Kapitel 33

Vi spenderade två dagar på sjukhuset innan vi fick åka hem. Barnen var friska och det var vi med. När jag kom hem, räckte jag över barnet till Justin. Han log stort.

-"Världens finaste.." Sa han och pussade henne på pannan.

-"Ja, visst är hon." Sa jag och kysste honom.

-"Vad ska hon heta?" Frågade Justin plötsligt. Jag blev lite förvånad, det hade vi inte alls pratat om. Jag tänkte efter en stund, sen kom jag på det perfekta namnet.

-"Luna." Justin kollade frågande på mig.

-"Luna? Det har jag aldrig hört förut. Varför just Luna?" 

-"Luna betyder måne. Och eftersom hon föddes när det var natt, och måne, så är det ett passande namn. Eller så kan hon heta Moon." Justin tänkte efter.

-"Luna eller Moon.. vilket vill du helst ha?" Frågade han mig.

-"Luna. Men vad vill du att hon ska heta? Jag menar, detta är ju något som inte kan ändras. Vi borde vara eniga." 

-"Jag vet inte. Jag tycker om Luna. Jag vill att hon ska heta Luna." Jag log. 

-"Tack Justin." Luna började gråta. Antagligen var hon trött.

-"Jag ska visa hennes rum! Jag och Cody  gjorde klart vårt först, sen gjorde vi klart deras. Det blev riktigt snyggt!" Han ledde mig in i ett stort rum med bebis-saker. Väggarna var rosa och lila med vackra mönster. 

-"Åh, Justin hur hade du tid med detta?" Han log elakt och ryckte på axlarna. Jag skrattade åt honom och la ner Luna i sängen, sen ringde jag Sarah.

-"Hallå?" Svarade någon.

-"Sarah är det du?" Frågade jag.

-"Ah, hej Michelle, nej det är Cody, Sarah har precis lagt Claire i sängen." 

-"Aaw, Claire! Vad gulligt namn!"

-"Hej Michelle, förlåt att jag inte svarade. Hade fullt upp med Claire."

-"Ja, jag hörde det. Vad gulligt namn!"

-"Jag vet! Vad heter din? Eller har ni inte gett den något namn än?"

-"Jo, Luna heter hon. Oj, vänta hon gråter, Justin tar du det? Bra."

-"Vad gulligt! Jag måste säga att det känns rätt bra nu. I början var jag räff och orolig, nu är jag mest trött!" Skrattade Sarah.

-"Ja, samma här. Helst av allt vill jag bara sova." Det höll Sarah med om. Efter en stund la vi på, och jag gick och la mig. Jag vaknade flera timmar senare av att någon gick upp ur sängen och mötte Justins blick.

-"Jag ska bara se på henne när hon sover." Sa han och kysste mig på pannan. Jag log och somnade om. Jag vaknade av att Justin pratade där nere, och gick ner för att se vem det var.

-"Vad söt du är! Ja det är du! Ja det är du!" Sa Justin till Luna och gungade henne lite. Jag kunde inte låta bli att le. 

-"Du är den perfekta pappan Justin." Sa jag och han vände sig om.

-"Haha, jag vet!" Jag skrattade åt honom.

-"Kom till mamma Luna!" Sa jag och tog henne ifrån honom. Hon grep tag i mina armar och Justin kysste mig på pannan.

När Luna var 8 månader började saker hända. Luna hade börjat krypa och sitta, och hon hade börjat jollra. Claire och Luna hade börjat träffas, och dom var riktigt bra vänner. Jag och Sarah var ute i affären. Vi skulle bada i polen, och ville ha en typ badring som barnen kunde sitta i. När vi letat runt ett bra tag hittade vi äntligen vad vi letade efter. Vi gick och betalade, sen skyndade vi oss hem till Sarah. Vi bytte om till badkläder och hoppade i med barnen, som tyckte att det var riktigt kul.Vi tänkte lära dom att simma.

-"Kan vi börja med Claire?" Frågade Sarah.

-"Visst." Svarade jag och satte Luna i badringen. Claire lärde sig ganska snabbt, och det gjorde Luna med. Vi hade riktigt kul, och det hade barnen också. Dom sprattlade med benen och skvätte vatten på varandra. En kul dag!

______________________________________________________________________________

Sry min dator har laggat så kunde knappt skriva mer, fick göra såhär och avsluta det. Btw checka min andra blogg: http://mittlivsomemilia.bloggplatsen.se/

Kapitel 32

Det blev helt tyst. Ingen sa något, alla bara stirrade.

-"Jag.. jag vet.." Fick jag fram. Justin sa inget, han bara log. Jag kollade mig omkring och mötte Sarahs blick. Hon höll hört om Codys arm.

-"Säg ja!" Viskade hon och nickade. Även om hon var på andra sidan rummet förtstod jag vad hon menade.

-"Ja, det vill jag!" Sa jag till slut. Justin kysste mig och log. Han kallade in en präst och nu plötsligt, stod vi där och gav löften. Allt gick så snabbt. Jag minns inte vad prästen sa, jag hörde bara när han sa mitt namn, och då svarade jag. Sen plötsligt kysste Justin mig och så var vi gifta. Alla jublade och jag kunde inte låta bli att le. Var detta verkligen på riktigt?

Tre veckor efter att Justin och jag hade gift oss hade jag börjat spy. Inte kräksjuka, utan på olika tillfällen. Jag förstod inte vad det var, så jag kom hem till Sarah, som också hade samma problem.

-"Sarah, vad kan det va?" Frågade jag henne när vi satt tillsammans i sängen.

-"Jag vet inte, jag hoppas bara inte vi är..." Sen blev hon tyst.

-"Vi är..?" Sarahs ögon såg ut som om dom skulle ploppa ut.

-"Gravida..." Jag skrattade nervöst.

-"Nej det.. så kan det väll... vi är väll inte..?"

-"Vänta, jag tror jag har några graviditets test här någonstans.." Sa hon och började rota i en låda. Hon tog upp fyra kartonger och räckte två till mig. Jag kollade oroligt på henne.

-"Men tänk om vi är... du vet.." Sa jag oroligt.

-"Ja, då får vi lösa det på något sätt!" Sarah hade blivit så possitiv till allt.

-"Michelle.. Vad som än händer har vi alltid varandra, och vi har Justin och Cody med. Vi kommer klara oss riktigt bra." Sa hon och tog tag i mina händer. Vi gick in på toaletten tillsammans, hon började. Medan vi väntade på hennes svar tog jag också mitt prov. Så satt vi där och höll varandra i händerna, och väntade på svar. Sarahs kom först.

-"Herregud.." Viskade hon. Jag kramade om henne.

-"Vi klarar detta. Jag finns där för dig, okej?" Hon nickade.

-"Michelle, jag är bara 18 år, och jag är gravid. Men Justins mamma klarade det, eller hur?" Jag nickade. Sarah var gravid. Nu var det bara jag kvar. Vi satt spänt och väntade, och till slut kom svaret. Jag kunde inte andas. Var det verkligen sant?

-"Du är också.." Sa Sarah och tittade på mig. Jag nickade. Utan förvarning började jag skratta. Först stirrade Sarah på mig som om jag var galen, men sen började hon också skratta. Vi skrattade i över 10 min, sen tog vi oss samman.

-"Vi måste till doktorn.." Fnittrade.

-"Ja.. vi kan gå nu." Sa Sarah och försökte hålla inne sitt skratt. Vi åkte till doktorn, och som tur var kunde han ta oss direkt.

-"Hej, vad kan jag hjälpa er med?" Frågade han. Jag och Sarah såg på varandra.

-"Vi tror att vi är gravida." Sa vi. Doktorn såg lite chockad ut, men släppte in oss. Han ställde två sängar bredvid varandra, sen hämtade han en annan läkare. Doktorerna undersökte oss, och efter en stund kollade dom på oss och Sarah tog min hand.

-"Grattis, ni är gravida!" Sarah och jag tackade och sen gick vi hem. Sarah verkade inte så orolig, men det var jag. Hur skulle jag berätta detta för Justin? Och alla andra? Det var egentligen för mycket för mig, jag var inte beredd på detta.

-"Ring Justin. Jag ringer Cody."

-"Va vad menar du varför?" Frågade jag.

-"Vi måste berätta för dom, det är bättre nu än aldrig." Jag tog mig samman och tog upp min mobil och ringde Justin. Han svarade snabbt och jag förklarade för honom att han måste komma till Sarah, nu. Han och Cody kom ungefär samtidig och vi satte oss vid köksbordet.

-"Vi... har något att berätta.." Började jag.

-"Vi är.. gravida.." fortsatte Sarah. Killarnas ögon var stora som tefat.

-"Men hur vet ni det?" Sa Cody.

-"Vi.. gick till doktorn.." Sa jag och Justin stirrade på mig. Jag gav honom en ledsen blick och han tog min hand under bordet. Cody såg ut som om han skulle explodera.

-"Du går till MICHELLE istället för MIG?" Skrek han. Justin la sin hand på Codys axel men han puttade bort den.

-"Cody jag.." Började Sarah.

-"Jag trodde jag var din pojkvän, inte hon!" Skrek han ännu högre och pekade på mig. Hur kunde han göra så mot henne? Hon är 18 år och det är han som har gjort henne gravid, och så skäller han på henne!

-"Cody håll käften! Hon ville inte såra dig, hon var rädd, kan du inte fatta det?" Skrek jag och började slå efter honom, men Justin lyfte ut mig ur rummet.

-"DIN JÄVEL!" Skrek jag till Cody och försökte ta mig loss, men Justin var stark och jag hade inte en chans.

-"Ta det lungt, dom får lösa det själva!" Sa Justin.

-"Han sårar henne Justin! Jag måste hjälpa henne!" Justin skakade på huvudet.

-"Du kan inte hjälpa henne." Jag kollade undrande på honom.

-"Vad menar du, det är klart jag kan hjälpa henne!" Sa jag och ryckte mig ur hans grepp.

-"Cody är fruktansvärt rädd, och han vet inte hur han ska reagera. Han vill bara vara där för henne." Jag gav upp. Justin hade rätt, Cody var precis lika rädd som vi, om inte mer. Vi märkte att Sarah och Cody hade slutat tjafsa, faktum var att det var helt tyst. Justin stack försiktigt in sitt huvud, men ryckte snabbt ut det igen.

-"Vad?" Frågade jag. Han putade med läpparna och låtsades hångla med sig själv. Jag fick hålla handen framför munnen för att inte börja skratta, och Justin gjorde likadant. Efter en stund kom Sarah och Cody ut till mig och Justin, och Sarah tog ett djupt andetag.

-"Vad ska ni göra med barnet?" Frågade Sarah och såg blygt på mig. Jag bet mig i läppen och gav Justin en frågande blick.

-"Ja. Vi behåller det." Sa Justin efter en stund. Svaret chockade mig men glädje mig samtidigt.

-"Vi med." Sa Cody och la sin arm runt Sarah hals. Vi spenderade resten av dagen på stranden. Det var för varmt för att göra något annat.

Min mage växte enormt snabbt. Det kändes som om det bara gått några veckor när jag en natt vaknade av att sängen var helt blöt. Precis när jag skulle väcka Justin ringde min mobil.

-"Hallå, det är Michelle." Svarade jag medans jag ryckte i Justins arm för att han skulle vakna.

-"MITT VATTEN HAR GÅTT MICHELLE VÄCK JUSTIN OCH KÖR INOM OSS! JAG MÅSTE TILL SJUKHUSET!" Skrek Sarah i luren. Jag smällde till Justin på kinden och han flög upp.

-"Vad gör du?" Sa han irriterat.

-"Vi måste till sjukhuset, mitt OCH Sarahs vatten har gått, vi måste köra inom dom!" Jag hade aldrig sett Justin så stressad. Han puffade ut mig i bilen och jag kände hur verkarna började. När vi kom fram till sjukhuset stod en kvinna i öppningen och gav oss rullstolar. Killarna körde in oss, det var jätte mycket folk där i sjukhuset.

-"Dom ska föda, någon hjälp!" Ropade Justin och Cody, nästan i mun på varandra. Två kvinnor kom fram och rusade iväg med mig och Sarah.

-"Kan vi få va i samma rum?" Frågade Sarah.

-"Nej, tyvärr, men jag kan se till så att ni får.."

-"Snälla, jag ber dig! Jag hade aldrig klarat mig utan henne och om hon inte är bredvid mig när jag föder kommer jag aldrig att klara av det!" Sköterskan suckade och körde in oss i ett rum tillsammans. Vi hoppade upp i en säng, och sen kom det in två läkare, en till mig och en till Sarah. Cody och Justin stod bredvid oss och nästan skakade.

-"Åh, du är helt öppen! Du behöver bara krysta ordentligt så kommer barnet snart ut!" Sa min läkare. Jag krystade för allt i världen, men det kändes inte som om det hjälpte.

-"Såja, lite till!" Ropade läkaren till mig. Jag tog i allt vad jag orkade, och plötsligt så hörde jag barnskrik. Och så var jag mamma. Jag kastade en blick på Sarah. Hon började gråta och jag tog tag i hennes hand.

-"JAG ORKAR INTE MEER!" Skrek hon.

-"Sarah ger du upp nu så får du aldrig hålla i mitt barn fattar du det?" Sarah bet ihop och plötsligt hördes ännu mer barnskrik. Hennes doktor log stort och visade upp en jätte söt bebis. Precis då kom min doktor tillbaka med min.

-"En söt flicka har du fått!" Sa hon och gav mig mitt alldeles egna barn. I samma stund kom Sarahs läkare in med hennes barn.

-"En liten flicka!" Sarah såg på mig med en busig blick och jag log tillbaka. Killarna var tvugna att gå ut och äta, så Sarah och jag flyttade ihop våra sängar.

-"Herregud.. Vi är mammor!" Sa jag och klappade mitt barn på huvudet. 

-"Ja.. hur bäst är inte vi?" Jag skrattade till och log för mig själv. Vi var riktiga champions.

______________________________________________________________________________

Konstigt kapitel? Hell yah.

Kapitel 31

Jag låg i sängen med vidöppna ögon. Justin hade somnat för längesedan, men jag kunde inte sova, hur mycket jag än försökte. Plötsligt slog en tanke mig. Alla som jag var vän med eller älskade extra mycket dog. Tänk om det skulle hända Justin, jag skulle inte kunna leva då. Det är mycket bättre om jag försvinner ur hans liv. Jag kollade på klockan, den var 01.32 Nu hade jag chans att rymma. Jag reste mig sakta upp och plockade ihop lite grejer. Jag kastade en snabb blick på bilden jag fått av honom, den kunde jag inte ta med. Jag skyndade tyst ner i köket, och skrev en lapp till Justin:"Älskade, jag vill inte att du ska dö. Jag kommer inte tillbaka, jag vill inte att du ska leta efter mig. Men jag lovar, jag glömmer dig aldrig." En tår föll ner på pappret och lämnade en blöt fläck, nu skulle Justin se att jag gråtit, fan! Jag hörde Justin hosta till där uppe så jag skyndade mig ut. Jag kände hur trött jag var, så jag sprang hem till Sarah och hoppade in genom hennes fönster.

-"Vad gör du här?" Frågade hon.

-"Jag rymmer, alla som jag älskar dör och jag vill inte att det ska hända med Justin. Snälla, får jag sova lite här?" Sarah tänkte efter, först tvekade hon, men sen sa hon ja. Jag kunde bara sova en liten stund, sen skulle jag iväg igen.

-"Jag glömmer dig aldrig, Sarah." Hon kollade sorgset på mig.

-"Är du säker på det här?" Frågade hon.

-"Ja, jag vill iväg nu." Svarade jag och kramade om henne, sen rusade jag iväg. Jag mötte en bil som stannade. Han frågade vart jag skulle och jag sa dit vägarna tar mig. Han lät mig följa med, flera mil. Sen när han skulle tanka smög jag ut och fortsatte gå. Jag kände att jag började bli trött, men var skulle jag sova? Jag stoppade handen i min ficka. Jag hade kreditkort och mycket sedlar, så jag behövde inte oroa mig för pengar. Men var skulle jag sova? Jag gick länge, till slut blev det bäcksvart och det började regna lite lätt. Det kändes som om jag hade gått i flera timmar när jag äntligen kom fram till ett motell. Jag skyndade mig in och såg mig omkring. Inte det finaste, men det fick verkligen duga nu. Jag gick fram till receptionen och harklade mig. Kvinnan som stod bakom disken kastade en snabb blick på mig.

-"Hej, jag..." Började jag.

-"Ett ögonblick." Sa hon skarpt. Jag blev lite illa till mods av hur hon snäste av mig, men försökte inte tänka på det. Efter en stund vände hon sig mot mig och såg väldigt glad ut.

-"Förlåt för det innan, det var inte meningen. Vad kan jag hjälpa dig med?" Frågade hon med en glad röst.

-"Ehm.. jag bara.."

-"Herregud... Du är ju Michelle!" Jag visste inte vad jag skulle svara.

-"Ja.."

-"Michelle, Justin Biebers flickvän!" Det sved till i hjärtat. Ja, Justin Biebers flickvän. För det var så alla såg mig. Biebers flickvän, ingen annan. 

-"Ja, det är jag, men säg inget om det, snälla." Tjejen nickade ivrigt.

-"Jag lovar. Eh, förlåt, vad kan jag hjälpa dig med?" Jag suckade av lättnad.

-"Jag behöver någon stans att sova, har ni några lediga rum?" Tjejen vände sig om.

-"Vi har ett ledigt uppe på andra våningen. Vänta lite.. här är den!" Hon räckte fram en nyckel till mig. Jag tog tveksamt emot den.

-"Tack.. hur mycket kostar det?" Frågade jag. 

-"500 kr för en natt, alltså 500kr per natt." Jag nickade och började plocka upp pengarna. När jag plockade hittade jag en bild på Justin och mig. Jag fastnade i den för en sekund men skyndade snabbt vidare med att leta pengar. När jag letat en stund hittade jag en femhundring och gav den till henne. 

-"Tack. Upp för trappan, rum nummer 15." Jag tackade och började gå mot trappan. När jag kommit halvvägs smälldes dörren upp och jag såg Justin komma in. Jag såg tjejen först kollade på honom, sen på mig. Jag skakade på huvudet och skyndade mig upp. Jag hörde Justins oroliga röst där nere.

-"Har ni sett Michelle? Min flickvän?"

-"Nej, jag har inte sett henne. Vad skulle hon göra här?" 

-"Jag vet inte... förlåt så mycket." Efter en kort stund hörde jag dörren öppnas och sedan stängas igen. Det knackade på min dörr och jag öppnade.

-"Vad har hänt mellan er två egentligen?" Frågade tjejen.

-"Varför ska jag berätta det för dig, jag vet inte ens vad du heter." Sa jag.

-"Cindy heter jag." Sa hon och trängde sig in. Jag stängde dörren och satte mig ner på sängen.

-"Ja, det började med att min pappa dog när jag var fem år. Sen dog min syrra förra året, och mamma kort efter. Och sen, för bara någon vecka sedan, dog min bästa kompis. Alltså, alla som jag älskar dör. Så, jag vill inte vara med Justin mer, för jag vill inte att han ska dö. Jag älskar honom för mycket." Jag kände tårarna tränga sig fram.

-"Jag står på bådas sidor. Jag förstår hur du tänker, men ärligt, du skulle sett Justin. Hans ögon var röda av gråt och tårar rann ner för hans kinder. Jag tycker du ska säga som det är till honom." Jag lutade mitt huvud mot hennes axel.

-"Det är bara så svårt.." viskade jag och en tår rann ner för min kind.

-"Jag vet... jag vet.." svarade hon och la sin arm om mig. Plötsligt ringde min mobil. Jag tog upp den och det stod "Justin<3" på displayen. Jag såg att han hade ringt mig över 20 gånger. Cindy tog mobilen ifrån mig och kollade vem det var.

-"Svara." Sa hon efter en stund. Jag stirrade på henne.

-"Är du galen? Vad ska jag säga?" 

-"Säg att du är ledsen, och sen berättar du det du berättade för mig!" Jag bet mig hårt i läppen, sen svarade jag.

-"Hej Justin.." 

-"Michelle, vad fan håller du på med? Jag såg lappen, vad menar du? Vadå dö? Ingen ska dö Michelle!" Jag började gråta tyst och Michelle tog min hand.

-"Ja men.. alla som jag älskar dör ju.. det är bara en tidsfråga innan du dör också! Och jag kan inte leva utan dig!" Jag hörde hur han började gråta.

-"Men Michelle.. jag kommer inte lämna dig, aldrig! Jag lovar.." Snyftade han. 

-"Okej." Sa jag och bet mig i läppen.

-"Bra, var är du?"

-"På motellet."

-"Okej, jag älskar dig, glöm aldrig det."

-"Jag ska aldrig glömma, jag lovar." Jag la på. Cindy log mot mig och jag log tillbaka. Hon hjälpte mig bära ut min väska, sen var hon tvungen att gå in för det kom en massa folk. Jag började gå på vägen, för han kom aldrig kändes det som. När jag gått en stund började det droppa. Sen började det regna ordentligt, den öste ner. Jag såg på avstånd en svart Range Roover, och antog att det var Justin, för bilen stannade några meter framför mig och Justin hoppade ut.

-"Vad ska det bli av dig?" Frågade han medan han gick mot mig.

-"Jag vet inte.." Sa jag och la min väska på marken. Justin kom fram och la sina händer på mina kinder.

-"Gör aldrig om det, lova mig det." Jag nickade och han kysste mig sakta. Han tog min väska och lyfte in den i bilen, sen åkte vi hem.

När vi kom hem var det redan soluppgång. Justin ville se på den, men jag ville bara sova. Jag skämdes över hur jag hade betett mig, och ville inte se honom i ögonen. Eller rättare sagt, jag vågade inte se honom i ögonen. Jag var rädd över hur jag skulle känna, tänk om jag inte älskade honom mer, hur skulle jag förklara det för honom?

-"Hej." Sa Justin och la sig bredvid mig. Jag undvek hans blick så gott jag kunde, men han puttade upp mitt ansikte så jag låg och såg rakt in i hans bruna ögon.

-"Jag vill sova." Sa jag kort och vände mig om. 

-"Okej, nu räcker det. Jag har stått ut med så mycket för dig, vad är det med dig? Vad har jag gjort som är så fruktansärt fel?" Jag fick tårar i ögonen.

-"Inte du.." Började jag.

-"Inte jag? Nej, men vad är det då? Det måste vara något jag är delaktig i, du kan ju inte ens se mig i ögonen." Jag tog mig samman och satte mig upp.

-"Jag var rädd." Justin satte sig framför mig. Han såg arg ut.

-"Rädd? För vad?"

-"För mitt liv har fallit samman! Jag har ingen kvar. Bara dig."

-"Ja, är inte det tillräckligt för dig?" Jag visste inte hur jag skulle förklara mig.

-"Jo, det är klart men... om jag sen förlorar dig, vad har jag kvar? Jag har ingen, Justin! Hela min familj är borta! Du förstår inte hur rädd man är, det finns INGEN! Man är helt ensam, och det är skrämmande. Jag vet att du känner dig utelämnad, men jag kan inte hjälpa det. Du måste förstå att det tar ett tag att kommer över sånt här!" Justin skämdes lite, det syntes.

-"Förlåt, du har rätt. Jag känner mig lite utelämnad, men det handlar inte bara om det. Jag vill kunna vara där för dig, jag vill inte att du ska vara ledsen." Jag tittade Justin i ögonen, och märkte att han började tänka på något.

-"Vad är det?" Frågade jag. Justin kollade upp och såg mig i ögonen.

-"Inget.." Sa han. Jag ryckte på axlarna.

-"Okej, jo. Vi ska fira din födelsedag när du fyllet 18 stort!" Sa han. Jag blev lite rädd.

-"Nej, det behövs inte..." 

-"Jo. Det är redan bestämt!" Sa han. Jag skakade på huvudet.

-"Okej.. då säger vi väll så.." Sa jag och kysste honom.

-"Men jag är bara 16 än.." sa jag och kliade mig bakom huvudet.

-"Det är lungt, vi kan vänta..." Sa Justin och kysste mig.

Åren gick snabbt. Ja, vi bråkade fler gånger, och ja, vi gick och la oss ovänner, men vi löste det alltid. Det var dagen innan min födelsedag, och jag var ganska nervös. Justin hade ordnat en stor fest med en massa folk. När Justin fyllde 20, alltså för 3 månader sedan, hade han inte en så stor fest. Varför han ville att jag skulle ha det sa han att jag skulle få veta imorgon, på festen.

-"Justin, jag kan väll ha den klänningen jag fick av dig?" Justin nickade ointresserat.

-"Vill du ha röda eller vita rosor?" Frågade han.

-"Vita... men ärligt titta nu passar detta?" Han vände sig snabbt om.

-"Ja visst, ska vi ha vin eller cider?" Jag suckade ljudligt.

-"Justin, varför ska det vara så mycket? Kan det inte bara vara du, jag och sängen?" Sa jag, tog tag i hans krage och drog honom mot mig. Han skrattade till.

-"Nej, men efter festen kan det vara du, jag och sängen.." Sa han och kysste mig. Jag blev besviken på honom och puttade bort han från mig.

-"Jag vill inte ha värsta balen, jag vill inte att det ska vara så speciellt. Jag vill bara ta det lugnt!" Justin tog mina händer.

-"Det har bara varit en svår tid, jag tycker det är dags att göra något stort, och roligt, så att vi har något att se fram emot!" Jag gnuggade mig i pannan.

-"Jaja.. jag har ju alltid velat dricka cider.." Log jag.

-"Då blir det cider!" Det slutade med att Justin och jag gjorde färdigt allt, sen satte vi på en film och bara mös.

-"Jag är så glad att jag fick dig." Viskade jag, och somnade strax därefter. När jag vaknade var Justin redan uppe och fixade allt. Jag var trött och hade ont i nacken av någon andledning, så jag bestämde mig för att åka och få en massage.

-"Jaja, du kan göra det. Jag stannar här och..." sa han sen sjönk han in i sitt eget. Jag gick ut till bilen och körde iväg. Justin hade gett mig några körlektioner, så jag kunde grunderna. Jag stannade utanför massagestudion och skyndade mig in. Jag blev bemött av ett lugn, och en trevlig personal.

-"Hej, kan jag hjälpa till?" Log kassörskan.

-"Ja, jag skulle vilja få en massage. Helkropp." Kassörskan började kolla inte på datorn.

-"Ja, vi har en ledig tid om 10 minuter, går det bra?" Jag nickade och gick och satte mig. Efter tio minuter kom en asiatisk kvinna ut. Hon ledde mig till ett rum och jag bytte om till badrock. Sen bad hon mig lägga mig ner, och så började hon massera. Jag blev verkligen av med all stress, och det behövdes. När vi var klara kollade jag min telefon. Justin hade ringt tre gånger och skrivit ett sms där han bad mig ringa, så så fort jag kom ut till bilen ringde jag.

-"Hej Justin, du hade ringt?"

-"Ja, jag skulle bara se var du tog vägen. Festen börjar om tre timmar!" Jag kollade förvånat på klockan. Om tre timmar? Hur länge var jag där egentligen?

-"Jaha.. ja jag är på väg hem nu.. så vi ses snart. Älskar dig!"

-"Älskar dig med!" Vi la på och jag körde hem. När jag kom innanför dörren var Justin redan färdig och han stod beredd med locktången. Jag satte mig ner och han började locka mitt hår.

-"Aj, du brände mig!" Ropade jag när locktången nuddade vid mitt öra. Han bad om ursäkt och fortsatte med en annan lock. När han var färsig satte han upp håret i en knut. Det var jätte fint, och med klänningen blev det perfekt. Festen skulle vara vid en strand, där man hade lagt ut ett dansgolv, och där det skulle stå bord och sånt, och så var där en liten scen.

-"Vi måste åka, vi skulle egentligen redan vara där!" Sa Justin, tog tag i min hand och drog ut mig till bilen.

-"Är du okej? Du är inte nervös?" Sa Justin när han startade bilen.

-"Jag brukar aldrig vara nervös inför sånt här. Det är du som är ett nervvrak!" Skrattade jag. När vi stannade på parkeringen utanför stranden såg jag dansgolvet. Det var helt sjukt stort, jag hade aldrig sett något liknande!

-"Justin.." Viskade jag. Han smekte mig på kinden och vi gick bort mot golvet. Jag trodde jag skulle ha tråkigt, jag var mest för att festa, men när alla hade kommit hade jag verkligen riktigt roligt! När det gårr kanske tre timmar hoppade Justin pp på scenen och tog en mick.

-"Jag vill tacka alla för att ni har kommit till Michelles födelsedag, vi har lagt ner mycket tid på detta.."

-"DU har lagt ner mycket tid på detta!" Ropade jag och alla skrattade.

-"Ja, okej men du har varit lite delaktig. Hursomhelst, jag vill fråga dig en sak. Kom upp hit, Michelle." Plötsligt kände jag hur nervös jag blev. Folk började putta fram mig, nu stod jag helt  bredvid honom. Han satte sig ner på knä, och jag anade inte vad han skulle fråga.

-"Michelle, jag älskar dig. Vill du gifta dig med mig?" 

______________________________________________________________________________

Dålig på att uppadetra xD 

Kapitel 29

Justin och jag stod på hans rum och packade. Det var dags att åka hem. Jag skulle sakna detta, det skulle jag verkligen. Jag hade saknat Atlanta med, men eftersom vi skulle vara i New York nu och fira nytt år, skulle jag få vänta ännu längre innan jag kom dit. Jag kollade mig om i rummet, och på byron stod min bild som jag fick av Justin.

-"Justin, ge mig den är du snäll." Sa jag och pekade på bilden. 

-"Här." Sa han och gav den till mig.

-"Tack. Du jag är klar nu, ska jag hjälpa dig?" Han skakade på huvudet.

-"Nej, gå ut till mamma och lämna väskan i bilen så kommer jag snart."Jag nickade och gick ut till bilen.

-"Michelle, ska jag hjälpa dig med väskan?" Frågade Pattie. 

-"Nej tack, det går bra!" svarade jag. Jag la in väskan i bilen, och precis då kom Justin ut. Han log vänligt mot mig och av någon andledning rodnade jag. Han gick förbi och kysste mig snabbt på kinden. Jag började fnittra och Pattie kollade undrande på mig. Jag bara skakde på huvudet och gick in i huset. Kort efter kom Justin och sen kom Pattie.

-"Det är lite synd att ni ska åka, vi har haft så trevligt. Och du har varit en underbar gäst Michelle!" Jag log stort.

-"Det har varit jätte kul att vara här, jag kommer sakna det!" Vi började krama om varandra och säga hejdå, sen satte vi oss i bilen. 

-"Jag kommer sakna det..." Sa Justin och kollade med längtan på huset. Jag lutade mig mot honom och han la sin arm runt om mig.

-"Jag med." Svarade jag och Justin kyssde mig på huvudet.

Plötsligt vaknar jag av at någon smeker mig på kinden. Jag kollar upp och ser Justin le mot mig. 

-"Kom så packar vi upp." Sa han och vi hoppade ut ur bilen. Vi tog våra väskor och gick upp på Justins rum, men vi började inte packa upp. För precis när vi skulle börja, ringde Justins telefon.

-"Hallå, det är Justin." Sa han och himlade med ögonen.

-"Vem är det?" Viskade jag. Han ryckte på axlarna.

-"Jaså, jag hörde inte att det var du! Okej, vi ska bara göra oss i ordning lite, kom precis hem från mormor och morfar. Ja, vi ses sen!" Jag kollade förväntansfullt på honom.

-"Ja, vem var det?" Justin log stort.

-"Times Square. Eller, ja det var ju Scooter som ringde och sa att vi skulle komma så snabbt som möjligt." Jag kysste honom snabbt sen öppnade jag min garderob. Jag tänkte ha på mig klänningen och halsbandet som Justin gav mig, och höll upp den framför honom.

-"Den här?" Sa jag. Han skakade på huvudet.

-"Nej, det här!" Sa han och tog fram en påse. Jag öppnade påsen och i låg ett par jeans, ett jättefint linne, en kofta och en jacka. Jag kollade förvånat på honom.

-"När köpte du detta?" Frågade jag. Han ryckte på axlarna. 

-"Ja det du."

-"Men varför inte klänningen?" Frågade jag.

-"Det är kallt i New York babe." Sa han och kysste mig. Jag började ta på mig kläderna, och när vi båda var färdiga var klockan redan 8, så vi fick skynda oss.

När vi kom till New York blev vi bemötta av en grupp med paparazzis, och Justin la sin jacka över mitt huvud och höll sina händer framför sitt ansikte. Vi skyndade oss till bilen, sen körde vi så snabbt som möjligt iväg från allt.

-"Ibland blir jag jäkligt trött på det." Sa Justin och lutade sig bakåt. Jag la min hand på hans bröst och lutade mig mot honom.

-"Du överlever." Sa jag och log. Justin klappade mig på huvudet och började pilla i mitt hår.

-"Justin, vi är framme om ungefär fem minuter." Sa chaffören. Efter en stund stannade han bilen och vi steg ut. Det stod vakter överallt och man hörde fans skrika, det var otroligt. 

-"Hej, vill du ha en autograf? Ja, jag kan ge dig en kram. En bild? Visst!" Justin hade fullt upp och det hade jag med. Det var folk som skrek på mig från alla håll, och jag skrev hundratals autografer och gav massor av kramar. Vart jag än gick drog folk i mig men jag började tycka om uppmärksamheten. Bara inte alla blev som galna, var allt lugnt för mig. Jag höll på att skriva en autograf när jag kände en hand på min rygg och jag vände mig om. Justin stod och log, och tjejen som jag precis skrev autograf till fick spel och började skrika som en galning. Justin skrev en autograf till henne sen gick vi in. Jag kollade mig omkring, det var inte likt något jag någonsin sett.

-"Coolt va?" Sa Justin och la sin arm runt min nacke. 

-"Ja.. synd bara att det är så himla kallt!" Justin skrattade och vi gick till något slags rum där det satt en massa människor. Justin och jag skakade hand med alla, och alla log.

-"Här ska vi vänta tills klockan är ungefär tolv." Jag nickade. Dörren öppnades flera gånger och nya människor kom in, men ingen som jag kände igen. Jag började bli trött, så jag lutade mig mot Justins arm och han höll om mig.

-"Vad är klockan?" Frågade jag.

-"Fem i halv tio." Svarade han. Jag suckade tungt, jag började bli väldigt rastlös av att bara sitta här. Plötsligt öppnades dörren och en man kom in.

-"Vem här inne är Michelle?" Jag kollade förvirrat på mannen sen räckte jag upp min hand.

-"Ehm.. det är jag.." Mannen kollade tvekande på mig, sen vände han sig och gick ut ur rummet. Justin vände sig mot mig.

-"Vad var det där om?" Frågade han.

-"Jag vet inte." Sa jag och kysste honom.

-"Michelle, den här flickan säger att hon känner dig." Jag vände mig om. Där stod Sarah.

-"Sarah, hur kom du in hit?!" Skrattade jag och kramade om henne.

-"Du, det har tagit himla lång tid. Han var svårast!" Sa hon och pekade på mannen som släppte in henne. Jag log.

-"Är du här själv?" Frågade jag. Hon kollade på mig och bet sig i läppen.

-"Kanske.." Sa hon och kollade på mig med en busig blick.

-"Aaw vem var är han?" Sa jag och började hoppa upp och ner. Vid det laget hade Justin kommit fram och ställt sig bredvid mig.

-"Hej Justin! Och du får följa med och hämta honom, för vakterna vägrade släppa in han..." Hon tog med oss ut och kallade på honom. Efter en stund kommer en blond kille upp och han ler när han ser Justin.

-"Tjena Justin, jag visste inte jag skulle se dig här!" Justin log stort.

-"Cody!" När han sa "Cody" visste jag vem det var. Cody Simpson! Jag stirrde på Sarah.

-"Lägg av! Är HAN din pojkvän?" Sa jag. Sarah nickade och log. Jag kramade om henne och sa grattis, sen ledde killarna oss in i rummet igen.

-"Okej, hur länge har ni känt varandra?" Frågade jag.

-"Vi har känt varandra i över tre år. Vi blev tillsammans för tre veckor sedan, jag ville bara inte berätta för dig för jag visste inte om det skulle hålla. Kända killar är svåra att ha ett förhållande med!" Svarade hon. Vi pratade länge och hade jätte kul, när plötsligt en stressad kvinna rusar in och säger att det är dags. Vi ställer oss upp, Justin tog min hand och kysste mig på kinden, Cody gjorde lika dant. När vi kom ut till bollen blev jag förvånad. Den var ENORM. Jag kunde inte sluta stirra på den.

-"Michelle, den är så stor!" Sa Sarah. Jag nickade hastigt. När jag kollade på Sarah såg jag hur hennes ögon glittrade av förundran, och jag såg att Cody stirrade på hennes läppar med längtan. Jag log för mig själv. Justin såg precis lika förväntansfull ut som Cody, bara att Justin kollade på bollen.

-"Justin, håll om mig." Viskade jag och lutade mig mot honom. Han la sina händer på min mage och lutade sitt huvud mot min axel.

-"Varför?" Frågade han och kysste mig.

-"För jag fryser." Log jag. Han skrattade till och knäppte upp sin jacka.

-"Kom in!" Sa han och jag la mig tätt intill han. Åh, vad han var varm. Han höll om mig, och jag kände att jag nästan drunknade så kär jag va i honom. När jag stod där och var som lyckligast hördes en kvinnoröst.

-"NU HISSAR VI UPP KULAN!!" Sa rösten. Jag kollade bak på Justin och han kollade glatt på mig. Kulan hissades upp och alla skrek. När kulan var längst upp vände Justin på mig och stirrade rakt in i mina ögon.

-"När kulan släpps vill jag att du kysser mig, okej? Jag älskar dig!" Jag gav honom en snabb kyss och han log. Nedräkningen började och alla räknade, ALLA! Det var otroligt.

-"5,4..." kunde jag höra alla skrika.

-"Är du beredd?" Frågade Justin och kollade på mig. Jag nickade och lutade mig närmare honom.

-"3,2..." Jag började kyssa honom.

-"1.. GOTT NYTT ÅR!" Skrek alla. Vi fortsatte kyssas ett tag, sen släppte Justin mig och han log stort.

-"Gott nytt år älskling!" Ropade han. Jag började skratta. Det kom fram en massa människor och sa gott nytt år, det var en underbar kväll!

Vi kom inte hem fören klockan var två. Justin och Cody hade mixat med hotellet så vi alla fick dela rum. Sarah och jag satte oss på sängen.

-"Det har varit världens bästa kväll, eller hur?" Sa Sarah.

-"Ja, utan tvekan!" Svarade jag och började ta av mig mina kläder. Sarah gjorde likadant, och när vi bara hade tröjorna kvar började vi leta efter våra natt-tröjor. Vi tog fram dom nästan samtidigt och gjorde ett snabbt ombyte. Vi satte oss i sängen igen och började babbla om allt, pojkvännerna, kläder, smink, och till sist, kyssar. 

-"Vilken var din bästa kyss någonsin?" Frågade Sarah. Jag behövde inte ens tänka efter utan svarade direkt.

-"Den ikväll. Jag inledde ett nytt år med Justin, och jag har aldrig varit så lycklig! Din då?" Log jag.

-"Vår första.. han tog med mig till stranden och vi hade precis kommit upp ur vattnet, skrattande, och jag la mig ner på sanden. Han la sig över mig och kysste mig, det var otroligt!" När vi satt där och skrattade kom killarna in i bara kalsonger och skulle hämta något. Sarah och jag kollade först på dom, sen på varandra och brast ut i skratt. Ingen av dom fattade vad vi skrattade åt. Justin skakade på huvudet, lyfte upp mig och bar in mig till vår säng. Det tog inte lång stund fören jag somnade.

_____________________________________________________________________________

Haha så jag skriver faktiskt varje dag, fast bara långa kapitel! =D