Kapitel 38

Skrikande kastar jag mig i Joshs säng.

"Igen! Han gjorde det igen! Jag såg dom när jag gick förbi bion, han höll om henne! Varför gör han så mot mig Josh, varför?" Jag grät så jag knappt kunde andas. 

"Jag vet helt ärligt inte. Du kanske borde..." jag stirrade honom i ögonen.

"Jag kanske borde vadå...?" sa jag tveksamt. Josh satte sig upp med ryggen mot mig och suckade.

"Släppa honom och gå vidare. Han vill ju uppenbarligen inte ha dig mer!" Jag var tvungen att sätta mig upp så jag kunde andas. Ni vet hur dom säger att sanningen svider? Ja, det är sant. Hela mitt hjärta brände, och inte lite. Jag trodde jag skulle brinna upp, att jag skulle dö! Men Joshs lugnande händer kylde ner mig, och jag kunde andas igen. Jag blinkade bort tårarna från ögonen och lutade mig på Joshs axel.

"Fan för Justin." sa jag bara. 

Vi satt så i några minuter när min mobil plötsligt började ringa. Det var Justin, så jag tänkte inte svara först, men när han inte slutade ringa bestämde jag mig för att svara.

"Vad vill du?" nästan skrek jag.

"Jag är för det första ledsen. Jävligt ledsen. Och du måste förlåta mig, för jag vill inte ha det såhär." Jag kastade en snabb blick på Josh, som såg oroligt på mig.

"Pfft. Tror du verkligen jag tar tillbaka dig när du har gjort så mot mig? Justin, jag har gråtit konstant i två dagar. Och sen ser jag dig med henne på bion, hur dum tror du jag är?" Jag hörde hur Justin började snyfta, och kände mig nästan lite dum.

"Jag såg dig och Josh igår i köket. Jag ville bara göra dig avundsjuk, det är allt!" Hur mycket jag än ville, så kunde jag inte tro på det.

"Men.. det finns en till andledning till att jag ringde." sa han sen plötsligt, "socialen kom och tog Luna med sig. Du vet säkert att pressen skriver sjukt mycket om oss nu, och tydligen visste socialen det med. Igår när jag försökte ringa dig var det för att jag ville berätta, men du svarade inte, vilket gjorde allt värre!" Jag tappade telefonen på golvet. Utan att tveka gjorde jag mig i ordning, och Josh likaså. Han frågade gång på gång vad som hade hänt, men jag kunde inte svara. Jag ville bara få se mitt barn.

Jag smällde upp dörren till vårt hus.

"Justin! JUSTIN!" skrek jag och kände tårarna komma. Jag hörde snabba fotsteg i trappan och plötsligt kom Justin flygande mot mig. Jag höll om honom, hårt, även om jag fortfarande var arg på honom. Jag snyftade hejdlöst, så Justin började klappa mig på ryggen.

"Shh... shh..." viskade han och kysste mig på pannan.

"Jag måste få träffa henne.." viskade jag.

"Kom då så går vi, dom kan inte ha kvar henne för alltid." med de orden gick vi alla tre ut till billen och körde iväg till socialen.

"Jag vill ha tillbaka mitt barn." sa jag och stirrade på kvinnan som satt på andra sidan glaset. Hon såg förvånat på mig.

"Ja..ha men vad är ert namn?" frågade hon tveksamt.

"Michelle. Michelle Bieber." Kvinnan såg chockat på mig och började leta på datorn.

"Ah, här! Socialen kom och hämtade din treåriga flicka Luna igår kväll?" jag nickade hastigt. Kvinnan vände sig om och ropade på en annan kvinna som kom ut och skakade våra händer.

"Följ med mig här." sa hon bara och gick iväg. Alla tre såg på varandra och gick sedan efter henne. Hon ledde oss till ett rum där det satt en massa andra barn. Jag såg direkt var Luna var och rusade utan tvekan fram och lyfte upp henne.

"Åh herregud Luna vad jag har saknat dig!" sa jag och kramade om henne.

"Mamma!" svarade hon och kramade tillbaka. Jag var precis på väg ut ur rummet när kvinnan stoppade mig.

"Ursäkta, men ni får inte ta med henne hem." Jag stannade tvärt. Påstod hon nu att jag inte fick ta med mitt eget barn hem?

"Jag gör bäst fan jag vill." sa jag och gick. Jag hann inte så långt förän kvinnan tog tag i min arm.

"Ni måste lämna barnet genast. Ni har inte behörighet att ta med henne hem!" Jag ryckte loss min arm och fortsatte gå mot utgången. Den här gången var kvinnan inte lika försiktig när hon tog tag i min arm.

"Stanna genast!" 

"Nej, nej det är mitt barn ni tog det ifrån mig!" skrek jag och började återigen gå mot utgången. Denna gången ryckte kvinnan åt sig Luna, som började skrika högljut.

"MAMMA!" Skrek hon och tårarna sprutade på henne.

"LUNA!" Skrek jag och försökte få tag på henne, men Justin höll hårt om mig. Jag grät och skrek, varför hände detta, varför fick jag inte mitt barn? 

Jag fick till slut skriva på några lappar och prata med en man som var någon slags psykolog. Det visade sig att socialen inte hade någon rätt att ta barnet då det inte var något större problem med hur vi behandlade henne. När vi äntligen fick sätta oss i bilen och åka hem var vi tysta. Och inte vilken tystnad som helst, en väldigt pinsam tystnad. Varje gång jag öppnade munnen för att säga något fick jag en kall blick av Josh. Till slut stod jag inte ut längre så jag ställde den dummaste frågan någonsin.

"Vem ska jag sova hos inatt då?" Jag märkte att båda killarna blev alldeles stela. Jag blev plötsligt osäker på om jag skulle komma ur denna bilen levande när Justin sa:"Du gör som du vill. Jag förstår om du vill stanna hos Josh ett tag till." mitt val blev plötsligt väldigt mycke svårare så jag bad om hjälp.

"Vad tycker ni då?" frågade jag. 

"Stanna hos mig." sa Josh och log mot mig. Jag log tillbaka men ångrade mig genast när jag såg Justins blick.

"Är du galen? Det är min tjej, du sover hos mig inatt baby." svarade Justin argt. Min förvirring var total. Hade jag skapad tredje världskriget?

"Om jag minns rätt hade ni gjort slut, eller hur Michelle?" svarade Josh och stirrade på mig. Innan jag hann svara hoppade Justin in.

"Och? Vi har löst det nu, eller hur?" Nu hade jag båda killarnas ögon riktade mot mig. Jag skulle precis säga 'jag vet inte..' när killarna började skrika på varandra. Jag bad först snällt att dom skulle sluta så att Justin kunde fokusera på vägen, men dom lyssnade inte. Jag till och med påpekade att vi hade ett barn i bilen, Justins barn dessutom, men inte ens det hjälpte.

"OKEJ NU RÄCKER DET!" båda två tystnade, "Det finns ett barn i bilen, och jag med dessutom! Sluta tjaffsa, Justin fokusera på vägen, och Josh lugna ner dig! Det är som ett jävla dårhus!" efter mitt lilla utbrott var det tyst. Ingen sa ett ljud, vilket var skönt för då kunde jag äntligen få vila. När vi stannade utanför mitt och Justins hus började killarna gräla igen, dock inte lika aggresivt.

"Hon borde sova hos mig, det är fortfarande inte bra mellan er.." påpekade Josh.

"Hon borde sova här. Jag är ju trots allt hennes man." tyckte Justin.

"Om ni fortsätter såhär så kommer jag sova på marken här ute!" sa jag, "vet ni vad. För att göra det hela lite lättare får ni köra sten sax påse." 

"Men det är ju inte rättvist!" började Justin.

"Nej exakt, kan vi inte lösa det på något annat vis?" fortsatte Josh.

"Ni kan ju uppenbart inte det, så nu gör vi som jag säger!" sa jag och killarna började. Det var först till tre.

"Sten, sax, påse!" den här ronden vann Justin.

"Sten, sax, påse!" nu vann Josh.

"Sten, sax, påse!" Det blev lika, ett poäng var. Josh: 2, Justin: 2.

"Sten, sax... PÅSE!" Justin vann. Lite besviket kramade jag Josh hejdå och gick in i huset. Överumplad av allt gav jag Luna till Justin och la mig i sängen. Blandade känslor steg över mig och jag kände mig plötsligt ännu mer osäker än någonsin på om Justin var den rätta. Hur ska jag välja?

______________________________________________________________________________

Tyck till! Ska hon välja Josh eller Justin? Varför?