Kapitel 18

Justin hade börjat få kramper på nätterna. Han hade ont i öronen och hörde ljud hela tiden. Jag var riktigt rädd. Något var absolut inte rätt. En natt sov han lungt. Så jag la mig nära honom och han andades tungt. Plötsligt började han hosta, och han fick knappt luft. Jag visste inte vad jag skulle göra, när han började hosta upp blod. Han skrek och jag grät. Jag tog hans mobil och ringde 112. 

-"112 vad kan jag hjälpa till med?" Svarade en kvinna.

-"M..min pojkvän h...hostar blod och jag v... kan ni skicka en ambulans jag är bara 16.. jag kan inte köra.. snälla skynda.." Klämmde jag fram mellan tårarna.

-"Okej, jag skickar en ambulans genast. Fortsätt prata med mig. Vad heter din pojkvän?"

-"Ehm.. Justin.." Snyftar jag.

-"Justin? Okej. Efternamn?"

-"Ehm.. Bieber.." Jag märkte att kvinnan blev förvånad.

-"Okej, ambulansen kommer om bara en liten stund. Har detta hållt på länge? Har det hänt tidigare?" 

-"Ja det har, asså.. han har mått dåligt och haft mardrömmar och sånt, men idag blev det värre... han började hosta nu för en stund sedan och det kom blod och.. jag vet inte vad jag ska göra snälla hjälp mig.."

-"Har han blivit undersökt av en doktor?" 

-"Jaa, men han sa det var influensa... " Jag vände mig om och kollade på Justin. Han låg och grät och skrek. Jag tapapde telefonen och rusade fram till honom. 

-"Justin.. Justin.. herregud Justin vad händer..?" Jag la mig bredvid han och höll om honom. Jag hörde där nere att en dörr smälldes upp, men kunde inte koncentrera mig. Det ända jag kunde tänka va "Dö inte, snälla dö inte..". En gäng läkare kom inspringande och tog Justin och la upp honom på en bår, men jag vägrade släppa honom. En av läkarna försökte prata med mig men jag lyssnade inte. Jag vägrade släppa taget om honom. Jag skrek och slog på läkarna men på något vis fick dom mig att släppa och rusade iväg med båren. En av läkarna la mig över axlen och bar ut mig. Sen satte han ner mig vid en personbil och puttade in mig. Vi körde snabbt efter ambulansen och jag skrek nästan hela vägen. När vi stannade utanför sjukhuset tog läkaren tag i mig. Han var ung och snygg, men han såg väldigt irriterad ut.

-"Nu lugnar du ner dig! Han mår bra, och jag fattar att du är rädd. Men du måste lugna ner dig! Du stressar alla. Sluta skrika och sätt dig i väntrummet." Jag slutade gråta och gick iväg till väntrummet. Efter ungefär en halvtimme kom en av läkarna fram. 

-"Vi vet orsaken till allt detta nu. Han har blivit... vad ska man säga sjuk i lungorna och det var därför han hostade blod. Han har även fått i sig någonting som har gett honom mardrömmar, vilket är väldigt ovanligt men det händer. Vad mardrömmarna handlar om har inget med maten att göra. Hursomhelst, så kommer han vara härifrån om två dagar." Jag blev så lättad att jag kramade om doktorn, som ironiskt nog var samma som precis skällt ut mig.

-"Tack! Kan jag träffa honom nu?" Han nickade och ledde mig till rummet. Justin hade röda ögon från att han hade gråtit så mycket. Jag gick fram och kysste honom.

-"Om du inte var så glad för mar hade detta aldrig hänt din klant!" Skrattade jag. Justin log och tog tag i min hand och höll den hårt. Jag kände tårarna var påväg men kämpade för att inte gråta. Pattie, Scooter och Jaden kom in. Scooter gick fram och gav Justin en kram. Medans Jaden, Scooter och Justin pratade kramade Pattie om mig.

-"Hur mår du? Du ser hemsk ut." Jag skrattade och ryckte på axlarna.

-"Jag var bara så himla rädd." Pattie nickade och kramade om mig igen. Jag var verkligen glad att det inte var mer allvarligt och kunde knappt vänta tills vi fick åka hem igen.

_____________________________________________________________________________

Haha jaoo hittade på lite sjukdomar :P<3 TACK FÖR ATT NI LÄSER :D

 

Mathilda

19 januari 2012 19:44

meeeeeeeeeer :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Men bloggen läggs ner. Kapitlen kommer vara kvar men jag tänker inte skriva mer. Har varken tiden eller orken. Tack för att ni läsare var så engagerade! ...

Kapitel 41   Del 1     Hur skulle mitt liv se ut om det inte var Justin jag mötte på flygplatsen, utan Josh? Skulle det se ut ungefär såhär?:     Vi hör en massa flickor skrika när vi kommer in på flygplatsen. Först låter det som om d...

Jag skulle bara säga att jag håller på med ett kapitel, ett lååångt kapitel. Typ som gör att gottgöra er, för att ni är så flitiga läsare! :) Jag kan inte säga vad det handlar om, men jag hoppas verkligen att ni kommer tycka att det var värt att vänt...

Kapitel 41         Jag tittade besviket på min arm. Flera veckor hade gått men ärren var inte borta än. Ingen på filminspelningen hade sagt något, men jag såg att dom stirrade. Jag hade flera gånger försökt prata med Josh, men han hade bara...

Kapitel 40         Jag hade varit väldigt stressad på senaste tiden. Filmen, intervjuer, familjen, jag hade helt enkelt inte tid, och som grädde på moset hade jag inte längre Josh att prata med. Livet var inte lätt.  "Jag sticker nu, h...