Direktlänk till inlägg 14 januari 2012
Kapitel 14
Vid fem började jag göra mig i ordning, jag duschade, sen lockade mamma mitt hår och satte upp det i en knut, sen sminkade hon mig lite lätt med maskara och eyeliner. Jag tyckte själv att jag var riktigt vacker. Och när jag stog och inspekterade mig själv knackade det på dörren och jag sprang ner och öppnade. Där stod Justin i kostym och såg så himla söt ut.
-"Wow... du ser fantastisk ut..." Sa han och jag rodnade. Han räckte fram en bukett blommor.
-"Jag ger dig 10 rosor, 9 äkta, en fake, och jag kommer älska dig till den sista dör." Sa han och kysste mig. Jag ville gråta men bet ihop och gick med honom ut i bilen. Han körde oss till en åker, och sen gick vi en bit över åkern. När vi stannade såg jag några män jobbade med något, sen såg jag att det var en luftballong.
-"Ååh Justin.. men jag är ju höjdrädd!" Jag började bli orolig.
-"Men du måste se hur Atlanta ser ut uppifrån! Och jag är med hela tiden. Du klarar det." Sa han och kysste mig. Justin lyfte mig över kanten på korgen och sen hoppade han i själv. Han höll om mig hela tiden, och till slut vågade jag gå fram till kanten och kolla ut. Det var verkligen vackert. Vattnet var så klart och allt var bara så underbart.
-"Woow..." Justin kysste mig på kinden.
-"Jag sa ju att du skulle gilla det." Viskade han.
-"Okej, vi börjar gå neråt nu." Sa mannen som styrde ballongen. På mindre än tio minuter var vi nere, och vi började gå mot bilen. Justin körde oss till en resturang, och på vägen berättade han att han hade en till present. Jag ville veta vad det va, men han vägrade berätta. När vi stannade utanför resturangen gick vi rakt förbi istället för att gå in.
-"Skulle vi inte in i resturangen?" Frågade jag.
-"Vi ska hämta din present först." Jag skakade på huvudet och följde efter. Jag tyckte jag såg någon jag kände men trodde att dom bara var galet lika. Sen kom vi närmare, och jag tänkte att detta kan inte stämma. Det såg ut som min bästa vän Linnea, och hennes pojkvän Mårten. Jag började tveka, och tittade på Justin. Då såg jag att han log. Jag forstod att det verkligen var Linnea, och blev jätteglad.
-"Oh Justin tack! Tack jag älskar dig!" Sa jag och kysste honom, sen sprang jag fram till Linnea.
-"LINNEA!" Skrek jag. Hon vände sig om och började skrika när hon såg mig.
-"MICHELLE!!!" Vi kramade om varandra och jag fick tårar i ögonen.
-"Fattar du hur mycket jag har saknat dig?" Jag skakade om henne och vi började skratta.
-"Vad tror du jag har gjort?" Vi kramade om varandra igen. Sen gick alla till resturangen och vi åt och hade kul, Justin och Mårten kom väldigt bra överens, och det gjorde mig och Linnea väldigt glada. Dagen slutade med att Linnea sov hos mig och Mårten och Justin sov hos Justin. Morgonen därpå vaknade Linnea och jag av att Linneas telefon ringde. Det var hotellet, som sa att dom måste komma tillbaka och byta rum för det hade hänt något i deras gamla. Så Justin och jag satt kvar själva. plötsligt plingade hans telefon och han sa att han snart var tillbaka. Efter en stund hörde jag honom utanför och jag öppnade dörren. Då ser jag att han håller i världens gulligaste eurasier valp.
-"Aaaw Justin! Det är en liten hundvalp!" Han släpper den och den kommer springande mot mig. Jag lyfter upp den och klappar den.
-"Vad ska den heta?" Frågar han.
-"Hmm.. Tycoon!" Justin skrattar och kysser mig. Bästa pojkvännen någonsin!
_____________________________________________________________________________
Jaa... lite långtråkigt menmen :)
Men bloggen läggs ner. Kapitlen kommer vara kvar men jag tänker inte skriva mer. Har varken tiden eller orken. Tack för att ni läsare var så engagerade! ...
Kapitel 41 Del 1 Hur skulle mitt liv se ut om det inte var Justin jag mötte på flygplatsen, utan Josh? Skulle det se ut ungefär såhär?: Vi hör en massa flickor skrika när vi kommer in på flygplatsen. Först låter det som om d...
Jag skulle bara säga att jag håller på med ett kapitel, ett lååångt kapitel. Typ som gör att gottgöra er, för att ni är så flitiga läsare! :) Jag kan inte säga vad det handlar om, men jag hoppas verkligen att ni kommer tycka att det var värt att vänt...
Kapitel 41 Jag tittade besviket på min arm. Flera veckor hade gått men ärren var inte borta än. Ingen på filminspelningen hade sagt något, men jag såg att dom stirrade. Jag hade flera gånger försökt prata med Josh, men han hade bara...
Kapitel 40 Jag hade varit väldigt stressad på senaste tiden. Filmen, intervjuer, familjen, jag hade helt enkelt inte tid, och som grädde på moset hade jag inte längre Josh att prata med. Livet var inte lätt. "Jag sticker nu, h...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 | 6 | 7 | 8 |
|||
9 | 10 |
11 |
12 | 13 | 14 | 15 |
|||
16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 |
24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 |
|||
30 | 31 |
||||||||
|