Kapitel 19

När vi äntligen fick åka hem var båda trötta och vi la oss i sängen så fort vi kom innanför dörren. Jag kunde inte somna, det kunde inte Justin heller. Vi tog upp våra mobiler och han gick in på twitter, jag kollade vilka låtar jag hade. När jag hade sökt igenom en lång stund hittade jag en som jag inte hört på år. "Hips don't lie" av Shakira var det, och jag startade den. Justin kunde den, så han sjöng killdelen och jag tjejdelen. Det var så himla kul när han försökte göra en sån mörk röst, fast det gick inte så bra. Plötsligt kom jag på att det var skola imorgon. Vi hade börjat på en fredag, vilket aldrig skulle hända i sverige. Men, här var visst allt möjligt.

Jag var redo att åka till skolan redan en halvtimme innan skolan började. Mariah var sjuk, så jag fick klara mig med Ryan och Chaz idag. När jag kom till skolan stod dom och spelade basket med några av sina kompisar. Ryan och Chaz kom fram och kramade om mig och frågade om jag ville vara med. Jag sa visst och vi delade upp oss i lag. Jag va med Ryan och Chaz. Vi spelade en stund, dribblade mest när jag såg en stor chans att göra mål. Jag sköt, fullträff. Killarna blev som galna och lyfte upp mig på sina axlar. För precis nör jag gjort mål gick ringde det in. Vi vann. Jag förstod inte varför det var så himla bra.

-"Asså, vi har aldrig vunnit innan. Och så kommer du och gör mål direkt. Helt sjukt." Jag bara skrattade och skakade på huvudet. När vi satt där och hade trevlig kom dom där tjejerna fram. 

-"Inte dom igen..." Viskade jag till Ryan och han himlade med ögonen. 

-"Hey Ryan!" Sa tjejen som hade ryckt mig i håret. Jag blängde på henne och hon blängde tillbaka.

-"Vill du hänga med till stranden idag? Vi hade så kul förra gången ju!" Sa hon. 

-"Ehm... vem är du nu igen? Jag känner inte igen dig alls, vad heter du?" Jag fick kämpa för att inte börja skratta. Hon blev riktigt arg.

-"Men, Ryan! Det är ju jag, Mikki!" Ryan bara skakade på huvudet. Tjejerna blev skitsura och gick därifrån. Jag gav Ryan en high-five. 

På rasten spelade jag basket igen. Och vi vann, igen. Efter ett tag kom Mikki fram till mig. 

-"Du, kom med här." Jag släppte bollen och följde efter.

-"Vad vill du?" Frågade jag.

-"Jag vill att du håller dig borta från Ryan!" Nästan skrek hon.

-"Han är min bästa vän, du kan inte tvinga bort mig." Sa jag och vände mig om. Hon tog tag i min arm.

-"Du kommer få problem." Jag vände mig om.

-"Den ända som kommer få problem är du om du fortsätter visa ditt fula fejs för mig." Hon stirrade på mig. Sen slog hon till mig i ansiktet. Jag fick hålla tillbaka för att inte smälla till henne ännu hårdare.

-"Jag tänker inte sjunka till din nivå." Sa jag och gick min väg. Ryan kastade bollen till mig.

-"Jävla fegis!" Skrek hon. Jag vände mig om, gick en bit närmare henne, sen kastade jag bollen. Den träffade hennes näsa och hon började blöda. Hon började gråta och hennes tjejkompisar sprang fram till henne. Jag bara gick därifrån. Alla killarna kom fram och gav mig en klapp på axlen och sa bra jobbat, jag bara skakade på huvudet. Men jag kom inte undan så lätt. Mikki sa till rektorn och jag fick förklara allt. 

-"Ja du Michelle. Du kan inte hålla på så, det förstår du väll?"

-"Vadå hålla på så?"

-"Ja, prata skit, kasta bollar, mobba..." jag gapade. 

-"Vad är det du sitter och säger? Aldrig i mitt liv att jag skulle hålla på så! Ja, jag kastade en boll i Mikkis huvud men hon lämnar mig inte ifred! Hon gav mig en bitch slap för att jag umgås med Ryan!" Rektorn stirrade på mig under mitt lilla utbrott.

-"Jaa.. om jag hade vetat att det var så.. jag tror inte du ljuger, Michelle. Dock vet jag nu att Mikki ljuger. Tack för din hjälp. Du kan gå hem nu." Jag förstod inget men gick hem. När jag kom hem kollade Justin lite besviket på mig.

-"Vad?" Sa jag argt. Jag var fortfarande irriterad över att Mikki ljög.

-"Du hamnade i bråk ANDRA skoldagen?" 

-"Jag kan inte hjälpa att hon är på mig!" Justin suckade och gick fram och kysste mig, långsamt, passionerat.

-"Det är därför jag älskar dig." Viskade han. Jag bet i hans läpp och han skrattade. Vi la oss i soffan och han kysste mig länge, länge. Tillslut somnade jag.

_____________________________________________________________________________

Såja, detta inlägget skrev jag bara för att en tjej bad mig :) och du vet vem du är ;)<3

Kapitel 18

Justin hade börjat få kramper på nätterna. Han hade ont i öronen och hörde ljud hela tiden. Jag var riktigt rädd. Något var absolut inte rätt. En natt sov han lungt. Så jag la mig nära honom och han andades tungt. Plötsligt började han hosta, och han fick knappt luft. Jag visste inte vad jag skulle göra, när han började hosta upp blod. Han skrek och jag grät. Jag tog hans mobil och ringde 112. 

-"112 vad kan jag hjälpa till med?" Svarade en kvinna.

-"M..min pojkvän h...hostar blod och jag v... kan ni skicka en ambulans jag är bara 16.. jag kan inte köra.. snälla skynda.." Klämmde jag fram mellan tårarna.

-"Okej, jag skickar en ambulans genast. Fortsätt prata med mig. Vad heter din pojkvän?"

-"Ehm.. Justin.." Snyftar jag.

-"Justin? Okej. Efternamn?"

-"Ehm.. Bieber.." Jag märkte att kvinnan blev förvånad.

-"Okej, ambulansen kommer om bara en liten stund. Har detta hållt på länge? Har det hänt tidigare?" 

-"Ja det har, asså.. han har mått dåligt och haft mardrömmar och sånt, men idag blev det värre... han började hosta nu för en stund sedan och det kom blod och.. jag vet inte vad jag ska göra snälla hjälp mig.."

-"Har han blivit undersökt av en doktor?" 

-"Jaa, men han sa det var influensa... " Jag vände mig om och kollade på Justin. Han låg och grät och skrek. Jag tapapde telefonen och rusade fram till honom. 

-"Justin.. Justin.. herregud Justin vad händer..?" Jag la mig bredvid han och höll om honom. Jag hörde där nere att en dörr smälldes upp, men kunde inte koncentrera mig. Det ända jag kunde tänka va "Dö inte, snälla dö inte..". En gäng läkare kom inspringande och tog Justin och la upp honom på en bår, men jag vägrade släppa honom. En av läkarna försökte prata med mig men jag lyssnade inte. Jag vägrade släppa taget om honom. Jag skrek och slog på läkarna men på något vis fick dom mig att släppa och rusade iväg med båren. En av läkarna la mig över axlen och bar ut mig. Sen satte han ner mig vid en personbil och puttade in mig. Vi körde snabbt efter ambulansen och jag skrek nästan hela vägen. När vi stannade utanför sjukhuset tog läkaren tag i mig. Han var ung och snygg, men han såg väldigt irriterad ut.

-"Nu lugnar du ner dig! Han mår bra, och jag fattar att du är rädd. Men du måste lugna ner dig! Du stressar alla. Sluta skrika och sätt dig i väntrummet." Jag slutade gråta och gick iväg till väntrummet. Efter ungefär en halvtimme kom en av läkarna fram. 

-"Vi vet orsaken till allt detta nu. Han har blivit... vad ska man säga sjuk i lungorna och det var därför han hostade blod. Han har även fått i sig någonting som har gett honom mardrömmar, vilket är väldigt ovanligt men det händer. Vad mardrömmarna handlar om har inget med maten att göra. Hursomhelst, så kommer han vara härifrån om två dagar." Jag blev så lättad att jag kramade om doktorn, som ironiskt nog var samma som precis skällt ut mig.

-"Tack! Kan jag träffa honom nu?" Han nickade och ledde mig till rummet. Justin hade röda ögon från att han hade gråtit så mycket. Jag gick fram och kysste honom.

-"Om du inte var så glad för mar hade detta aldrig hänt din klant!" Skrattade jag. Justin log och tog tag i min hand och höll den hårt. Jag kände tårarna var påväg men kämpade för att inte gråta. Pattie, Scooter och Jaden kom in. Scooter gick fram och gav Justin en kram. Medans Jaden, Scooter och Justin pratade kramade Pattie om mig.

-"Hur mår du? Du ser hemsk ut." Jag skrattade och ryckte på axlarna.

-"Jag var bara så himla rädd." Pattie nickade och kramade om mig igen. Jag var verkligen glad att det inte var mer allvarligt och kunde knappt vänta tills vi fick åka hem igen.

_____________________________________________________________________________

Haha jaoo hittade på lite sjukdomar :P<3 TACK FÖR ATT NI LÄSER :D

Kapitel 17

Jag hade varit vaken i omgångar för att Justin hade haft mardrömmar och skrikit. Han hade väckt sig själv också, så han hade inte heller fått mycket sömn. 

-"Jag tror att det är något som stör dig Justin." Justin kollade på mig trött.

-"Ja, det tror jag med.." Sa han.

-"Vad har drömmarna handlat om då?" Frågade jag, men Justin hade inget svar.

-"Om, asså det låter sjukt men det har handlar om att Mariah trillar ner och dör..." Jag ryggade bakåt och kollade oroligt på honom.

-"Det kanske inte är så bra att jag umgås med henne mer..." Justin satte sig upp och tog min hand.

-"Jo, men vi kanske ska bjuda över henne. Jag menar så ni kan prata om det, jag vill att du ska må bättre så att jag kan sova." Justin skrattade lita tyst. 

-"Men jag pratade med Mariah för ett tag sedan och hon sa att vi skulle mötas, så jag ringer henne och går och möter henne vid stranden." Sa jag och reste mig upp. 

Jag väntade på stranden i kanske 2 minuter innan jag såg henne komma gående. Hennes bruna hår var riktigt vackert. Jag gick fram till henne, och Tycoon hoppade på henne direkt. 

-"Hej lilla vännen! Vad du va sööt!" Jag skrattade och Mariah reste sig upp.

-"Kom, vi går hem till min pojkvän. Och, ehm, du kanske borde veta vem han är. Det är Justin Bieber." Mariah stannade upp.

-"DEN Justin Bieber? HAHA jag har inte sett honom sen Marit föll av klätterställningen i 3:an!" Jag suckade lättat och vi fortsatte gå. När jag öppnade dörren satte sig Justin upp. När han såg Mariah gapade han sen hoppade han upp från soffan.

-"Mariah!" Sa han och gick fram och kramade om henne.

-"Justin! Det var längesen!" Dom skrattade och hade allmänt kul. Jag var bara glad över att Justin inte skulle ha mer mardrömmar och att jag skulle få sova. I alla fall trodde jag att det skulle få sova...

_____________________________________________________________________________

Ja, inte bästa kapitlet menmen <3