Kapitel 12

Jag vände mig om mot Justin. Han låg och tittade på mig. Jag sträckte på mig.

-"Hur länge har du varit uppe?" Frågade jag.

-"Ungefär en kvart. Du är så söt när du sover." Han log och jag skrattade till. Han hade redan varit uppe en gång och tagit på sig kallsonger märkte jag när han ställde sig upp, gick fram till en låda, tog upp ett par trosor och kastade till mig. Jag skrattade och satte på mig dom. Jag reste mig men höll fortfarande täcket på mig. Justin gick fram till mig och kysste mig. Jag släppte täcket och det föll till marken. Sen tog han på mig en t-shirt som han hade i handen och la upp täcket på sängen. Tröjan var lite stor men det gjorde inget. Vi gick ner och tog en skål med flingor. Utan att kunna göra något åt det, började jag fnittra, som sedan bubbladde upp till ett skrattanfall. Jag skrattade så jag grät och föll av stolen. Justin kollade oroligt på mig och satte sig bredvid mig.

-"Vad är det?" Småskrattade han. Jag kunde inte svara utan bara fortsatte skratta. Han log och hjälpte mig upp. När jag satte mig på stolen och fortsatte äta la han sin hand på mitt ben och tittade på mig med ett leende. Jag sneglade på honom och fnittrade lite. 

-"Du skrämmer mig när du tittar på mig så." Sa jag och log. 

-"Bra" Sa han, kysste mig och lyfte upp mig ur stolen. Han bar mig halvvägs upp för trappan sen smälldes dörren upp. Justin släppte ner mig och in kommer Scooter med världens smile. 

-"Vi ska till Omaha-Mall!" Jag började asgarva och satte mig ner. Efter en liten stund började Justin också skratta och föll ihop bredvid mig. Båda grät så tårarna sprutade. Scooter förstod inget men log ändå. J Vi tog oss samman och fixade oss, sen gick vi ut till bilen. 

Vi hade jätte kul hela vägen och sjöng "Omaha-Mall". När vi kom in i affären var det tjejer som kom och ville ha autugraf men Kenny tog bort alla och vi gick iväg till en hiss. Både Justin och jag har klaustrofobi (vilket betyder att vi inte klarar av att vara i trånga utrymmen) och hatade att åka hiss. Vi ville ta trapporna men alla bad oss att ta hissen istället så vi gjorde det. Men när vi åkt vad jag tror var halvvägs, hände det som inte fick hända. Hissen stannade. Jag tog tag i Justins hand och båda var livrädda. Jag började trycka på knappen om och om igen och Justin fick panik. Jag började gråta och fick svårt att andas. Jag var livrädd. Justin och jag kramade om varandra riktigt hårt och plötsligt släcktes lampan. Då brast det för mig. Jag började skrika och banka på väggarna. 

-"SLÄPP UT OSS!! SLÄPP UT OSS!!!" Kenny tog tag i mig och Scooter höll fast Justin.

-"Michelle, Michelle lyssna på mig. Sluta. Sluta. Andas, vi kommer ut snart. Oroa dig inte. Men du måste lugna ner dig, du skrämmer upp dig själv. Lugn..." Kenny höll om mig och jag andades fort. Sen släppte han mig och Justin kramade om mig istället. Det kändes som om det gått flera timmar innan hissen äntligen startade igen och vi fortsatte uppåt.

____________________________________________________________________________

jaa förlåt att jag inte skrivit :( men skolan har ju precis börjat, har inte haft tid :( 

 

Emelie

12 januari 2012 21:43

meeerrrr :D

http://3meliii3.devote.se

 

Mathilda

12 januari 2012 22:05

meeeeeeeer :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Men bloggen läggs ner. Kapitlen kommer vara kvar men jag tänker inte skriva mer. Har varken tiden eller orken. Tack för att ni läsare var så engagerade! ...

Kapitel 41   Del 1     Hur skulle mitt liv se ut om det inte var Justin jag mötte på flygplatsen, utan Josh? Skulle det se ut ungefär såhär?:     Vi hör en massa flickor skrika när vi kommer in på flygplatsen. Först låter det som om d...

Jag skulle bara säga att jag håller på med ett kapitel, ett lååångt kapitel. Typ som gör att gottgöra er, för att ni är så flitiga läsare! :) Jag kan inte säga vad det handlar om, men jag hoppas verkligen att ni kommer tycka att det var värt att vänt...

Kapitel 41         Jag tittade besviket på min arm. Flera veckor hade gått men ärren var inte borta än. Ingen på filminspelningen hade sagt något, men jag såg att dom stirrade. Jag hade flera gånger försökt prata med Josh, men han hade bara...

Kapitel 40         Jag hade varit väldigt stressad på senaste tiden. Filmen, intervjuer, familjen, jag hade helt enkelt inte tid, och som grädde på moset hade jag inte längre Josh att prata med. Livet var inte lätt.  "Jag sticker nu, h...