Kapitel 34

Livet var mycket jobbigare med ett barn. Bra mycket jobbigare än jag hade trott. Justin och jag hade klarat oss länge utan att bråka, men jag var lite småsur på honom. Han gjorde aldrig det jag bad honom om, han ville bara vara ute hela tiden. Han ville alltid hålla i Luna när jag höll henne, men när hon var ledsen så skulle han absoult inte hålla henne. Och när jag frågade varför, svarade han bara att han inte ville ge henne den bilden av honom, vad nu det betydde. Jag märkte att han var lite sur på mig också, men jag visste inte varför. Till slut, när Luna satt på golvet och lekte, jag lagade mat och Justin bara satt och glodde märkte jag att det hände något med Luna för hon började snyfta, men jag kunde inte vända mig om.

-"Justin, tar du det?" Frågade jag.

-"Nej." Svarade han och jag suckade.

-"Men jag kan inte släppa allt detta, ta henne nu!"

-"Jag vill inte att hon ska få den bilden av mig." Det var droppen för mig. Jag vände mig om och stirrade på honom.

-"Nej, nu får det för fan räcka." Justin kollade undrande på mig.-"Vad snackar du om?"

-"Jag sliter dag in och dag ut med mat, kläder OCH Luna, och du kan inte ens hålla henne när hon är ledsen? Vad är det för fel på dig?!" 

-"Men skärp dig, gör jag aldrig något då?"

-"Nej, det gör du inte! Inte någon nytta i alla fall! Inte här hemma, när jag behöver din hjälp!"

-"Jag har andra saker för mig! Jag har ett annat liv också!"

-"Ja men nu var det så att du valde detta livet med, ska du bara överge mig och ditt barn?"

-"Nej, men du får ta och lösa dina egna problem!" Jag kände hur jag blev helt röd i ansiktet av ilska.

-"JUSTIN!! DU gjorde mig gravid! Du bokstavlig talat tvingade på mig allt detta! Tror du jag ville ha detta livet? Jag trodde att vi var två om detta, jag trodde inte jag var själv! För hade jag varit själv hade jag aldrig klarat mig, trodde jag. Men jag har varit själv i stort sätt!" Skrek jag. Justin var minst lika arg som jag nu.

-"Det var ju fan inte meningen! Jag vill inte heller ha detta livet, kan du inte fatta det? Jag har mina fans, dem är mitt liv!" Luna började gråta och jag gick fram och lyfte upp henne.

-"Vet du vad, vi skiter i detta." Sa jag och kastade stekpannan i vasken.

-"Vad menar du?"

-"Oss, Justin." Han såg på mig med stora ögon. Luna slutade gråta och jag tårkade hennes kinder.

-"Jag vet inte... vad menar du med oss?" Jag svalde.

-"Vi funkar inte Justin. Vi har försökt länge nog, det funkar ju inte, uppenbarligen. Vi borde skita i det." Justin drog handen genom håret.

-"Nej, jag vill inte att det ska bli så.."

-"Men du gjorde så att det blev så." Jag satte Luna i vagnen och började packa ihop lite kläder till oss.

-"Snälla vänta.."

-"Justin, jag tänker inte vänta längre." Sa jag, tog en väska och försökte öppna dörren.

-"Hjälp mig, är du snäll." Sa jag och undvek hans blick.

-"Nej, jag tänker inte hjälpa dig." Jag bet mig hårt i läppen och öppnade med svårigheter dörren. Justin tog tag i min arm och försökte dra mig mot sig.

-"Snälla.. lämna mig inte." Jag ryckte mig ur hans grepp och marcherade ut. När jag kommit en bit stannade jag. Vad höll jag på med? Jag kan inte lämna honom nu. Vi är i samma båt, vi behöver varandra. Jag ska inte låta Luna växa upp med bara en förälder. Jag tog ett djupt andetag och vände om. Jag öppnade dörren försiktigt, och jag såg Justin stå med ryggen mot mig, gå fram och tillbaka och snyfta.

-"Vad fan har jag gjort? Åh, jag älskar henne, jag kan inte bara lämna henne! Vad är det för fel på mig?" Sa han. Jag kunde inte låta bli att le. Han älskade verkligen mig, hur kunde jag vara så blind? Justin satte sig ner och grät ännu mer. Han hade fortfarande inte märkt mig. Jag blev tårögd av att se honom så ledsen, så jag gick fram och kramade om honom.

-"Åh Justin.." Sa jag och han kollade upp med våta kinder.

-"Du kom tillbaka! Förlåt mig så mycket!" Sa han och kysste mig först på kinden, sen på munnen.

-"Förlåt.." Sa jag och tårarna rann som floder ner för mina kinder. Justin höll om mig, hårt, och jag grät mot hans axel. Plötsligt började Luna gråta, och jag började resa mig.

-"Nej, jag tar det. Sitt du." Jag log och satte mig ner igen. Så fort Justin lyfte upp Luna slutade hon gråta. 

-"Titta! Du får henne att sluta gråta direkt. Du är världens bästa pappa." Justin log och vi satte Luna mellan oss. 

-"Justin, varför är det så svårt att lämna dig?" Frågade jag. Han såg på mig med en blick som inte riktigt gick att läsa.

-"Jag.. vet inte." Svarade han tomt.

-"Jag tänkte verkligen gå, Justin. För du sårade mig. Du sårade mig ordentligt. Men sen kom jag tillbaka. Varför?" Justin ryckte på axlarna och klappade mig på kinden.

-"Du kanske älskar mig ändå, och vet att jag kommer ändra mig." Jag log och bet honom i läppen. Han smekte mig försiktigt och jag kysste honom passionerat. Sen kom vi på att Luna satt hos oss. Jag lyfte upp henne och la henne i sin spjälsäng, och konstigt nog somnade hon nästan direkt. Jag bytade om till ett linne och gick ner för trappan. Justin såg på mig med längtan.

-"Vad har jag gjort för att förtjäna världens hetaste tjej?" Jag skrattade till och la mig bredvid honom.

-"Du är inte alltid den perfekta pojkvännen, men det tar du igen med dina kyssar." 

-"Jaså? Då ska jag se till så att du aldrig glömmer detta." Sa han och kysste mig mjukt. Jag log och la min hand på hans bröst. Jag lät mitt finger glida längs hans mage, och kysste honom på navlen och hela vägen upp igen. Ända fram till munnen. Där stannade jag ett bra tag.

-"Jag älska.." Mer hann jag inte säga fören min mobil började ringa. Jag suckade och kollade på displayen. "Sarah<3" stod det. Jag svarade och hörde barnskrik i bakrunden men ingen sa något.

-"Hallå?" Sa jag och väntade på svar. Efter en stund svarade hon.

-"Ja, hej. Jag undrade bara hur du mådde."Jag suckade besviket. Avbröt hon min stund med Justin för att fråga hur jag mådde?

-"Jag mår bra, hurså?"

-"Jo, Cody och barnet sover, jag har inget att göra."

-"Jaha, men jag har det mysigt med Justin nu, väck Cody så får du det inte så tråkigt."

-"Okey, ja, ha så kul då." Jag la på och kysste Justin.

-"Vem var det?" Frågade han.

-"Sarah. Jag tycker verkligen synd om henne. Cody bara sover hela tiden, han har aldrig tid för henne." Justin nickade medlidande.

-"Han tar inte lätt på detta. Han måste bara vänja sig." Sa han och kysste mig. Det kändes som om vi låg där och kysste varandra hela natten. Kunde inte varje natt vara såhär?

Luna åldrades fort. Jag hade ingen aning om att denna dagen skulle jag minnas för evigt. 

Jag satt inne i köket och lekte med mitt nu 13 månader gamla barn. Hon hade ställt sig upp många gånger, men bara en liten stund. Jag rullade en boll till henne, och just då ställde hon sig upp. Hon satte ena handen mot väggen, och gick fram och tillbaka. Det var inte första gången, men jag applåderade.

-"Bra Luna! Vad duktig du är!" Sa jag. Plötsligt släpper hon väggen och går sakta men säkert mot mig. Utan att hålla i något. Jag tog fram kameran och satte mig en bit längre bort.

-"Kom Luna, visa pappa att du kan gå!" Hon skrattade och gick fram och pussade kameran. Och inte nog med att hon precis tog sina första steg utan stöd, nu sa hon även sitt första ord!

-"Papa!" Jag tappade hakan. Hände det verkligen?

-"Duktig tjej Luna! Åh vad duktig du är!" Plötsligt kom Tycoon springande. Jag klappade honom på huvudet, det gjorde Luna också.

-"Tycnon!" Sa hon och jag klappade händerna, med kameran i handen. Plötsligt satte sig Luna ner och jag stängde av kameran.

-"Vänta tills pappa får se detta!" Skrattade jag och klappade min ängel på kinden.

-"Mama!" Sa Luna och pekade på mig.

-"Ja, mamma!" Sa jag och klappade händerna.

-"Tycnon!" Sa hon och pekade på Tycoon.

-"Ja, duktig!" Plötsligt öppnades dörren och Justin kom in.

-"Hej du!" Säger han och kysser mig på kinden.

-"Papa!" Säger Luna och klappar händerna. Justin ser ut som om han har sett ett spöke.

-"Hörde du? HÖRDE DU MICHELLE? Hon har sagt sitt första ord!" Jag skrattade och visade honom videon. 

-"Testa och se om du kan få henne att gå!" Sa jag och Justin gick en bit bort.

-"Kom då Luna! Kom till pappa!" Hon skrattar och reser sig upp, och vinglar bort till Justin.

-"Underbart, eller hur?" Ler jag. Justin lyfter upp Luna och ger mig en kyss.

-"Bättre mamma kan man inte få." Sa han, och jag ler stort.

______________________________________________________________________________

FÖRLÅT men jag hinner aldrig skriva när det är skola :(