Kapitel 7

Längst fram, bland dom galnaste fansen, där står jag med min 10åriga lillasyster och vi skriker som galningar. Alla skriker. Man blir halvt döv. Efter att ha stått där i vad jag tror var 10 minuter, säger dj:en:-"GIVE IT UP FOR JUSTIN.... BIEBER!" Alla tjejer blir galna och skriker ännu högre. Allt jag kan tänka på är att min pojkvän står uppe på scen och ska sjunga "Baby". Det kommer en massa rök sen står han där, Justin Bieber. Miriam klättrar upp på min rygg. Hon sitter där och gråter och Justin vinkar och sjunger, och ler. Efter ett antal låtar kommer en tjej fram och frågar Miriam om hon vill vara Justin's "One less lonley girl" och eftersom Miriam inte visste något om det börjar hon skratta hysteriskt och skriker:-"YES YEEEEEEEEEEEEES!!! YEEEES!!". Jag skrattar och följer med upp på scenen. Justin ler och tar Miriam i handen och leder fram henne till stolen. Hon sitter där och gråter och jag kan inte låta bli att skratta. Hon ser så lycklig ut! Justin ger henne blommor och sjunger för henne, och Miriam kramar om honom.  Bästa kvällen någonsin.

Efter showen möter vi Jusin backstage. Jag säger åt Miriam att gå till Jaden, som verkar tycka det är kul att gå runt med en 10årig flicka i handen. Jag är glad att jag äntligen får lite ensamtid med Justin.

-"Så, Miriam blev glad märkte jag!" Han kramar om mig och jag skrattar till.

-"Ja, hon hade ingen aning! Hon fyller ju år idag, det var den bästa presenten någonsin sa hon!" Justin skrattade och log.

-"Ska du åka med mig hem?" Jag nickade. Jag gick iväg och hämtade Miriam och Justin körde oss till hotellet. Miriam rusade in och berättade allt från att ha fått vara på scen med Justin och hur han sedan hade kört oss hit. Jag sa till mamma att jag åkte med Justin hem, sen åkte vi tillbaka till showen. Bussen vi skulle åka i var enorm. När vi kom in såg jag att det fanns xbox, och jag nästan hoppade av glädje.

-"XBOX!! Justin vi MÅSTE spela sen!" Det bler att vi spelar Mario Cart, och jag vann hela tiden. Till slut blev Justin sur på mig och kysste mig för att distrahera mig. Vi slutade spela och kysstes istället. Det var härligt, allt var så bra med Justin! När vi ligger och myser, skakar plötsligt hela bussen och alla saker flyger omkring, och Justin håller fast i soffan och håller fast i mig för att jag inte ska trilla av. När allt lugnat ner sig kommer Scooter in och frågar hur vi mår. Justin tittar på mig och ler. Sen ser han sitt xbox.

-"Ja, vi mår bra, men det gör nog inte mitt xbox..." Jag skrattar till och Justin börjar gapflabba. Men Scooter ser bara allvarlig ut. Jag förstår att något är fel och tittar på honom.

-"Justin, bussen har åkt av vägen, elen försvann. Eftersom vi är den sista bussen har dom andra redan åkt iväg. Vi är fast här tills imorgon." Justin och jag tittade på varandra. 

-"Men... jag menar vi måste ju ha någon som har mobil..." Försökte jag.

-"Ingen tekning." 

-"Men vi måste ju ändå kunna ringa 112.." Började Justin.

-"MEN JUSTIN TROR DU INTE VI HAR FÖRSÖKT?!" Justin kollade ner i golvet.

-"Justin förlåt, men jag är bara orolig över hur alla mår och.. förlåt mig." Jaustin nickade och sa att det var lungt, sen gick Scooter ut. Jag kunde se på Justin att han var orolig, för han gick fram och kramade om mig. Jag tog upp min mobil och kollade om jag hade teckning. 

-"Justin... Justin! Justin jag har teckning!! Jag ringer 112 nu!" Justin kollade på mig som om han inte trodde det var sant. Medan jag ringde gick han och han och hämtade Scooter. Alla blev jätteglada och inom 20 minuter var polisen och ambulansen här. Justin, jag och Jaden åkte i en bil, och resten i en annan. Efter halva vägen somnar jag, och vaknar sen upp i Justin's rum....

_____________________________________________________________________________

haha ja så långt det blev... :O men nu ska jag till en kompis skriver en till sen :)

 

En anonym välgörare

6 januari 2012 23:51

Nå, jag skulle nog mest vilja kommentera att Mario Kart aldrig har publicerat till någon av Nintendos konsoler, och då Xbox är en Microsoft produkt finns det i princip en chans på noll att denna spelsituation skulle uppstå...

Emilia Skoglund

9 januari 2012 08:40

Haha ja, det tänkte jag inte på ^^ jag valde bara ett spel då jag inte spelar så mycket sånt och vet inte vad som finns till vad ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Men bloggen läggs ner. Kapitlen kommer vara kvar men jag tänker inte skriva mer. Har varken tiden eller orken. Tack för att ni läsare var så engagerade! ...

Kapitel 41   Del 1     Hur skulle mitt liv se ut om det inte var Justin jag mötte på flygplatsen, utan Josh? Skulle det se ut ungefär såhär?:     Vi hör en massa flickor skrika när vi kommer in på flygplatsen. Först låter det som om d...

Jag skulle bara säga att jag håller på med ett kapitel, ett lååångt kapitel. Typ som gör att gottgöra er, för att ni är så flitiga läsare! :) Jag kan inte säga vad det handlar om, men jag hoppas verkligen att ni kommer tycka att det var värt att vänt...

Kapitel 41         Jag tittade besviket på min arm. Flera veckor hade gått men ärren var inte borta än. Ingen på filminspelningen hade sagt något, men jag såg att dom stirrade. Jag hade flera gånger försökt prata med Josh, men han hade bara...

Kapitel 40         Jag hade varit väldigt stressad på senaste tiden. Filmen, intervjuer, familjen, jag hade helt enkelt inte tid, och som grädde på moset hade jag inte längre Josh att prata med. Livet var inte lätt.  "Jag sticker nu, h...