miriam väcker mig. 

-" Michelle, vakna, vi är framme!" Jag ler och kramar om henne.

-"Vad skulle jag göra utan dig, Miriam? Då hade jag kanske fortfarande sovit när planet åkte hem igen!" Hon skrattade och tittade på mig.

-" Men jag tror faktiskt att mamma hade väckt dig då" säger hon och låter väldigt allvarlig. Jag skrattar och reser mig upp. Min väska känns tyngre nu och den ser propfull ut. Jag tar också ner Miriams lille ryggsäck, även den är propfull. När vi kommer ut på flygplatsen ser vi en stor folkmassa med flickor som skriker. 

-" MICHELLE HÖR DU DOM SKRIKER JUSTIN VI MÅSTE DIT KOM KOM KOM!!" Miriam drar i min arm. Jag kollar på mamma snabbt och hon vinkar att vi kan gå. När vi kommer närmare hör jag också att dom skriker Justin, och Miriam tränger sig in bland folket. Vi kommer längst fram och där står han, Justin Bieber. Jag blir alldeles varm i hela kroppen och skriker till. Miriam klänger sig fast på mig och börjar gråta.

-"Men Miriam vännen vad är det?" Får jag fram. Jag vill också gråta men tänker att jag måste skärpa mig. 

-"Snälla låt mig få krama honom snälla!" Jag suckar och börjar ropa på honom.

-"Justin! JUSTIN! Min syster vill ha en kram av dig, kan hon få det?" Plötsligt känns det som om världen stannar. Han tittar rakt in i mina ögon och ler. Sen går han mot oss.

-"Visst kan hon få det! Kom hit här, vad heter du?" Miriam kramar om honom sen tittar hon på mig och gråter ännu mer.

-"Miriam heter hon." Han ler och jag känner hur jag rådnar.

-" Hej Miriam, kan du säga vad din söta storasyster heter?" Säger han och ger mig en snabb blick. 

-"Hon heter Michelle och hon älskar dig jätte mycket hon säger att hon är världens största Belieber men hon vågar inte visa det nu för jag är här men egentligen vill hon gråta" säger Miriam. Jag tittar ner i marken och Justin skrattar. Jag vänder mig om och ser att mamma kallar på oss, så jag lutar mig fram mot Miriam.

-"Miriam, jag vet att du vill stanna här hela dagen men vi måste vidare nu." Miriam blir ledsen men släpper taget.

-"Hehe, du ska ju oxå få en kram!" Säger Justin och kramar om mig, sen kysser han mig på kinden. Jag höll på att svimma!

-"Jag skulle verkligen vilja få prata mer med dig, men jag har inte tid nu. Kolla i din ficka sen, mitt mobilnummer ligger där i." Han kysser mig på kinden igen och ler. Jag ler jätte stort, säger hejdå och börjar sen gå mot mamma. 

-"Kom nu mina små kycklingar, jag är överglad att ni äntligen ska få se vårt mega hus!" Ja, min mamma är väldigt barnslig... När vi hoppar in i taxin ser jag Justin gå ut mot sin bil. Då minns jag lappen. Jag tar upp den och där står hans egna mobilnummer. Mitt hjärta stannar i en sekund. Jag märker plötsligt hur otroligt trött jag är, och somnar väldigt snabbt....

_____________________________________________________________________________

Haha slutar med att hon somnar nu oxå :P menmen :P nästa kapitel kommer idag eller imorgon, får se vad det blir :) PÖZZ!! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Men bloggen läggs ner. Kapitlen kommer vara kvar men jag tänker inte skriva mer. Har varken tiden eller orken. Tack för att ni läsare var så engagerade! ...

Kapitel 41   Del 1     Hur skulle mitt liv se ut om det inte var Justin jag mötte på flygplatsen, utan Josh? Skulle det se ut ungefär såhär?:     Vi hör en massa flickor skrika när vi kommer in på flygplatsen. Först låter det som om d...

Jag skulle bara säga att jag håller på med ett kapitel, ett lååångt kapitel. Typ som gör att gottgöra er, för att ni är så flitiga läsare! :) Jag kan inte säga vad det handlar om, men jag hoppas verkligen att ni kommer tycka att det var värt att vänt...

Kapitel 41         Jag tittade besviket på min arm. Flera veckor hade gått men ärren var inte borta än. Ingen på filminspelningen hade sagt något, men jag såg att dom stirrade. Jag hade flera gånger försökt prata med Josh, men han hade bara...

Kapitel 40         Jag hade varit väldigt stressad på senaste tiden. Filmen, intervjuer, familjen, jag hade helt enkelt inte tid, och som grädde på moset hade jag inte längre Josh att prata med. Livet var inte lätt.  "Jag sticker nu, h...