Kapitel 37

Jag hade alltid varit tjejen som bara kollade på killar, men var för rädd för att ha ett förhållande. När jag träffade Justin blev jag mer säker i mig själv och vågade därför ta nästa steg. När han ville att jag skulle gifta mig med honom kändes det som om jag gjorde det rätta, vilket jag mer och mer började tveka på nu. Ända sedan jag träffade Josh har jag börjat tveka på om jag verkligen gjorde det rätta, men också om jag verkligen älskar Justin. Visst var han underbar och den vackraste människa jag någonsin sett, men det var något med Joshs blick som var något alldeles extra. Jag ville verkligen inte ha känslor för honom för jag älskade ju Justin, men ibland skulle det ha varit skönt med att få gå ut med andra killar. Jag är ju trots allt 24 år.

"Stick nu då!" säger Justin och nästan puttar ut mig ur huset. 

"Ingen puss?" frågar jag och putar med läpparna. Jag får en snabb kyss sen smälls dörren igen framför mig. Han hade betett sig så konstigt på senaste tiden, Justin alltså. Jag förstod inte vad det var med honom, jag hade inte gjort något fel vad jag visste. Jag skakade av mig tanken och stegade iväg mot motorcyklen som väntade på mig. 

"Hej du!" ropar Josh och ger mig en hjälm som jag glatt tar på mig och hoppar på. Utan att tveka lägger jag, som alltid, händerna runt Joshs midja. Det ända är att det känns konstigt, på ett bra sätt. Jag märker att jag tycker om hans närhet, att jag tycker om hur han pratar, hur han rör sig, hans ögon, hans leende... en plötslig rörelse av Josh fick mig att vakna ur mina tankar. Justin stod, trots allt, fortfarande och stirrade ut genom fönstret vid dörren och man vet aldrig om han märker hur jag känner. 

"Beredd?" jag hoppade till av den plötsliga frågan.

"Japp!" svarade jag och flyttade mig närmare honom. Innan jag visste ordet av startade han motorcyklen och vi körde iväg. 

Även om det regnade konstant kunde dagen inte gå snabbare, ena stunden gjorde vi en scen sen gjorde vi oss redo för nästa. Fast det var skönt att det gick snabbt, för när dagen var slut var jag så trött att jag knappt orkade gå till motorcyklen och allt jag ville var att komma hem till min familj. Eller i alla fall till Luna, Justin hade jag klarat mig utan. Jag kastade en snabb blick och såg att vi blev släppta ungefär 20 minuter för tidigt, inte för att det gjorde mig någonting. Josh kastade hjälmen till mig och med ett leende satte jag på den. Vi körde hem mig, och jag rusade lyckligt in i huset. Till min stora förvåning var huset tys,. Lunas leksaker var undanplockade och det såg ovanligt rent ut. Konstigt, med tanke på att Justin hatade att städa. Jag sprang tyst upp och öppnade först dörren till Lunas sovrum, hon låg där och sov som en ängel. Sen öppnade jag dörren till vårt rum. Vad jag såg där inne skulle förfölja mig för alltid.

"Hur kunde du!?" skrek jag medan tårarna sprutade.

"Ska du säga, så som du har hållt på med Josh!" 

"Han är min vän, jag ligger inte med honom, det är mer än vad man kan säga om di och den där slampan!" Justin blev tyst, han kunde inte förmå att säga något. Argt torkade jag bort tårarna från mina kinder och ryckte åt mig min mobil. Jag smällde igen dörren och ringde Josh, som svarade direkt.

"Hej, kan du komma och hämta mig?" frågade jag och försökte dölja gråten så mycket som möjligt.

"Visst, kommer så snabbt som möjligt!" svarade Josh glatt och jag la ner mobilen i fickan. Bara några minuter senare stannar motorcyklen framför mig och jag reser mig upp. Josh tar av hjälmen och ser då hur ledsen, och blöt, jag är.

"Men shit, vad har hänt?" frågar han oroligt och jag kastar mig i hans famn.

"Justin har legat med en annan tjej, jag kom hem och hittade dom tillsammans i vår säng!" nu grät jag mycket, jag kunde knappt andas. Josh torkade bort mina tårar och satte på mig en hjälm. 

"Kom så sticker vi." sa han bara, sen åkte vi iväg.

Han stannade tvärt utanför huset. Motorcykelturen hade fått mig att tänka på annat, men så fort vi stannade kom bilden, och med det tårarna, tillbaka igen. Med darriga ben hoppade jag av motorcyklen och gick med tunga efter Josh in i huset. Nästan direkt kastade jag mig i soffan och lät tårarna rinna. Josh tände brasan i vardagsrummet och hämtade en torr tröja, som för övrigt var för stor, till mig. 

"Alla byxor är för stora så jag hoppas det blir bra..." sa han och kastade tröjan till mig.

"Det blir bra, tack. Jag ska bara tvätta bort sminket, jag kommer snart." sa jag med hes röst och gick iväg mot badrummet. Jag tog upp en bomullstuss och torkade bort all maskara som hade runnit. När allt var så gott som borta, drog jag av mig min blöta tröja och satte på Joshs. Det var en grå t-shirt med två vargar som ylade mot en måne. Jag stod och granskade mig själv i speglen när Josh ropade från köket.

"Hur många marsmallows vill du ha i din choklad?"

"Jag tar lika många som du!" svarade jag och gick ut från toaletten. Jag ställde mig i öppningen till köket och såg på Josh. Han hade tagit på sig gråa mjukisbyxor och ett vitt, tight linne. Han var vacker, det var han verkligen.

"Här är din choklad!" sa han och gav mig en rykande varm kopp. Jag tog emot den med ett svagt leende och vi gick in i vardagsrummet. Vi satte oss ner framför brasan med vars en filt virad om oss och njöt av värmen. Bättre vän får man leta efter, tänkte jag och la mitt huvud på Joshs axel.

"Hur kunde Justin göra så mot dig?" frågade han och klappade mig på pannan. Jag började gråta och tryckte mig mot Joshs varma kropp. Så satt vi i flera timmar, tills jag somnade.

Jag öppnar ögonen sakta för att vänja mig vid ljuset. Jag sätter mig upp och sträcker på mig, sen tar jag upp min mobil. 20 missade samtal från Justin. Jag känner inte för att prata med honom, så jag lägger tillbaka telefonen och reser mig upp.

"Josh!" ropar jag för att se var han är.

"I köket!" svarar han. Jag springer ner för trappan och finner Josh utan tröja. Min första reaktion är att vända mig om, men sen ångrar jag mig och ger honom en kram istället.

"Tack för att du finns." säger jag, och märker att hela han blir varm.

"Godmorgon på dig med..!" säger han och kramar tillbaka. Utan att tänka mig för ger jag honom en snabb kyss, men ångrar mig snabbt.

"Oj förlåt jag menade inte att.." mitt pladder blir avbrutet av att Joshs läppar trycks mot mina. Efter en stund puttar jag bort honom.

"Förlåt.. men jag kan inte, jag bara kan inte!" viskar jag.

"Jag ska inte pressa dig." svarar han och släpper mig. Jag ber om ursäkt igen och går ut ur köket medan tankarna 'vad har jag gjort, hur kunde detta hända?' flygande igenom min skalle. Jag är verkligen inte bra på sånt här.

______________________________________________________________________________

Min medhjälpare svarar inte på meddelande, så jag får väll ta och fixa detta själv. Men då får ni ta att det blir dålig uppdatering. SORRY !

 

Emelie

13 maj 2012 01:32

Jätte bra !
Mer ! <3

http://3meliii3.devote.se

Emilia Skoglund

13 maj 2012 07:31

Tack så mycket!

 

my

13 maj 2012 12:44

Sjukt bra vill läsa mer genast!<3

Emilia Skoglund

17 maj 2012 21:10

mer kommer nu ;D

 

Mathilda

13 maj 2012 18:44

meeeeeeeeeeeeeeer :D♥

Emilia Skoglund

17 maj 2012 21:10

mer kommer nu ;D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Men bloggen läggs ner. Kapitlen kommer vara kvar men jag tänker inte skriva mer. Har varken tiden eller orken. Tack för att ni läsare var så engagerade! ...

Kapitel 41   Del 1     Hur skulle mitt liv se ut om det inte var Justin jag mötte på flygplatsen, utan Josh? Skulle det se ut ungefär såhär?:     Vi hör en massa flickor skrika när vi kommer in på flygplatsen. Först låter det som om d...

Jag skulle bara säga att jag håller på med ett kapitel, ett lååångt kapitel. Typ som gör att gottgöra er, för att ni är så flitiga läsare! :) Jag kan inte säga vad det handlar om, men jag hoppas verkligen att ni kommer tycka att det var värt att vänt...

Kapitel 41         Jag tittade besviket på min arm. Flera veckor hade gått men ärren var inte borta än. Ingen på filminspelningen hade sagt något, men jag såg att dom stirrade. Jag hade flera gånger försökt prata med Josh, men han hade bara...

Kapitel 40         Jag hade varit väldigt stressad på senaste tiden. Filmen, intervjuer, familjen, jag hade helt enkelt inte tid, och som grädde på moset hade jag inte längre Josh att prata med. Livet var inte lätt.  "Jag sticker nu, h...