Kapitel 8

Justins säng var otroligt skön. Jag ville stanna i den hela dagen! Jag satte mig upp och såg mig omkring. Justin verkade inte vara här. Jag reste mig upp och gick ner för att äta frukost, när jag ser något stort svart på väggen. Jag ser lite suddigt för att jag är trött, så jag blinkar flera gånger innan jag ser att det är en enorm spindel. Jag skriker till och då kommer Justin upp.

-"Hey vad är det som.. AH! Vad är det för något?" Han skriker som en tjej när han ser spindlen. Jag tar tag i hans hand och vi springer skrikande ner för trappan.

-"Justin du måste döda den!" Justin tittar på mig som om jag vore galen.

-"Aldrig i mitt LIV att jag rör den där hemska saken!" Jag tittar bedjande på honom.

-"Men Justin... kom igen, ta ett glas, fös ner den på golvet och sätt glaset över den! 

-"Men om det är så lätt varför gör du det inte själv?" Jag skrattar till och kollar honom rakt i ögonen.

-"För att jag är en tjej, och du är min pojkvän, och jag älskar dig" Justin suckar och går in i köket hämtar ett glas, sen tar han min hand och vi går upp för trappan. Men spindlen är borta. Så jag bestämmer mig för att skoja med Justin...

-"Åh herregud den sitter i ditt hår Justin!" Han börjar skrika och hoppa upp och ned medans han skakar huvudet.

-"AH TA BORT DEN TA BORT DEN!!!" Jag börjar skratta och han slår till mig på armen. men sen tittar han allvarligt på mitt huvud och jag tänker att den går jag inte på.

-"Ha ha Justin, jag går inte på den. Du är dålig på att ljuga." 

-"Okey, jag ljuger inte. Jag lovar, du kan ju känna själv..." Han ser faktiskt livrädd ut och jag börjar hoppa upp och ner precis som Justin gjorde. Då börjar han skratta och jag kramar om honom. Då ser jag att spindlen sitter på väggen igen och jag släpper genast taget, vänder honom om och puttar fram honom en bit. Jag märker direkt att han inte tänker göra det så jag tar glaset, föser ner den enorma spindlen som genast börjar springa och lägger glaset ovanpå den. Sen kollar jag på Justin.

-"Vad ska vi göra nu då?" Han rycker på axlarna, sen springer han iväg, hämtar ett papper och föser in det under glaset. 

-"Du får lyfta ut den." Säger han och pekar på glaset.

-"Eh, jag vill inte vara sån men vem var det precis som riskerade sitt liv när hon nästan rörde spindlen och la glaset på den?" Justin skrattar, börjar lyfta pappret och glaset, men tappar pappret på något sätt och spindlen hoppar upp på min hand, jag skakar av den och den springer och gömmer sig i ett hörn.

-"JUSTIN det var väll onödigt!?" Han skrattar åt mig igen.

-"Vet du vad, vi ringer Kenny istället. Han får ta hand om detta." Jag tycker det låter som en bra idé och vi går ner och äter frukost. Efter ett tag kommer Kenny och frågar vad som har hänt. När Justin förklarar skakar Kenny bara på huvudet och går för att leta efter spindlen. Efter ett tag hör vi hur han skriker till, och vi springer och kollar. Han står och kollar på en bokhylla.

"Det ser ut som om er spindel är mamma" Säger han med ett hånflin. Då ser jag det också. Tusentals små spindlar som kryper runt. Jag ställer mig bakom Justin och vi smyger sakta ut ur rummet. Sen ringer Justins mobil. Det är Chaz och Ryan som vill träffa mig. Så Justin och jag bestämmer oss för att möta dom på stranden.

_______________________________________________________________________________

Jag vet det blev långtråkigt men vet inte vad jag ska skriva :P Mer imorgon eller idag, vi får se :) Puss!

 

Emelie

6 januari 2012 23:59

meeerrrr!!! :D

http://3meliii3.devote.se

 

Mathilda

7 januari 2012 03:13

meeeeeeeeeer :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Men bloggen läggs ner. Kapitlen kommer vara kvar men jag tänker inte skriva mer. Har varken tiden eller orken. Tack för att ni läsare var så engagerade! ...

Kapitel 41   Del 1     Hur skulle mitt liv se ut om det inte var Justin jag mötte på flygplatsen, utan Josh? Skulle det se ut ungefär såhär?:     Vi hör en massa flickor skrika när vi kommer in på flygplatsen. Först låter det som om d...

Jag skulle bara säga att jag håller på med ett kapitel, ett lååångt kapitel. Typ som gör att gottgöra er, för att ni är så flitiga läsare! :) Jag kan inte säga vad det handlar om, men jag hoppas verkligen att ni kommer tycka att det var värt att vänt...

Kapitel 41         Jag tittade besviket på min arm. Flera veckor hade gått men ärren var inte borta än. Ingen på filminspelningen hade sagt något, men jag såg att dom stirrade. Jag hade flera gånger försökt prata med Josh, men han hade bara...

Kapitel 40         Jag hade varit väldigt stressad på senaste tiden. Filmen, intervjuer, familjen, jag hade helt enkelt inte tid, och som grädde på moset hade jag inte längre Josh att prata med. Livet var inte lätt.  "Jag sticker nu, h...