Kapitel 21

När jag tänkte på att jag skulle få privatlektioner med Justin, blev jag glad. Men när mamma fick reda på det, blev hon inte särsklit glad.

-"Hur kunde du bli religerad?" Hon var riktigt arg.

-"Mamma, jag har sagt det över fem gånger nu!" Mamma la huvudet i handen.

-"Jag vet.. jag blir bara så besviken på dig.." Jag skämdes lite över det, men samtidigt visste jag att hon hade gjort samma sak.

-"Förlåt mamma..." Hon suckade. Jag började gå upp till mitt rum.

-"Det kanske är lite dålig tajming att berätta detta men..." Jag stannade.

-"Men...?"

-"Men jag har hittat en ny." Jag fick fundera en stund innan jag förstod vad hon menade.

-"En ny.. vänta menar du en ny? En ny kille?" Mamma nickade. Jag blev lite ledsen, för jag kom att tänka på pappa. 

-"Men.. han bor inte här." Sa hon och kollade ledset på mig.

-"Jaha, var bor han då?" Frågade jag. Hon svalde.

-"I sverige." Hon kollade ner. Jag förstod då att hon hade planerat att flytta hem till sverige. Igen.

-"Va? Så han ska flytta hit väll?" Hon kliade sig i huvudet.

-"Ehm... nej.. jag.. eller vi.. ska flytta dit." Jag trodde jag skulle svimma. 

-"ÄR DU GALEN?? JAG TÄNKER INTE FLYTTA TILL SVERIGE!! NEJ ALDRIG I LIVET!" Mamma såg bedjande på mig. 

-"Men gumman, du får ju tillbaka dina vänner!" Jag visste inte vad jag skulle säga. Hur kunde hon göra så mot mig?

-"Mamma jag har ju min pojkvän här! Du kan inte göra så!" Skrek jag.

-"Ja men..." 

-"Ja men vadå? Va? Ska du bara flyga tillbaka till sverige? Och tänka att jag går säkert med på det, tänker du ens på mig? Har du ens träffat han? Eller kastar du dig bara in i ett förhållande?" Jag kände gråten tränga sig fram.

-"Michelle. Du ska följa med mig till sverige, punkt slut." Hur kunde hon göra så?

-"Nej."

-"Nej?"

-"Nej! jag tänker inte följa med. Jag stannar här med Justin. Jag tänker inte flyga med dig till sverige bara för att du ska få ett förhållande som räcker i kanske några månader. Jag har mitt liv här nu. Du kan inte bara ta det ifrån mig. Inte igen. Inte efter allt som hänt i vårt liv. Jag vill inte åka. Mamma snälla!" 

-"Jag ska prata med Pattie om detta. Jag åker antagligen utan dig." Tårarna började rinna. Hon övergav mig. Bokstavligt talat. Jag gick upp och ringde Justin. Jag berättade vad som hänt och han skulle prata med sin mamma och se om jag fick stanna. Jag gick ner där nere igen, för jag skulle hem till Justin. Jag hade redan packat alla mina grejer, och Justin skulle komma över och hjälpa mig köra iväg allt. När jag kom ner mötte jag mammas blick.

-"Du är fan inte mycket till mamma." Sa jag och sen gick jag ut. Hon svarade inte, hon brydde sig knappt. Jag kunde inte fatta att hon gjorde så. När Justin kom satt jag ute och grät. Han gick fram och kysste mig. Jag la in väskan i bilen, sen hämtade vi resten av sakerna. Efter ungefär 20 minuter körde vi hem till Justin. Ingen av oss sa något på hela vägen. När vi stannade utanför hans hus bröt han äntligen tystnaden.

-"Mamma sa att du kan stanna så länge som du måste." Jag började gråta. Jaag ville inte stanna här, jag ville bo med mamma! Men inte i sverige. Samtidigt ville jag inte bo med henne, hon krossade mitt hjärta. Min mobil plingade till och det stog mamma på displayen. Hon skrev att hon åkte imorgon, så om jag skulle hämta Tycoon så fick jag göra det nu. Jag skämdes ännu mer nu, hur kunde jag glömma min hund? Justin körde mig tillbaka och jag gick in i huset.

-"Tycoon, kom hit!" Ropade jag. Han kom springande med kopplet i munnen och mamma kom efter.

-"Älskling..." Sa hon och kollade på mig.

-"Kalla mig inte det!" Sa jag och blängde på henne.

-"Jag vill inte detta ska hände, kom hem igen!"

-"Nej mamma! Jag tänker stanna hos Justin. Pattie kommer ta hand om oss. Du kan ju ta och lära dig av henne." Sen gick jag.

De första dagarna hos Justin var plågsamma. Jag var orolig och ledsen hela tiden. En dag fick Pattie ett samtal och hon ville prata med mig direkt. Jag kunde aldrig ana vad som hade hänt...

_____________________________________________________________________________

Börjar bli dålig på att skriva :(