Kapitel 41

Del 1

Hur skulle mitt liv se ut om det inte var Justin jag mötte på flygplatsen, utan Josh? Skulle det se ut ungefär såhär?:

Vi hör en massa flickor skrika när vi kommer in på flygplatsen. Först låter det som om dom skriker Justin, men nej. När Miriam drar fram mig genom folkmassan ser jag att det är Josh Hutcherson som står där. Jag tappar andan för en sekund. Han är en såndär kille som alla innerst inne vill ha, även om dom älskar någon annan. Jag tar mig samman och klappar Miriam försiktigt på axlen.
"Ska vi gå tillbaka?" försöker jag. Jag vill inte under några som helst omständigheter ha en konversation med en drömkille. Tänk om jag faller pladask för honom? Miriam skakar på huvudet, så jag biter ihop. Jag ser att Josh börjar fumla med några lappar och när jag kommer på varför faller jag nästan bakåt. Jag ansökte om att få gå på en dejt med honom! Och vinnaren skulle läsas upp här!! Mitt hjärta börjar banka och jag försöker lugna mig med att sånt aldrig händer en själv, jag skulle aldrig vinna något sånt här, men förgäves. Ett namn läses upp. Michelle. Tre tjejer skriker till och hoppar upp och ner, men ingen vet vem av dom som vann. Det kanske är jag?

"Nej, vänta tjejer. Efternamnet är.. jag vet inte riktigt hur man uttalar det.. N.. Nilsson?" säger han och ser ut över publiken. Alla tre tjejerna tystnar. Miriam rycker hårt i min arm och säger högt:"Det är du!" Joshs blick letar sig först fram till Miriam, sen ser han på mig. Med ett leende går han fram, tar min hand och hjälper mig över gallret som skiljer oss åt. Jag är så förvånad att jag inte ens kan le. Josh tar försiktigt bort handen från min mun.
"Jag.. jag.." börjar jag. Josh skrattar.
"Grattis. Jag ser fram emot det, verkligen!" säger han och kramar om mig. Jag känner att mina ögon fylls med tårar, och gör mitt bästa för att hålla dom inne. En dejt. Med Josh Hutcherson. Kan det bli bättre?

Jag sirrar frustrerat i spegelen. Denna tröjan med dessa byxorna? Eller kanske en kjol... Nej nej och nej! Ingenting fungerar. Vad ska jag ta mig till?
"Michelle han är här! Skynda!" jag ser mig förvirrat omkring. Ett par långa, inte allt för tajta jeans och ett sött linne får räcka. Jag tar på mig mina converse som av någon andledning står på mitt rum och trippar ner för trappan. Jag ser Josh stå i dörröppningen med ett paraply och en bukett rosor och jag kan inte låta bli att le. Han har inget vax i håret och han har helt normala kläder, som tur är. Jag brer på med världens leende och möter hans blick.
"Hej.." säger jag lågt. Han granskar mig förvånat från topp till tå.
"Jag kanske skulle klätt på mig finare kläder." säger han och skrattar.
"Jag hade ingen aning om vad vi skulle göra så jag bara slängde på mig något..."säger jag blygt. Josh skakar bara på huvudet och räcker fram sin arm.
"Du ser bra ut. Ska vi gå?" jag nickar glatt.
I bilen är det inte i alla fall inte tyst. Munnen går på oss båda och vi skrattar gott flera gånger. Det är så lätt att prata med Josh.. Han säger rätt saker i rätt tilfällen och skrattar på rätt ställen. Han är egentligen perfekt om man tänker efter. Men aldrig att han skulle falla för en tjej som mig. Mina tankar avbryts när vi stannar utanför en bowlinghall och Josh öppnar bildörren åt mig. Jag stiger ur bilen och ser mig omkring. Det har slutat regna. Stadsluften fyller mina lungor och jag känner en stark doft av något friterat. Jag rynkar på näsan.
"Det kommer nog ta ett tag för mig att vänja mig vid den här stanken." Josh skrattar gott.
"Så farligt är det inte. Du är bara överkänslig." säger han och petar på min näsa. Irriterar viftar jag bort hans hand.
"Äh, lägg av." säger jag men kan inte låta bli att le. Vi går in i bowlinghallen och Josh beställer dricka till oss innan vi går in och tar på oss skor. Han letar upp ett par som passar mig och sedan börjar han leta efter egna. Efter en liten stund tar han fram vad jag tror är storlek 40 och vi går till till hallen. Jag får "äran" att skjuta först. Helst hade jag velat se honom skjuta först, men han envisas så jag ger upp. Jag tar sats och siktar så gott jag kan och slår ner alla förutom två. Jag vänder mig om med ett leende.
"Inte så dåligt för att vara första slaget, eller vad säger du?" säger jag och sätter mig ner bredvid honom. Våra blickar möts i en sekund innan han reser sig upp och tar ett klot.
"Då ska du se på detta!" säger han överlägset och skjuter med all kraft.. men den åker ner i rännan. Han stirrar förvånat på käglorna och jag kan inte låta bli att skratta.
"Äh, jag ville bara vara snäll." försöker han.
"Det såg inte så ut.." säger jag och får en lätt putt som svar. Nästa gång går bättre för oss båda. Jag slår ner alla utom en, men Josh får ner alla.
"Vad säger du nu då?" säger han och slår ut med armarna. Jag skrattar gott och gör plats åt honom på bänken. Så håller vi på tills spelet är slut. En strike där, en spare där. När spelet är slut visar det sig att det var jag som vann. Josh är inte alltför glad över det.
"Du hade bara tur.." säger han surt.
"Eller så är det helt enkelt så att jag är bättre än dig?" skrattar jag.
"Aldrig! Jag är definitivt bättre än dig!"
"Du är en dålig förlorare, vet du det?" säger jag och han fnyser arrogant. Vi utbyter en blick sen brister vi ut i skratt, som varar hela vägen hem till mig.
"Det var trevligt." säger Josh. Jag nickar försiktigt.
"Vill du ses imorgon? Vi kan äta middag, eller se på film.." föreslår jag.
"Visst. Förresten, gillar du motorcyklar?" jag nickar ivrigt och Josh ler glatt, "bra, då hämtar jag dig imorgon. Klockan fem? Bio?"
"Då är det bestämt." Josh nickar och sträcker sig för en kram. Jag besvarar den kärleksfullt och ger honom en busig blick innan jag hoppar upp i bilen och skyndar mot mitt hus.

Denna gånger velar jag inte länge över vad jag ska ha på mig. En tajt t-shirt och likadana jeans fast ljusare räcker. Jag granskar mig själv i speglen och hoppas att han tycker om det, när det knackar på dörren. Jag samlar mod till mig och öppnar dörren. Josh kör med ungefär samma stil och ler ett brett leende när han ser jag ser ser mer sofistikerad ut idag.
"Här!" säger han och räcker fram en röd motorcykelhjälm. Förvånat tar jag den under armen och följer med Josh ut. Där står en röd 870 motorcykel. Genast rusar jag fram och känner på lacken.
"Den är vacker..." säger jag facinerat. Josh nickar och tar hjälmen ifrån mig.
"Ja. Men vi måste skynda oss nu, annars missar vi filmen!" han sätter hjälmen på mig och knäpper den försiktigt. Sedan åker vi. Jag får en adrenalinkick, jag känner mig så farlig när jag sitter här och håller hårt om Josh! Det känns som om vi bara har åkt i några minuter när vi stannar utanför salongen och skyndar oss in. Än vet jag inte vilken film det är, men Josh har bra smak, så jag litar på att han väljer en bra film. Och det gör han. Dark Shadows med Johnny Depp fick oss båda att skratta så vi grät, faktum var att vi var dom ända som skrattade högt. Det var faktiskt rätt tomt på salongen, antagligen eftersom det redan hade varit premiär och alla redan hade sett den.
När filmen var slut hann vi knappt säga ett ord till varandra förän det kom en massa flickor och Hunger Games-fans och ville ha autografer. Josh skrev och skrev men det tog liksom aldrig slut. Jag såg att det var en tjej som försökte få Joshs uppmärksamhet, men som hela tiden trycktes bakåt. Jag klappade Josh försiktigt på axlen och pekade på henne. Josh skakade på huvudet och lutade sig mot mitt öra.
"Hon är en stalker. Jag ser henne var jag än går." jag såg förbryllat på honom. Överdrev han inte lite? Jag såg henne inte på bowlinghallen.
"Hon var inte med oss när vi bowlade." säger jag överlägset. Josh nickar.
"Hon stod på banan bredvid och sköt varje gång jag sköt." Jag tappar hakan. Josh vänder sig om mot tjejerna, ler och förtsätter skriva autografer. Jag vänder mig precis om och hör en tjej fråga Josh om han och jag är tillsammans. Josh ler mot mig.
"Nej, vi är bara på en dejt. Men vi måste faktiskt gå vidare nu, så ni får vara så snälla och flytta på er." det var som om Josh var kung och tjejerna var hans soldater. Som Josh befallde flytttade sig alla tjejer och skapade en väg för oss till dörröppningen. Förvånat gick jag bredvid Josh och såg på alla flickornas tindrande ögon. För en sekund kände jag mig lite dum som på något vis tog honom ifrån dom, men när Josh la sin arm om min midja försvann den tanken.

Josh stannade motorcyklen utanför mitt hus och vi båda hoppade av.
"Jo, jag tänkte fråga om du ville sova över hos mig." sa han och fattade min hand. Ett leende letade sig fram till mina läppar.
"Visst, det går bra." svarade jag. Gemensamt gick vi upp till mitt rum och packade ihop allt som jag behövde för natten. När vi var klara hoppade vi på motorcyklen och åkte iväg till Josh. Vi satte oss ner i hans soffa och såg en film, men när jag kände att jag blev trött började jag leta efter mina sovkläder. Dom var inte där.
"Josh, la jag ner mitt nattlinne?" Josh ryckte på axlarna.
"Ingen aning. Du kan låna en tröja av mig om du vill." jag nickade försiktigt. Han gav mig en vit t-shirt där det stod:"be real to yourself" och jag tog tacksamt emot den. Så snart jag fått på den insåg jag att den var väldigt stor och ersatte mitt nattlinne väldigt bra.
"Ska vi poppa popcorn?" jag nickade ivrigt. Vi båda gick in i köket, han tog fram skålarna och jag skulle ta fram popcornen, bara det att jag inte nådde dom. Josh var inte mycket längre än mig, men han var smartare. Han tog en stol och ställde den bredvid mig.
"Så kan man också göra!" säger jag och och brister ut i skratt. Josh kan inte heller hålla sig utan skrattar så han kiknar. När vi äntligen slutat skratta går jag försiktigt upp på stolen, tar ner popcornen och hoppar inte lika försiktigt ner i hans famn. Han fångar mig med ett leende.
"Min hund stirrar på dig..." viskar han. Jag kastar en blick bakåt och upptäcker först då att han har en hund.
"Jag visste inte ens att du hade en hund!" säger jag och ler förvånat. Han släpper ner mig och hunden rusar genast fram och sniffar på mig.
"Hej sötnos, vad heter du?"
"Han heter Driver." säger Josh.
"Hejsan Driver. Vilken gullig vovve du är!" jag kan inte få nog av det lilla underverket, så Josh får bokstavlig talat dra upp mig från golvet.
"Han finns kvar imorgon vet du." säger han och börjar poppa popcornen. Jag skrattar till och lutar mitt huvud mot hans rygg. Då vänder han sig om och lyfter upp mitt huvud så att jag stirrar rakt in i hans chokladbruna ögon. Han lutar sig närmare och närmare, men han kysser mig aldrig. Istället ser han förbi mig, och suckar sedan högt. Jag släpper förvånat taget.
"Vad är d..." börjar jag och tar ett steg bakåt. Precis innan jag sätter ner foten drar Josh mig mot sig snabbt och jag faller in i hans famn.
"Jag fattar inte varför du aldrig blir rumsren Driver!" Jag vänder mig hastigt om. Driver sitter bredvid en stor fläck kiss.
"Jag kan gå ut med honom en stund om du vill." erbjuder jag.
"Ja, gör det. Om du går höger direkt kan jag springa ifatt er sen." jag tar på mig ett par mjukisbyxor och går sedan ut med Driver. Efter bara en liten stund är Josh ifatt oss och vi går gemensamt runt hela kvarteret. Hela tiden håller Josh mig varm genom en arm runt om mina axlar. Plötsligt, när jag går där med huvudet lutat mot Joshs axel, får Driver fnatt och börjar dra i kopplet. Jag gör så gott jag kan för att få honom att sluta, men innan jag vet ordet av springer han runt mig och Josh så att vi trycks emot varandra.
"Som på film.." säger jag och fångar Joshs blick.
"Som på film." upprepar Josh och äntligen möts våra läppar. Vi står sådär länge och bara njuter av varandras värme när Driver plötsligt skäller och vår fokus far till honom. Tydligen har han blivit rastlös och vill gå vidare. Vi snurrar upp oss, jag lutar mitt huvud mot Joshs axel och han lägger armen om mig och vi börjar gå hem.
____________________________________________________________________________

Åker till mina kusiner i Borås så kommer inte börja på del 2 fören på tisdag.

Jag skulle bara säga att jag håller på med ett kapitel, ett lååångt kapitel. Typ som gör att gottgöra er, för att ni är så flitiga läsare! :) Jag kan inte säga vad det handlar om, men jag hoppas verkligen att ni kommer tycka att det var värt att vänta!

Kram!

Kapitel 41

Jag tittade besviket på min arm. Flera veckor hade gått men ärren var inte borta än. Ingen på filminspelningen hade sagt något, men jag såg att dom stirrade. Jag hade flera gånger försökt prata med Josh, men han hade bara tittat bort. Hur jag än gjorde blev det fel. Förutom idag..

Det var som en vanlig dag på filminspelningen. Alla pratade med alla, förutom jag. Jag bara satt i min trailer och smekte mina sår. Det var tyst, lungt. Plötsligt knackade det på dörren. jag ryckte till, jag hade ju precis spelat in en scen! Inte var det min tur igen? Dörren öppnades försiktigt och en gyllenbrun Josh stiger in. Jag blir plötsligt nervös. Vad kan han vilja?

"Hej Michelle.." säger han försiktigt. Jag kommer på att jag blottar mina sår och drar snabbt tillbaka tröjan.

"Hej." Får jag fram.

"Får jag fråga en sak?" Tystnad.

"Ja.. jag antar det.." Han sätter sig ner bredvid mig och småler.

"Vi ska bada nu. Vill du följa med?" Tystnad. Igen.

"Jag vet inte.. jag tror inte det." säger jag och kastar och blick på min arm. Josh ser också ner på den. Han sträcker ut sina händer och drar sakta, sakta, upp tröjärmen. Jag vill rycka tillbaka armen men kan inte röra mig.

"Förlåt," säger han och lyfter armen mot sin mun, "det var inte meningen att få dig att må så dåligt." Han kysser såren, varenda ett. Jag biter mig hårt i läppen för att inte kasta mig i hans famn. Han släpper taget och böjer säg istället ner mot min väska. Han letar upp min bikini och drar försiktigt av min tröja. Jag kan fortfarande inte röra mig. Sakta knäpper han upp min bh och ersätter den med bikini toppen. Han kysser mig mjukt på halsen. Han vände mig om igen, knäppte upp mina byxor och drog av dom. Han tar ett stadigt grepp om min midja.Han står där en stund och vi båda andas häftigt. Sen drar han av mina trosor och ersätter även dom med bikini underdelen. En pinsam tystnad råder. Han tar kärleksfullt min hand och leder mig ut ur trailern, ut till solen. Jag känner värmen bränna mot ansiktet och ser utan att tänka upp, men ångrar mig snabbt. Ögonen sved till. Josh skrattar och jag kan inte låta bli att le. Vi springer tillsammans ner till stranden och hoppar skrattande i vattnet. Jag skriker till, vattnet är inte särskilt varmt. 

"Du vänjer dig!" Ropar Josh och lyfter upp mig. Jag stirrar rakt in i hans bruna ögon, som är snäppet ljusare än Justins. Innan något mer händer hoppar jag ner i vattnet och ler nervöst. Josh börjar skratta.

"Jag bara ställer till det för dig, eller hur?" säger han och ler fånigt. Som svar skvätter jag vatten på honom, vilket var en dålig ide då han påstår att han är vattenkrigets kung. Han lyfter upp mig och kastar ner mig i vattnet. Jag kommer snabbt på fötter igen men hinner inte göra mer förän han skvätter vatten på mig flera gånger. När han till slut inte orkar mer börjar han skratta istället och jag bara skakar på huvudet.

"Idiot." säger jag glatt. Josh ler men ser plötsligt rakt förbi mig. Jag vänder mig om och ser Justin komma gående. Utan att tänka mig för springer jag och på stranden och kramar om honom. Han suckar högt och jag släpper förvånat taget.

"Vad..?" frågar jag men kommer snabbt på att jag är helt blöt. Under tiden har Josh hunnit komma upp på stranden och ler nervöst mot Justin, som tar av sig kepsen.

"Ska vi bada då?" frågar han och tar av sig tröjan. Jag ler och hoppar i vattnet.

"Kom då!" ropar jag. Både Josh och Justin kastar sig i vattnet och för en sekund önskar jag att jag kunde ha båda.

Jag vaknar för kanske femte gången av att Justin hostar och nyser. Hans hals är torr och näsan rinner. Stackaren har blivit sjuk, antagligen för att vattnet inte var riktigt uppvärmt. Jag klappar honom försiktigt på pannan. Han är kokhet. Jag går ner för trappan och hämtar lite is.

"Håll den här mot pannan." säger jag lungt, "det kanske hjälper lite." Han snyter sig och lägger sig ner, men han tar inte isen.

"Jag orkar inte.." viskar han hest. Jag lägger påsen mot hans huvud men han föser argt bort den.

"Lägg av! Det är obehagligt!" säger han. 

"Men du måste kylas ner. Du är jätte varm!" försöker jag. Men Justin reagerar inte. Han har slumrat till. Jag håller min fria hand mot isen en stund och lägger sedan den på hans panna. Justin ler försiktigt. 

"Mycket bättre." säger han och försöker sig på ett leende. 

Idag är sista inspelningen på filmen. Sen är den klar. Det känns skönt, en samtidigt ledsamt att behöva lämna alla andra. Vi hade alla kommit bra överens. Men det kommer kännas värst att lämna Josh. Vi båda hade kommit överens att inte prata mer efter inspelningen, men vi båda höll med om att det skulle bli svårt. Allt det vi gått igenom tillsammans, det var svårt att säga att vi inte skulle sakna varandra. 

Filmen var klar. Slut, bara sådär. Nu stod jag, Amandla, Josh och Willow bredvid varandra och log. Varför vi var glada förstod jag inte. Jag skulle i alla fall sakna dessa människorna, väldigt mycket. Dom var mina vänner. Hela högen. Jag suckade ljudligt.

"Jaha, då var det väll dags att åka hem." sa jag ledsamt. Alla nickade besviket.

"Det har verkligen varit kul att jobba med er." säger Amandla och ser ner på sina skor. Jag möter Willows blick och vi båda tänker samma sak. Kramkalas! 

Alla kramar alla. En gång eller flera. Till slut bestämmer jag mig för att kalaset ska vara slut och lämnar alla med ett "Hejdå, lycka till med karriären! Jag kommer sakna er alla.". Jag hinner inte mer än ut förän Josh springer ifatt mig.

"Det var verkligen kul att få arbeta ihop.." säger han och jag tycker mig höra en gnutta sorg i hans röst. 

"Detsamma." säger jag kort. Jag har verkligen inte lust att börja gråta mitt i allt, och Josh verkar förstå. Han nickar kort och ger mig en snabb kram innan han klampar vidare till sin motercykel. Jag ser honom åka iväg och kan inte undgå att sakna våra motorcykel färder.

_____________________________________________________________________________

Jag åker till Gotland i en vecka så det kommer bli dålig uppdatering. Sämre än det är nu... hursomhelst Ha ett gött sommarlov!