Kapitel 24

När vi shoppat lite till Jasmyn och Jaxon, och till varandra, så åkte vi hem igen. Inte fören vi var innanför dörren sa Justin något.

-"Du borde ringa upp dom." Jag stirrade på honom.

-"Varför det? Vad vill dom mig?" Justin kollade på mig.

-"Du är ju bara 16. Du har ingen familjemedlem kvar. Dom vet ju inte att du bor hos mig." Jag föstod då vad som skulle hända med mig.

-"Men jag kommer ju hamna på fosterhem!" Precis när jag sagt det ringde min mobil. Det var socialen.

-"Ja, det är Michelle."

-"Hej, vi ringer från socialen. Jag vill att du kommer hit nu så vi kan prata om detta." Jag kollade på Justin och han tog telefonen ifrån mig.

-"Ja, okej då. Men hon ska inte hamna på fosterhem!" Sa han och la på. Sen åkte vi.

Bilresan kändes lång, antagligen eftersom vi fick hämta Pattie också. Hon var tvungen att följa med eftersom hon inte ville att jag skulle åka tillbaka till Sverige till någon fosterfamilj. Justin stannade bilen utanför och Pattie gick in på socialen. Hon förstod att vi ville vara själva lite. Justin hade tårar i ögonen.

-"Vad är det älskling?" Jag blev rädd när han såg så ledsen ut.

-"Jag vill bara inte förlora dig.. jag är inte lika stark som du!" Jag kollade in i hans underbara, bruna ögon. Jag kastade mig fram och kysste honom mjukt. Han kramade om mig, sen hoppade vi ut. Justin tog min hand och ställde sig en bit framför mig, och jag gömde mig lite bakom honom. Han var ganska mycket längre än mig, Justin är 1.73 och jag är bara 1.60 Vi kom in och alla stirrade på oss. Jag körde in mitt huvud i hans arm och han la den runt om mig. Vi såg Pattie en bit bort så vi gick dit. Hon såg rätt glad ut.

-"Mamma, vad händer?" Frågade Justin.

-"Dom vill ta med Michelle till ett enskilt rum och prata med henne." En kvinna kom fram och föste mig framför henne. Jag kastade en blick på Justin, som såg allt mer än glad ut. 

-"Såja, är han din pojkvän?" Frågade hon.

-"Ja."

-"Mhm... Saknar du din familj då?" 

-"Vad tror du? Det är väll klart jag gör!

-"Ja, vi har kollat igenom allt, och jag pratade med Pattie. Hon var väldigt övertygande."

-"Vad menar du?" Hon ryckte på axlarna.

-"Jaa.. du får bo hos Pattie tills du fyller 18. Sen får hon bestämma resten." Jag skrattade av glädje.

-"Ååh tack tack TACK!" Sa jag och kramade om kvinnan. Sen rusade jag ut. Justin såg på mig med en blick som jag inte riktigt kunde läsa, men när han såg hur glad jag var började han skratta och kramade om mig.

-"Yes! Jag visste vi skulle klara det!" Sa han och kysste mig. Vi märkte att alla som också var i rummet stirrade på oss, så vi gick tyst ut. När vi kom ut började vi hoppa och skratta igen.

-"Justin" Jag är så glad!" Skrattade jag. Han kysste mig och jag log. Då kom Pattie ut och vi släppte varandra direkt.

-"Turtorduvor.." Viskade hon och log. Jag mötte hennes blick och hon skakade på huvudet. När vi kom hem drog Justin med sig upp på sitt rum. Han puttade ner mig på sängen och la sig halvt på mig.

-"Jag ska ta med dig någonstans.. eller så stannar vi här och... du vet.." Sa han och nafsade mig på halsen. Jag började fnittra.

-"Det är helt upp till dig baby..." viskade jag och la mig ovanpå honom. Han log och kollade mig i ögonen. Han grep tag om min hals och tryckte mig mot sig. Vi låg så nära att våra näsor nästan trycktes emot varandra.

-"Ska vi stanna här?" Jag nickade. Justin vred sitt huvud och tryckte sina läppar mot mina. Mitt i allt hörde vi Pattie där nere. Hon ropade på oss, så vi gick ner.

-"Ja mamma?"

-"Ni får gå ut med Tycoon. Han behöver göra av med lite energi." Log Pattie. 

-"Tycoon, ska vi ut och gå? Ja, hämta kopplet!" Justin och Pattie kollade på mig.

-"Asså det är bara ett litet trick jag har lärt honom." Log jag. Dom skrattade. När Tycoon kom tog jag på kopplet och vi gick ut. Justin och jag kramades och kysste varandra men ingen verkade bry sig. Det var härligt att leva ett nästan normalt liv. För det var ju fortfarande folk som ville ta bilder och sånt. När vi kom hem stod Pattie med min telefon i handen och tittade lite irriterat på mig.

-"11 missade samtal? ÄRLIGT?" Jag fick hålla handen för munnen, annars hade jag börjat gapflabba.

-"Ge mig den." Skrattade jag och tog den ifrån henne. Jag kollade på displayen och klickade på "missade samtal". Den som ringde var absolut inte den jag trodde..

______________________________________________________________________________

HIHIHIHI jag har inte datorförbud längre för jag är sååååå snäll :D