Kapitel 10

Justin var trött på hela kändislivet, det märkte jag. Jag började tänka att han kanske borde vara själv ett tag, och inte behöva tänka på någon flickvän. Den tanken gjorde mig ledsen men jag visste innerst inne att det var rätt. Jag ville bara inte inse det. 

-"Ska vi ses imorgon?" Han suckade men försökte se glad ut. Jag ville verkligen inte ha det såhär, om Justin och jag skulle kunna ha ett förhållande ville jag att han skulle vara lycklig, inte längta tills dagen var slut!

-"Justin jag... Jag märker på dig att du inte är lycklig. Jag vill inte vara det som gör att du inte orkar med något längre. Och jag förstår att du behöver lite ensam-tid." Jag hade tårar i ögonen och kände att jag fick svårt att andas. 

-"Vad pratar du om? Jag är bara lite pressad av allt som hänt med Ryan! Det är allt! Jag vill inte förlora dig för det, jag älskar dig. Snälla gör inte så mot mig!" Tårarna började rinna och Justin lutade sig fram och torkade bort dom. Jag kysste honom sen gick jag in i huset. Mamma satt där och grät. Jag rusade fram och frågade vad som hade hänt. Hon kollade upp på mig. Hon såg inte ens verklig ut, hennes ögon var röda och kinderna var blöta. Hon kastade sig över mig och kramade om mig, hårt.

-"Mamma vad är det som har hänt?" Plötsligt undrade jag var Miriam va. Jag hade inte sett henne på länge.

-"Jag är så ledsen älskling... jag saknar henne så" Jag förstod inget.

-"Mamma vad pratar du om?" Hon släppte taget om mig och grät ännu mer.

-"Miriam är... hon... jag vet inte hur... jag... dom sa att det inte gick... hon hade svalt för mycket vatten och...." Jag hörde knappt vad hon sa.

-"Mamma jag förstår inte.."

-"MIRIAM DRUNKNADE I HAVET! Jag tog med henne och kollade bort i en sekund sen hade hon fastnat i något och kom inte upp!" Jag började skrika. Jag förstod inte varför. Jag klarade inte av mer. Efter vad som hänt med Justin och Ryan behövde jag verkligen inte detta. Och Miriam. Lilla, söta, kärleksfulla Miriam som alltid fanns där för mig. Hon som väckte mig på planet, för annars hade det åkt hem igen med mig. Alla minnen jag hade med henne for förbi. Jag kom ihåg ALLT. Jag orkade inte mer. Livet var förjävligt. Jag ville inte leva mer. Jag kramade om mamma och vi grät länge. Till slut grät vi båda oss till sömns.

När jag vaknade var mina ögon torra och det sved när jag blinkade. Mamma var redan vaken, men hon låg helt stilla i soffan. Jag gick upp och tog ett glas vatten. När jag drukit lite kände jag hur tårarna började komma. Jag började gråta hejdlöst och kunde snart inte andas. Jag föll ner på golvet och lutade mig mot bänken medan jag kippade efter luft. Då kom mamma springande och höll om mig. När jag lugnat ner mig och kunde andas igen plingar min mobil till. Det är Justin. Han undrar om jag har tid att träffas. Jag torkar mina tårar och ställer mig upp. Mamma är trött och går upp och lägger sig, så jag följer med upp och stoddar om henne. Så fort hon lägger sig somnar hon. Jag går ner igen och svarar på Justin's sms:"Kom hem till mig. Måste prata med dig, en hemsk sak har hänt, kan inte fatta det, behöver dig verkligen :'(<3". Jag får snabbt ett svar och kort senare ringer det på dörren. När jag öppnar dörren står Justin där och ser halvglad ut. När han ser att jag har gråtit ändras hans ansikte helt och han kramar om mig.

-"Vad har hänt?" Jag tittar på honom och börjar gråta. Vi sätter oss i soffan och han lyfter mitt huvud och tittar rakt in i mina ögon.

-"Älskling, berätta vad som har hänt." Säger han igen. Jag tar ett djupt andetag.

-"Miriam..." Jag klarar knappt mer, men fortsätter ändå.

-"Miriam är död. Hon drunknade medan vi var på festen." Jag börjar skaka.

-"Herregud. Michelle, hon var en ängel och det kommer hon alltid att vara. Alla saknar henne." Just då ville jag bara säga "Haha skoja bara, jag ville vara se hur mycket du brydde dig!" men jag visste att det inte var så. Jag tapopar andan igen och börjar gråta hysteriskt. Det gick inte att kontrollera det. Jag ville bara här ifrån snabbt. Jag klarade inte av att vara här mer. Allt påminde mig om Miriam. Jag bad Justin skriva en lapp till mamma om hon skulle vakna, sen åkte vi iväg till Justin. Jag orkade inte med något mer, så vi la oss i sängen och Justin bara pratade på. Jag lyssnade inte, jag kunde bara tänka på Miriam. Till slut slutade Justin prata och la sig bredvid mig och började kyssa mig. Jag slutade tänka på Miriam då, och det slutade med att jag somnade i hans famn. Jag minns vad han sa innan jag somnar. Han hade sina läppar mot mina, och viskade "Jag älskar dig". 

_____________________________________________________________________________

Sorgligt kapitel :( Bara för min farbror har fått cancer så behövde verkligen skriva ut mig så det blev såhär <33

 

Mathilda

8 januari 2012 13:04

det var jätte bra :)
sorligt men bra
oj hoppas din farbror blir bra

 

Emelie

9 januari 2012 02:19

meeerrrr :D

http://3meliii3.devote.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Men bloggen läggs ner. Kapitlen kommer vara kvar men jag tänker inte skriva mer. Har varken tiden eller orken. Tack för att ni läsare var så engagerade! ...

Kapitel 41   Del 1     Hur skulle mitt liv se ut om det inte var Justin jag mötte på flygplatsen, utan Josh? Skulle det se ut ungefär såhär?:     Vi hör en massa flickor skrika när vi kommer in på flygplatsen. Först låter det som om d...

Jag skulle bara säga att jag håller på med ett kapitel, ett lååångt kapitel. Typ som gör att gottgöra er, för att ni är så flitiga läsare! :) Jag kan inte säga vad det handlar om, men jag hoppas verkligen att ni kommer tycka att det var värt att vänt...

Kapitel 41         Jag tittade besviket på min arm. Flera veckor hade gått men ärren var inte borta än. Ingen på filminspelningen hade sagt något, men jag såg att dom stirrade. Jag hade flera gånger försökt prata med Josh, men han hade bara...

Kapitel 40         Jag hade varit väldigt stressad på senaste tiden. Filmen, intervjuer, familjen, jag hade helt enkelt inte tid, och som grädde på moset hade jag inte längre Josh att prata med. Livet var inte lätt.  "Jag sticker nu, h...