Kapitel 39

Jag stirrar upp i taket. Vad ska jag göra? Jag kastar en snabb blick på klockan. 02.53 Utan att tänka klart smyger jag upp ur sängen och bytar om till linne och mjukisbyxor och går hem till Josh. 

Det är helt tyst på gatan. Jag har inte sett någon och bara några enstaka bilar. När jag äntligen kommer fram till Joshs hus känner jag en plötslig stark längtan att få hålla om honom. Jag knackar försiktigt på dörren och väntar sedan en stund innan jag knackar igen. Efter att ha stått där i kanske 10 minuter får jag nog och ska precis banka hårt på dörren när den plötsligt öppnas av en väldigt trött Josh.

"Vad gör du här? Klockan är tre!" jag kan inte låta bli att le. Han ser så söt ut med rufsigt hår och trötta ögon.

"Jag saknade dig." säger jag och kramar om honom. Han stänger dörren om oss och kramar tillbaka. 

"Vacker.." suckar han, "vacker, vacker, vacker.." jag ser honom i ögonen.

"Vad gör du?" frågar jag.

"Jag kan inte. Förlåt Michelle, men du måste gå hem. Nu." jag släpper taget om honom.

"Va..? Vad menar du?" jag ger honom en frågande blick.

"Jag kan aldrig älska dig på samma sätt som Justin älskar dig. Hela mitt hjärta hör hemma hos dig men på något vis lyckas han älska dig mer. Så gå nu, Justin saknar dig säker."

"Klockan är tre på natten Josh, det är ingen som saknar mig än." precis när jag sagt det börjar min mobil vibrera, och det är ingen mindre än Justin han själv som ringer. Josh ger mig en kaxig blick och jag ser argt på honom.

"Jag sa ju det. Gå nu." med känslor som inte går att beskriva svarar jag i telefonen.

"Hej Justin.." säger jag tyst.

"Hej, var är du? Jag letade efter dig men jag kan inte hit..."

"Det är lungt, jag är på väg hem. Jag tog bara farväl av en vän, som jag visserligen kommer att träffa varje dag men aldrig känna samma trygghet med." med de orden la jag på och gick ut från huset som en gång kännts som hemma. Jag hörde Josh ropa efter mig men tänkte inte stanna. Han hade klart och tydligt visat att han inte ville ha med mig att göra mer, så jag skulle inte heller bry mig om honom mer. För varje steg jag tog blev det jobbigare och jobbigare att hålla in tårarna, och när jag kom in i huset brast jag ut i gråt.

"Jag saknar honom Justin, jag träffade honom precis och jag saknar honom!" viskade jag och kastade mig i armarna på Justin.

"Var du hos Josh? Varför är ni inte vänner mer?" frågade Justin och klappade mig lätt på kinden. 

"Han.. jag.." snyftade jag så kraftigt att jag inte kunde prata.

"Ta det lungt.. vad hände?" 

"Han sa att han inte... aldrig kunde älska mig... så som du gör.." jag kände hur Justin kramade om mig hårdare.

"Gumman... han gjorde det för att han vet att han inte skulle klara av att vara 'bara vänner'... det är sorgligt, jag vet, men du måste inse att det är för ert bästa." Jag såg upp på Justin med röda, tårfyllda ögon.

"Säkert?" frågade jag. Han nickade sorgset. Han stod och höll om mig, länge, och jag grät. Min mobil plingade till, och det var Josh.

"Snälla Michelle förlåt mig, jag menade inte att såra dig! Jag kan helt enkelt inte klara av att bara vara din vän! Och hur ont det än gjorde att släppa taget om dig så var jag tvungen att göra det, för du kommer alltid älska Justin mer." smset gjorde mig bara mer ledsen. Justin tog mobilen ifrån mig och läste smset.

"Som jag sa." sa han.

"Som du sa." svarade jag och han kysste mig. 

______________________________________________________________________

Så, kort kapitel för att ni ska slippa vänta, och lite tråkigt var det oxå... men men! Vad tycker ni om den nya designen? Gjord av Emelie Jönsson, så stort tack till henne! Kram!

 

Me

23 maj 2012 20:47

kan du kanske ha en text som man ser enklare? (;

Emilia Skoglund

23 maj 2012 21:06

ska fixa det nu ;)

 

Emelie

23 maj 2012 20:58

Varsågod! <3
Jätte bra! <3

http://bieberrstorys.blogg.se

Emilia Skoglund

24 maj 2012 08:03

Tack! :D
Tack igen xD

 

Mathilda

23 maj 2012 21:14

meeeeeeeeeeeeeer :D♥

Emilia Skoglund

24 maj 2012 08:03

Vad bra att du tycker så mycket om den! Och mer kommer snart ;D

 

moa

28 maj 2012 17:16

HEJ! Kan hon bli jätte deprimerad (av någon anledning) och skära sej och till slut kommer justin på henne medans hon skär sej och blir jätte orolig? (:
VILL LÄSA MEEEEEEEEEER! ♥

Emilia Skoglund

28 maj 2012 19:55

Jo det kan jag nog ordna :)

 

my

28 maj 2012 21:14

jag vill inte att hon ska skära sig:(

Emilia Skoglund

29 maj 2012 19:24

Oroa dig inte, det händer bara en gång ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Men bloggen läggs ner. Kapitlen kommer vara kvar men jag tänker inte skriva mer. Har varken tiden eller orken. Tack för att ni läsare var så engagerade! ...

Kapitel 41   Del 1     Hur skulle mitt liv se ut om det inte var Justin jag mötte på flygplatsen, utan Josh? Skulle det se ut ungefär såhär?:     Vi hör en massa flickor skrika när vi kommer in på flygplatsen. Först låter det som om d...

Jag skulle bara säga att jag håller på med ett kapitel, ett lååångt kapitel. Typ som gör att gottgöra er, för att ni är så flitiga läsare! :) Jag kan inte säga vad det handlar om, men jag hoppas verkligen att ni kommer tycka att det var värt att vänt...

Kapitel 41         Jag tittade besviket på min arm. Flera veckor hade gått men ärren var inte borta än. Ingen på filminspelningen hade sagt något, men jag såg att dom stirrade. Jag hade flera gånger försökt prata med Josh, men han hade bara...

Kapitel 40         Jag hade varit väldigt stressad på senaste tiden. Filmen, intervjuer, familjen, jag hade helt enkelt inte tid, och som grädde på moset hade jag inte längre Josh att prata med. Livet var inte lätt.  "Jag sticker nu, h...