Kapitel 36

Jag vaknar med en känsla av att någon tittar på mig, så jag öppnar ögonen och stirrar in i ett par stora, chokladbruna ögon. Jag blinkar lite och trycker min näsa mot Justins näsa, och får en lång, mjuk kyss tillbaka.

"Godmorgon" säger Justin, "Jag har väntat på dig."

"Jaså, varför det?" frågar jag och ler.

"För att du är vacker när du sover, och för att vi äntligen har lite ensamtid.." får jag som svar. Jag kramar om honom och han kysser mig på pannan.

"Var är Luna då?" frågar jag lite oroligt. Justin ger mig en frågande blick.

"Vad är det med dig? Kommer du inte ihåg något från igår?" Jag sätter mig upp och försöker komma ihåg något, vad som helst, från gårdagen. Då slår det mig att jag ska spela in Hunger Games idag, och att Andie skulle passa Luna. Jag lägger mig ner igen, med huvudet på Justins bröst.

"Men det är ju så tidigt.." säger jag. Justin nickar och tar tag i min haka och för mitt ansikte mitt emot hans, så att våra läppar bara är några milimeter ifrån varandra och jag kan se in i hans underbart bruna ögon.

"Precis" säger han och kysser mig, länge och passionerat. Jag vet inte hur länge vi har legat där när tanken plötsligt slår mig, jag måste göra mig i ordning. Jag lutar mig bort från Justin men han vägrar släppa min arm. Jag vänder mig om och han ger mig en bedjande blick. Jag ger honom en kyss sen reser jag mig upp. Drar av det vita nattlinnet av siden jag har har på mig sen vänder jag mig om. Justin ligger med täcket upp till midjan så hans magrutor syns och håller på med mobilen. Det vattnas i munnen på mig när jag ser hur otroligt snygg han är, så jag kastar mig på honom.

"Du är så sexig! Jag vill inte gå, jag vill stanna här hela dagen med dig!" säger jag och lägger mig bredvid honom under hans täcke. Han lägger sin arm om mig och ler.

"Ta det lungt babe! Jag finns här när du kommer hem." Jag kysser han från munnen, till halsen, till magen, ända ner till navlen. Där stannar jag och reser mig från sängen.

"Okej då. Jag drar snart till Josh. Han och jag ska öva innan vi sticker!" säger jag och ler stort. Jag ser hur svartsjuk Justin blir men försöker att inte bry mig om det. Han klarar sig nog.

"Jaja, gå du. Jag klarar mig." Justin låter arg, inte minst ledsen. Jag får skuldkänslor och känner tårarna pressa sig fram men biter ihop. Han gör alltid såhär, får mig att må dåligt. Jag kastar på mig kläderna och borstar tänderna, sen går jag in till sovrummet.

"Jag drar nu, hejdå!" säger jag. Justin svarar inte ens, han bara nickar och fortsätter fingra på sin mobil. Med tårfyllda ögon går jag ut till bilen och kör iväg. När jag är så pass nära att jag kan se Joshs hus skiner jag upp. Jag stannar utanför och springer upp till dörren. Jag klickar på ringklockan och en melodi spelas upp. Jag brer på med ett leende just när Josh öppnar dörren. Jag ser mitt lilla barn fullt påklädd titta på mig med stora bruna ögon.

"Hej Josh, och hej Luna! Ska du får gå ut?" frågar jag henne och får ett nickning och skratt som svar. Jag går in och hänger av mig jackan.

"Ska vi börja då?" säger Josh. Jag nickar och vi går in i vardagsrummet. Han tar upp sitt manus och vi börjar spela. Det är otroligt hur naturligt det känns att stå framför Josh och låtsas. Jag trodde det skulle vara lite fånigt, men inte alls. Jag är glad att jag valde den här karriären. Ja, jag tyckte faktiskt att jag valt detta. För, det var ju faktiskt så, att om jag gjorde ett bra jobb skulle jag kanske få en massa jobb. När vi hade gått igenom en liten del av manuset tyckte vi att det var dags att åka. Josh tog mig till garaget, det luktade starkt av bil och bensin, en doft som jag inte var så förtjust i. Jag rynkade näsan och Josh skrattar.

"Jag ska inte plåga dig mer," säger han och ger mig en motorcykelhjälm. Jag ser förvirrat på honom.

"Varför ska jag ha hjälm?" frågar jag, fastän jag tror att jag redan vet svaret. Utan svar rullar han fram en röd motorcykel, ler stolt och slår ut med armarna.

"Ska vi åka?" Jag vet inte vad jag ska svara, så jag backar undan och skakar på huvudet. Josh tar min hand och drar mig mot sig. Vi står en bit ifrån varandra, men jag kan ändå känna hans underbara andedräkt.

"Kom igen, det är inte farligt." hans leende fick mig att smälta, så jag sa inte emot, utan höll bara hjälmen under armen och gick ut ur garaget. Josh slår ihop händerna och leder ut motorcyklen. Han tar på sin hjälm och sätter sig tungt på motorcyklen, sen ser han på mig.

"Ja men kom då!" säger han. Tvekande tar jag på hjälmen och sätter mig bakom Josh. Jag tar tag runt hans midja, han fäller ner glaset framför ögonen och det bär av. Jag håller hårt om honom, för det går snabbt. Samtidigt vill jag skrika av glädje. Detta är nog det roligaste jag någonsin gjort, tänker jag. Det kändes som om jag flög fram, jag lutade mitt huvud mot Joshs rygg och slappnade av. Efter en stund stannade han motorcyklen på en parkering och vi hoppade av. Jag knäppte av hjälmen och Josh gjorde likadant, sen log han mot mig, och jag smälte. Igen. 

"Det var väll inte så farligt?" frågar han, även om det lät mer som ett påstående.

"Nej, jag längtar nästan tills vi ska hem så jag får åka igen!" skrattade jag. Josh la sin hand på min rygg och vi gick mot sminkstudion. Vi blev fixade och ompysslade länge, sen fick jag äntligen gå och visa upp mig för regissören. Han var väldigt nöjd, och han lät mig spela direkt. Jag hade underbart kul, och alla applåderade så fort en tagning var slut.

När ett flertal timmar hade gått var det dags att åka hem. Josh kastade hjälmen till mig och jag tog på mig den direkt. Han skjutsade mig hela vägen hem, Justin hade redan hämtat bilen och Luna. Vi stannade utanför mitt hus och jag hoppade av motorcyklen. Josh tog hjälmen och gav mig en stor kram.

"Samma tid imorgon?" frågade han. Jag nickade och sa hejdå, sen sprang jag in.

"Hej Justin!" Ropade jag. Inget svar. Jag sprang upp och hittade Justin lekande med Luna.

"Jag sa hej? Varför svarade du inte?" Justin såg på mig med ett fejkat leende.

"Jag hörde dig inte." sa han, och det lät inte ens som om han försökte låta glad. Jag suckade tungt och kände tårarna igen. 

"Det gör du aldrig längre.." sa jag med darrig röst. Jag gick in på toaletten och bytade kläder till mitt nattlinne av siden. Jag hörde Justin ställa sig i dörröppningen, så jag vände mig om och gick ut, men hann inte så långt förän Justin grep tag i min arm.

"Vänta.." sa han, men jag tänkte inte vänta. Jag ryckte mig ur hans grepp och gick och la mig i sängen. Justin la sig bredvid mig, så jag vände mig om. Tårarna vägrade försvinna, så jag lät dom rinna. Men jag snyftade inte, jag ville inte att Justin skulle höra att jag var ledsen.

"Michelle... kom igen. Var inte sur.." Sur? SUR?? Jag satte mig upp och stirrade på honom. Vem är det som är sur egentligen?

"Du är en idiot!" Nästan skrek jag. Jag gick upp ur sängen och la Luna i hennes säng. Hon var kinkig, men jag var inte på humör för att trösta henne, så jag bara pussade henne på pannan. Jag gick tillbaka till rummet och tog min kudde och ett täcke. 

"Men vad är det?" frågade han. Jag bet mig hårt i läppen. Att han inte fattade? 

"Jag sover i soffan." var allt jag sa innan jag gick ner. Men Justin gav sig inte så lätt. Han var mig hack i häl och vägrade lämna mig ifred förän jag berättade vad som hade hänt.

"Åh, Justin varför är du så dum? Det är ditt fel, detta är ditt fel!" Sa jag och pekade på tårarna i mina ögon. Justin försökte ta min hand men jag ryckte den ifrån honom.

"Förlåt.. men vad har jag gjort?" jag blev tyst. Han visste verkligen inte.

"Du blev svartsjuk, bara för att jag skulle gå till Josh tidigt och öva! Och du ger mig alltid skuldkänslor så fort jag ska gå till någon kille. Så fort jag pratar med någon kille. Vad tror du om mig egentligen?" Justin såg så skyldig ut så jag trodde han skulle sjunka igenom golvet. 

"Bara gå Justin.." började jag. Nu suckade Justin, men han reste sig inte.

"Förlåt. Jag är kanske svartsjuk, men jag vill bara inte förlora dig. Snälla, kom upp igen. Annars kommer jag ner.." sa han och började kittla mig. Jag kunde inte låta bli att skratta, så jag tog min kudde och mitt täcke och la mig bredvid Justin i sängen. 

"Men du måste lova en sak... var aldrig otrogen." Jag skakade på huvudet.

"Justin. Jag gifte mig med dig när jag var 18 år, bara för att jag älskade dig. Tror du verkligen att jag ska vara otrogen då?" Jag gav honom ett mjukt leende och en kyss.

"Nej, såklart. Jag älskar dig." fick jag som svar. Han lutade sig fram och pussade mig lätt på munnen sen vände jag mig om. Han la sig tätt intill mig och höll om mig, så jag somnade, lycklig.

_____________________________________________________________________________

FÖRLÅT! Men som ni såg i förra inlägget har jag en ny admin, så hon kommer hjälpa mig. Det kommer bli mer regelbunden uppdatering så ni slipper vänta.

 

Mathilda

30 april 2012 11:20

meeeeeeeeer :D ♥

Emilia Skoglund

4 maj 2012 18:05

Håller på med ett kapitel nu! :)

 

hej

2 maj 2012 15:13

kommer det ett idag snälla?

Emilia Skoglund

4 maj 2012 18:05

Lördag eller söndag :)

 

hej

8 maj 2012 20:18

det har inte kommit något på länge och du sa lördag eller söndag för några dagar sedan

Emilia Skoglund

12 maj 2012 21:20

Jag vet, men jag har verkligen inte tid. Jag försöker så gott jag kan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Men bloggen läggs ner. Kapitlen kommer vara kvar men jag tänker inte skriva mer. Har varken tiden eller orken. Tack för att ni läsare var så engagerade! ...

Kapitel 41   Del 1     Hur skulle mitt liv se ut om det inte var Justin jag mötte på flygplatsen, utan Josh? Skulle det se ut ungefär såhär?:     Vi hör en massa flickor skrika när vi kommer in på flygplatsen. Först låter det som om d...

Jag skulle bara säga att jag håller på med ett kapitel, ett lååångt kapitel. Typ som gör att gottgöra er, för att ni är så flitiga läsare! :) Jag kan inte säga vad det handlar om, men jag hoppas verkligen att ni kommer tycka att det var värt att vänt...

Kapitel 41         Jag tittade besviket på min arm. Flera veckor hade gått men ärren var inte borta än. Ingen på filminspelningen hade sagt något, men jag såg att dom stirrade. Jag hade flera gånger försökt prata med Josh, men han hade bara...

Kapitel 40         Jag hade varit väldigt stressad på senaste tiden. Filmen, intervjuer, familjen, jag hade helt enkelt inte tid, och som grädde på moset hade jag inte längre Josh att prata med. Livet var inte lätt.  "Jag sticker nu, h...