Kapitel 37

Jag hade alltid varit tjejen som bara kollade på killar, men var för rädd för att ha ett förhållande. När jag träffade Justin blev jag mer säker i mig själv och vågade därför ta nästa steg. När han ville att jag skulle gifta mig med honom kändes det som om jag gjorde det rätta, vilket jag mer och mer började tveka på nu. Ända sedan jag träffade Josh har jag börjat tveka på om jag verkligen gjorde det rätta, men också om jag verkligen älskar Justin. Visst var han underbar och den vackraste människa jag någonsin sett, men det var något med Joshs blick som var något alldeles extra. Jag ville verkligen inte ha känslor för honom för jag älskade ju Justin, men ibland skulle det ha varit skönt med att få gå ut med andra killar. Jag är ju trots allt 24 år.

"Stick nu då!" säger Justin och nästan puttar ut mig ur huset. 

"Ingen puss?" frågar jag och putar med läpparna. Jag får en snabb kyss sen smälls dörren igen framför mig. Han hade betett sig så konstigt på senaste tiden, Justin alltså. Jag förstod inte vad det var med honom, jag hade inte gjort något fel vad jag visste. Jag skakade av mig tanken och stegade iväg mot motorcyklen som väntade på mig. 

"Hej du!" ropar Josh och ger mig en hjälm som jag glatt tar på mig och hoppar på. Utan att tveka lägger jag, som alltid, händerna runt Joshs midja. Det ända är att det känns konstigt, på ett bra sätt. Jag märker att jag tycker om hans närhet, att jag tycker om hur han pratar, hur han rör sig, hans ögon, hans leende... en plötslig rörelse av Josh fick mig att vakna ur mina tankar. Justin stod, trots allt, fortfarande och stirrade ut genom fönstret vid dörren och man vet aldrig om han märker hur jag känner. 

"Beredd?" jag hoppade till av den plötsliga frågan.

"Japp!" svarade jag och flyttade mig närmare honom. Innan jag visste ordet av startade han motorcyklen och vi körde iväg. 

Även om det regnade konstant kunde dagen inte gå snabbare, ena stunden gjorde vi en scen sen gjorde vi oss redo för nästa. Fast det var skönt att det gick snabbt, för när dagen var slut var jag så trött att jag knappt orkade gå till motorcyklen och allt jag ville var att komma hem till min familj. Eller i alla fall till Luna, Justin hade jag klarat mig utan. Jag kastade en snabb blick och såg att vi blev släppta ungefär 20 minuter för tidigt, inte för att det gjorde mig någonting. Josh kastade hjälmen till mig och med ett leende satte jag på den. Vi körde hem mig, och jag rusade lyckligt in i huset. Till min stora förvåning var huset tys,. Lunas leksaker var undanplockade och det såg ovanligt rent ut. Konstigt, med tanke på att Justin hatade att städa. Jag sprang tyst upp och öppnade först dörren till Lunas sovrum, hon låg där och sov som en ängel. Sen öppnade jag dörren till vårt rum. Vad jag såg där inne skulle förfölja mig för alltid.

"Hur kunde du!?" skrek jag medan tårarna sprutade.

"Ska du säga, så som du har hållt på med Josh!" 

"Han är min vän, jag ligger inte med honom, det är mer än vad man kan säga om di och den där slampan!" Justin blev tyst, han kunde inte förmå att säga något. Argt torkade jag bort tårarna från mina kinder och ryckte åt mig min mobil. Jag smällde igen dörren och ringde Josh, som svarade direkt.

"Hej, kan du komma och hämta mig?" frågade jag och försökte dölja gråten så mycket som möjligt.

"Visst, kommer så snabbt som möjligt!" svarade Josh glatt och jag la ner mobilen i fickan. Bara några minuter senare stannar motorcyklen framför mig och jag reser mig upp. Josh tar av hjälmen och ser då hur ledsen, och blöt, jag är.

"Men shit, vad har hänt?" frågar han oroligt och jag kastar mig i hans famn.

"Justin har legat med en annan tjej, jag kom hem och hittade dom tillsammans i vår säng!" nu grät jag mycket, jag kunde knappt andas. Josh torkade bort mina tårar och satte på mig en hjälm. 

"Kom så sticker vi." sa han bara, sen åkte vi iväg.

Han stannade tvärt utanför huset. Motorcykelturen hade fått mig att tänka på annat, men så fort vi stannade kom bilden, och med det tårarna, tillbaka igen. Med darriga ben hoppade jag av motorcyklen och gick med tunga efter Josh in i huset. Nästan direkt kastade jag mig i soffan och lät tårarna rinna. Josh tände brasan i vardagsrummet och hämtade en torr tröja, som för övrigt var för stor, till mig. 

"Alla byxor är för stora så jag hoppas det blir bra..." sa han och kastade tröjan till mig.

"Det blir bra, tack. Jag ska bara tvätta bort sminket, jag kommer snart." sa jag med hes röst och gick iväg mot badrummet. Jag tog upp en bomullstuss och torkade bort all maskara som hade runnit. När allt var så gott som borta, drog jag av mig min blöta tröja och satte på Joshs. Det var en grå t-shirt med två vargar som ylade mot en måne. Jag stod och granskade mig själv i speglen när Josh ropade från köket.

"Hur många marsmallows vill du ha i din choklad?"

"Jag tar lika många som du!" svarade jag och gick ut från toaletten. Jag ställde mig i öppningen till köket och såg på Josh. Han hade tagit på sig gråa mjukisbyxor och ett vitt, tight linne. Han var vacker, det var han verkligen.

"Här är din choklad!" sa han och gav mig en rykande varm kopp. Jag tog emot den med ett svagt leende och vi gick in i vardagsrummet. Vi satte oss ner framför brasan med vars en filt virad om oss och njöt av värmen. Bättre vän får man leta efter, tänkte jag och la mitt huvud på Joshs axel.

"Hur kunde Justin göra så mot dig?" frågade han och klappade mig på pannan. Jag började gråta och tryckte mig mot Joshs varma kropp. Så satt vi i flera timmar, tills jag somnade.

Jag öppnar ögonen sakta för att vänja mig vid ljuset. Jag sätter mig upp och sträcker på mig, sen tar jag upp min mobil. 20 missade samtal från Justin. Jag känner inte för att prata med honom, så jag lägger tillbaka telefonen och reser mig upp.

"Josh!" ropar jag för att se var han är.

"I köket!" svarar han. Jag springer ner för trappan och finner Josh utan tröja. Min första reaktion är att vända mig om, men sen ångrar jag mig och ger honom en kram istället.

"Tack för att du finns." säger jag, och märker att hela han blir varm.

"Godmorgon på dig med..!" säger han och kramar tillbaka. Utan att tänka mig för ger jag honom en snabb kyss, men ångrar mig snabbt.

"Oj förlåt jag menade inte att.." mitt pladder blir avbrutet av att Joshs läppar trycks mot mina. Efter en stund puttar jag bort honom.

"Förlåt.. men jag kan inte, jag bara kan inte!" viskar jag.

"Jag ska inte pressa dig." svarar han och släpper mig. Jag ber om ursäkt igen och går ut ur köket medan tankarna 'vad har jag gjort, hur kunde detta hända?' flygande igenom min skalle. Jag är verkligen inte bra på sånt här.

______________________________________________________________________________

Min medhjälpare svarar inte på meddelande, så jag får väll ta och fixa detta själv. Men då får ni ta att det blir dålig uppdatering. SORRY !

Kapitel 36

Jag vaknar med en känsla av att någon tittar på mig, så jag öppnar ögonen och stirrar in i ett par stora, chokladbruna ögon. Jag blinkar lite och trycker min näsa mot Justins näsa, och får en lång, mjuk kyss tillbaka.

"Godmorgon" säger Justin, "Jag har väntat på dig."

"Jaså, varför det?" frågar jag och ler.

"För att du är vacker när du sover, och för att vi äntligen har lite ensamtid.." får jag som svar. Jag kramar om honom och han kysser mig på pannan.

"Var är Luna då?" frågar jag lite oroligt. Justin ger mig en frågande blick.

"Vad är det med dig? Kommer du inte ihåg något från igår?" Jag sätter mig upp och försöker komma ihåg något, vad som helst, från gårdagen. Då slår det mig att jag ska spela in Hunger Games idag, och att Andie skulle passa Luna. Jag lägger mig ner igen, med huvudet på Justins bröst.

"Men det är ju så tidigt.." säger jag. Justin nickar och tar tag i min haka och för mitt ansikte mitt emot hans, så att våra läppar bara är några milimeter ifrån varandra och jag kan se in i hans underbart bruna ögon.

"Precis" säger han och kysser mig, länge och passionerat. Jag vet inte hur länge vi har legat där när tanken plötsligt slår mig, jag måste göra mig i ordning. Jag lutar mig bort från Justin men han vägrar släppa min arm. Jag vänder mig om och han ger mig en bedjande blick. Jag ger honom en kyss sen reser jag mig upp. Drar av det vita nattlinnet av siden jag har har på mig sen vänder jag mig om. Justin ligger med täcket upp till midjan så hans magrutor syns och håller på med mobilen. Det vattnas i munnen på mig när jag ser hur otroligt snygg han är, så jag kastar mig på honom.

"Du är så sexig! Jag vill inte gå, jag vill stanna här hela dagen med dig!" säger jag och lägger mig bredvid honom under hans täcke. Han lägger sin arm om mig och ler.

"Ta det lungt babe! Jag finns här när du kommer hem." Jag kysser han från munnen, till halsen, till magen, ända ner till navlen. Där stannar jag och reser mig från sängen.

"Okej då. Jag drar snart till Josh. Han och jag ska öva innan vi sticker!" säger jag och ler stort. Jag ser hur svartsjuk Justin blir men försöker att inte bry mig om det. Han klarar sig nog.

"Jaja, gå du. Jag klarar mig." Justin låter arg, inte minst ledsen. Jag får skuldkänslor och känner tårarna pressa sig fram men biter ihop. Han gör alltid såhär, får mig att må dåligt. Jag kastar på mig kläderna och borstar tänderna, sen går jag in till sovrummet.

"Jag drar nu, hejdå!" säger jag. Justin svarar inte ens, han bara nickar och fortsätter fingra på sin mobil. Med tårfyllda ögon går jag ut till bilen och kör iväg. När jag är så pass nära att jag kan se Joshs hus skiner jag upp. Jag stannar utanför och springer upp till dörren. Jag klickar på ringklockan och en melodi spelas upp. Jag brer på med ett leende just när Josh öppnar dörren. Jag ser mitt lilla barn fullt påklädd titta på mig med stora bruna ögon.

"Hej Josh, och hej Luna! Ska du får gå ut?" frågar jag henne och får ett nickning och skratt som svar. Jag går in och hänger av mig jackan.

"Ska vi börja då?" säger Josh. Jag nickar och vi går in i vardagsrummet. Han tar upp sitt manus och vi börjar spela. Det är otroligt hur naturligt det känns att stå framför Josh och låtsas. Jag trodde det skulle vara lite fånigt, men inte alls. Jag är glad att jag valde den här karriären. Ja, jag tyckte faktiskt att jag valt detta. För, det var ju faktiskt så, att om jag gjorde ett bra jobb skulle jag kanske få en massa jobb. När vi hade gått igenom en liten del av manuset tyckte vi att det var dags att åka. Josh tog mig till garaget, det luktade starkt av bil och bensin, en doft som jag inte var så förtjust i. Jag rynkade näsan och Josh skrattar.

"Jag ska inte plåga dig mer," säger han och ger mig en motorcykelhjälm. Jag ser förvirrat på honom.

"Varför ska jag ha hjälm?" frågar jag, fastän jag tror att jag redan vet svaret. Utan svar rullar han fram en röd motorcykel, ler stolt och slår ut med armarna.

"Ska vi åka?" Jag vet inte vad jag ska svara, så jag backar undan och skakar på huvudet. Josh tar min hand och drar mig mot sig. Vi står en bit ifrån varandra, men jag kan ändå känna hans underbara andedräkt.

"Kom igen, det är inte farligt." hans leende fick mig att smälta, så jag sa inte emot, utan höll bara hjälmen under armen och gick ut ur garaget. Josh slår ihop händerna och leder ut motorcyklen. Han tar på sin hjälm och sätter sig tungt på motorcyklen, sen ser han på mig.

"Ja men kom då!" säger han. Tvekande tar jag på hjälmen och sätter mig bakom Josh. Jag tar tag runt hans midja, han fäller ner glaset framför ögonen och det bär av. Jag håller hårt om honom, för det går snabbt. Samtidigt vill jag skrika av glädje. Detta är nog det roligaste jag någonsin gjort, tänker jag. Det kändes som om jag flög fram, jag lutade mitt huvud mot Joshs rygg och slappnade av. Efter en stund stannade han motorcyklen på en parkering och vi hoppade av. Jag knäppte av hjälmen och Josh gjorde likadant, sen log han mot mig, och jag smälte. Igen. 

"Det var väll inte så farligt?" frågar han, även om det lät mer som ett påstående.

"Nej, jag längtar nästan tills vi ska hem så jag får åka igen!" skrattade jag. Josh la sin hand på min rygg och vi gick mot sminkstudion. Vi blev fixade och ompysslade länge, sen fick jag äntligen gå och visa upp mig för regissören. Han var väldigt nöjd, och han lät mig spela direkt. Jag hade underbart kul, och alla applåderade så fort en tagning var slut.

När ett flertal timmar hade gått var det dags att åka hem. Josh kastade hjälmen till mig och jag tog på mig den direkt. Han skjutsade mig hela vägen hem, Justin hade redan hämtat bilen och Luna. Vi stannade utanför mitt hus och jag hoppade av motorcyklen. Josh tog hjälmen och gav mig en stor kram.

"Samma tid imorgon?" frågade han. Jag nickade och sa hejdå, sen sprang jag in.

"Hej Justin!" Ropade jag. Inget svar. Jag sprang upp och hittade Justin lekande med Luna.

"Jag sa hej? Varför svarade du inte?" Justin såg på mig med ett fejkat leende.

"Jag hörde dig inte." sa han, och det lät inte ens som om han försökte låta glad. Jag suckade tungt och kände tårarna igen. 

"Det gör du aldrig längre.." sa jag med darrig röst. Jag gick in på toaletten och bytade kläder till mitt nattlinne av siden. Jag hörde Justin ställa sig i dörröppningen, så jag vände mig om och gick ut, men hann inte så långt förän Justin grep tag i min arm.

"Vänta.." sa han, men jag tänkte inte vänta. Jag ryckte mig ur hans grepp och gick och la mig i sängen. Justin la sig bredvid mig, så jag vände mig om. Tårarna vägrade försvinna, så jag lät dom rinna. Men jag snyftade inte, jag ville inte att Justin skulle höra att jag var ledsen.

"Michelle... kom igen. Var inte sur.." Sur? SUR?? Jag satte mig upp och stirrade på honom. Vem är det som är sur egentligen?

"Du är en idiot!" Nästan skrek jag. Jag gick upp ur sängen och la Luna i hennes säng. Hon var kinkig, men jag var inte på humör för att trösta henne, så jag bara pussade henne på pannan. Jag gick tillbaka till rummet och tog min kudde och ett täcke. 

"Men vad är det?" frågade han. Jag bet mig hårt i läppen. Att han inte fattade? 

"Jag sover i soffan." var allt jag sa innan jag gick ner. Men Justin gav sig inte så lätt. Han var mig hack i häl och vägrade lämna mig ifred förän jag berättade vad som hade hänt.

"Åh, Justin varför är du så dum? Det är ditt fel, detta är ditt fel!" Sa jag och pekade på tårarna i mina ögon. Justin försökte ta min hand men jag ryckte den ifrån honom.

"Förlåt.. men vad har jag gjort?" jag blev tyst. Han visste verkligen inte.

"Du blev svartsjuk, bara för att jag skulle gå till Josh tidigt och öva! Och du ger mig alltid skuldkänslor så fort jag ska gå till någon kille. Så fort jag pratar med någon kille. Vad tror du om mig egentligen?" Justin såg så skyldig ut så jag trodde han skulle sjunka igenom golvet. 

"Bara gå Justin.." började jag. Nu suckade Justin, men han reste sig inte.

"Förlåt. Jag är kanske svartsjuk, men jag vill bara inte förlora dig. Snälla, kom upp igen. Annars kommer jag ner.." sa han och började kittla mig. Jag kunde inte låta bli att skratta, så jag tog min kudde och mitt täcke och la mig bredvid Justin i sängen. 

"Men du måste lova en sak... var aldrig otrogen." Jag skakade på huvudet.

"Justin. Jag gifte mig med dig när jag var 18 år, bara för att jag älskade dig. Tror du verkligen att jag ska vara otrogen då?" Jag gav honom ett mjukt leende och en kyss.

"Nej, såklart. Jag älskar dig." fick jag som svar. Han lutade sig fram och pussade mig lätt på munnen sen vände jag mig om. Han la sig tätt intill mig och höll om mig, så jag somnade, lycklig.

_____________________________________________________________________________

FÖRLÅT! Men som ni såg i förra inlägget har jag en ny admin, så hon kommer hjälpa mig. Det kommer bli mer regelbunden uppdatering så ni slipper vänta.

Jag har nu tagit in en medhjälpare, som kommer hjälpa mig skriva kapitel då jag har ont om tid. Jag vill göra så att kapitel kommer upp mer ofta, och skulle kanske ha gjort detta en aning tidigare, men det blev nu istället. Så, jag kommer lägga upp ett kapitel idag, så kommer medhjälparen skriva nästa, och så tror jag att vi kör lite varannan. 

Puss och kram!   

Kapitel 35

"Jag sprang. Sprang snabbt. Bort från något som jag inte visste vad det var. Allt jag visste var att jag måste hitta Luna, och det snabbt. Jag hörde henne skrika. Sen såg jag henne. Hon låg på marken, hon såg så rädd ut. Jag lyfte upp henne, började springa igen. Föll på knäna, men tog mig upp igen. Fan, jag kommer aldrig ta mig förbi buskarna. Plötsligt känner jag en hand på ryggen. Där står han. Min pappa. Han som ska skydda mig. Pappa kramar om mig och jag ler stort. Äntligen. Då hör jag ett ljud, det låter som när en kniv skär igenom kött. Pappas ögon spärras upp, och han faller mot mig. Jag hinner precis flytta mig, och när jag kollar upp ser jag någon som ser så elak och hemsk ut, att det måste vara djävulen. Han skrattar elakt mot mig. Då känner jag igen ansiktet. Jag börjar gråta och sätter mig ner på huk." Jag vaknar av mitt eget gråt och känner en lugnande hand mot mig axel.

-"Vad är det Michelle?" Jag känner hur tårarna rinner ner för mina kinder.

-"Jag hade bara en mardröm.." Säger jag med darrig röst.

-"Säkert?" Säger Justin. Jag nickar. Vi lägger oss ner igen, men jag kan inte sova. Jag stirrar på klockan. Nu ringer den snart, tänker jag. Och precis då ringer klockan. Justin vänder sig om, han verkade inte vakna. Jag orkar inte resa mig, jag bara ligger kvar. Då hör jag en duns, sen någon som smyger mot vårt rum. Bilden på mannen rusar igenom mitt huvud, "Nu kommer han. Nu ska han döda mig." tänker jag. Dörren öppnas sakta, men ingen man kommer in. Istället kommer Luna in och kryper upp i sängen. Mitt hjärta slutar banka, och jag kan andas igen.

-"Lille vän, varför kommer du här?" Säger jag och klappar henne på kinden.

-"Jag, jag vill att ni sa vanka nu!" Jag skrattar åt hur hon blandar ihop bokstäverna.

-"Men väck pappa då, så går vi ner och äter frukost!" Hon nickar glatt och reser sig.

-"Papa! Vanka sömnjtuta!" Ropar hon. Justin vänder sig sakta om.

-"Din busunge!" Säger han och börjar kittla henne sen lyfter han upp Luna och vi går ner. 

-"Varsågod Luna." Säger jag och ställer fram en tallrik med gröt i. Hon äter med god apptit, så jag ställer fram en till. 

-"Vill du gå på bio ikväll? Du får välja film." Säger Justin.

-"Ska Sarah och Cody passa Luna då eller?" Frågar jag.

-"Ja, jag tänkte det. Vill du?"

-"Visst, vilken film ska vi se då?"

-"Välj du."

-"Jaha, den nya filmen Hunger Games verkar bra. Ska vi se den då?" Frågar jag och Justin nickar glatt. Vi gör oss snabbt i ordning och lämnar över Luna till Sarah och Cody. Sen åker jag och Justin ut till stranden, och när klockan är åtta åker vi till bion.

När vi kommer ut ur salongen är jag mållös. Jag grät och skrattade, men framför allt blev jag förälskad. Josh Hutcherson var med i filmen. Och det är killen jag har varit lite, eller snarare enormt kär i sedan jag var tio.

-"Justin, du vet Peeta," säger jag lite tveksamt.

-"Ja, han killen som blir vald med Katniss?"

-"Ja, han, vet du var han bor?" Justin kollar undrande på mig.

-"J.. ja, jag och han har träffats ett antal gånger, varför undrar du?" Jag tar ett djupt andetag.

-"För jag har lixom haft en liten... hur ska jag säga, förälskelse i honom sen jag var tio." Justin höjer ena ögonbrynet och kollar nedlåtande på mig.

-"Ärligt? Josh?" Jag biter mig i läppen och ler lite busigt.

-"Yepp. Men du måste hålla med, det är som om Gudarna format hans käke med sina bara händer, det är helt orealistiskt hur vacker han är!" Jag märker att Justin himlar lite med ögonen så jag lägger mitt huvud på hans axel.

-"Jag älskar fortfarande dig mest, Justin." Säger jag och kysser honom.Justin suckar och kysser mig länge och mjukt.

-"Kom då." Säger han.

-"Vart?" Frågar jag, fast jag har en aning om vart vi ska.

-"Till Josh. Om du så gärna vill träffa honom, så ska du få det. Men du får INTE bete dig som en groupie. För då kommer han inte bli glad på mig." Jag nickar ivrigt och vi hoppar in i bilen. En liten stund senare stannar vi uanför ett fint hus.

-"Wow... bor han här? Helt själv?" Justin skakar på huvudet?

-"Nej, han bor här med en kompis." Vi hoppar ut ur bilen och knackar på. Efter en stund öppnar en kille dörren.

-"Eey, Justin, vad gör du här?"

-"Tjena Andie, min flickvän Michelle ville träffa Josh, hon har tydligen varit lite kär i honom sen hon var tio." Jag blir lite irriterad och ger Justin en nätt armbåge i sidan.

-"Haha, jaså. Vänta ska jag hämta honom. JOSH! JUSTIN ÄR HÄR MED SIN BRUD!!" Skriker Andie och går iväg. En stund senare kommer Josh ut och jag faller nästan bakåt, men Justin fångar mig.

-"Justin sa åt mig att inte bete mig som en groupie, men det är väll okej om jag gör det ändå?" Frågar jag och Josh börjar gapskratta. Justin och jag börjar oxå skratta, och Josh släpper in oss. Vi börjar prata om allt, sen kommer vi in på ämnet film. Josh berättar att det finns en ledig roll i hans nya film Journey 2, då Vanessa inte ville vara med i filmen, och frågar om jag vill provspela. Jag blir helt paff. Detta har ju varit en dröm sedan länge.

-"Ja, klart jag vill! Men, jag har aldrig varit med i en film förut.."

-"Det gör inget, det går nog bra. Men, Justin.. i rollen hon ska spela måste hon kyssa mig... är det lungt?" Justin harklade sig och nickade lite hastigt.

-"Visst." Säger han och sväljer. Jag lägger mitt huvud på hans axel och känner hur han blir lugn igen.

-"Jag ringer producenterna direkt då?" Jag nickar och ler stort. Efter en kort stund kommer Josh tillbaka med ett litet leende och sätter sig ner.

-"Du och jag ska komma dit med imorgon och provspela. Justin kan inte följa med, tyvärr." 

-"Jag hade ändå inte kunnat, håller på med Boyfriend fortfarande." Säger Justin och Josh nickar lite.

-"Men hur ska vi göra med Luna då? Sarah och Cody ska iväg imorgon, vi skulle egentligen passa Claire då." Säger jag och kollar på Josh, sen på Justin, och sen tillbaka till Josh. Jag fick en idé. Josh skakar direkt på huvudet.

-"Åh nej. Nej, nej, nej! Jag kan inte passa barn, jag har aldrig passat barn innan!" Säger Josh och skakar på huvudet.

-"Det hade aldrig jag heller, men sen fick jag barn när jag var ARTON. Så nu ska du få passa två barn, underbart eller hur?" Josh gnuggar sig i pannan och suckar.

-"Visst. ANDIE!! Kom hit!" Andie kommer in i vardagsrummet.

-"Vad?"

-"Vi ska få besök imorgon. Av två flickor som heter Luna och Claire. Och dom är tre år."

-"Fett!" Säger Andie och går iväg. Josh suckar och lutar sig bakåt i soffan. Plötsligt ringer min telefon och jag svarar snabbt.

-"Hallå?"

-"Hej, det är Sarah. Jag bara undrade, när kommer ni hem?" 

-"Jo, vi ska precis åka," Säger jag och börjar resa mig.

-"Ja, bra. För Luna har somnat i vår soffa och vi tänkte snart gå och lägga oss."

-"Okej, men vi kommer snart. Hejdå!" Säger jag och lägger på. 

-"Ska vi dra då?" Säger Justin och jag nickar. Vi tar på oss våra ytterkläder och öppnar dörren.

-"Ska jag hämta dig imorgon? Klockan två?" Frågar Josh och jag nickar. Vi sätter oss i bilen och kör iväg.

-"Ska du eller jag hämta Luna?" Frågar Justin.

-"Jag kan snabbt springa in och ta henne." Justin nickar och ler. Jag lutar mig mot hans arm och kysser honom på kinden.

-"Jag älskar dig så himla mycket Justin." Säger jag och kysser honom på kinden igen.

-"Jag älskar dig med." Säger han och ger mig en snabb kyss på pannan. En liten stund senare stannar han bilen och jag springer in och hämtar Luna. Vi kör snabbt hem och lägger oss. Jag hinner bara lägga mig i sängen, sen somnar jag.

______________________________________________________________________________

Förlåt att jag inte har skrivit :/ Ska verkligen bättra mig, lovar!

Kapitel 34

Livet var mycket jobbigare med ett barn. Bra mycket jobbigare än jag hade trott. Justin och jag hade klarat oss länge utan att bråka, men jag var lite småsur på honom. Han gjorde aldrig det jag bad honom om, han ville bara vara ute hela tiden. Han ville alltid hålla i Luna när jag höll henne, men när hon var ledsen så skulle han absoult inte hålla henne. Och när jag frågade varför, svarade han bara att han inte ville ge henne den bilden av honom, vad nu det betydde. Jag märkte att han var lite sur på mig också, men jag visste inte varför. Till slut, när Luna satt på golvet och lekte, jag lagade mat och Justin bara satt och glodde märkte jag att det hände något med Luna för hon började snyfta, men jag kunde inte vända mig om.

-"Justin, tar du det?" Frågade jag.

-"Nej." Svarade han och jag suckade.

-"Men jag kan inte släppa allt detta, ta henne nu!"

-"Jag vill inte att hon ska få den bilden av mig." Det var droppen för mig. Jag vände mig om och stirrade på honom.

-"Nej, nu får det för fan räcka." Justin kollade undrande på mig.-"Vad snackar du om?"

-"Jag sliter dag in och dag ut med mat, kläder OCH Luna, och du kan inte ens hålla henne när hon är ledsen? Vad är det för fel på dig?!" 

-"Men skärp dig, gör jag aldrig något då?"

-"Nej, det gör du inte! Inte någon nytta i alla fall! Inte här hemma, när jag behöver din hjälp!"

-"Jag har andra saker för mig! Jag har ett annat liv också!"

-"Ja men nu var det så att du valde detta livet med, ska du bara överge mig och ditt barn?"

-"Nej, men du får ta och lösa dina egna problem!" Jag kände hur jag blev helt röd i ansiktet av ilska.

-"JUSTIN!! DU gjorde mig gravid! Du bokstavlig talat tvingade på mig allt detta! Tror du jag ville ha detta livet? Jag trodde att vi var två om detta, jag trodde inte jag var själv! För hade jag varit själv hade jag aldrig klarat mig, trodde jag. Men jag har varit själv i stort sätt!" Skrek jag. Justin var minst lika arg som jag nu.

-"Det var ju fan inte meningen! Jag vill inte heller ha detta livet, kan du inte fatta det? Jag har mina fans, dem är mitt liv!" Luna började gråta och jag gick fram och lyfte upp henne.

-"Vet du vad, vi skiter i detta." Sa jag och kastade stekpannan i vasken.

-"Vad menar du?"

-"Oss, Justin." Han såg på mig med stora ögon. Luna slutade gråta och jag tårkade hennes kinder.

-"Jag vet inte... vad menar du med oss?" Jag svalde.

-"Vi funkar inte Justin. Vi har försökt länge nog, det funkar ju inte, uppenbarligen. Vi borde skita i det." Justin drog handen genom håret.

-"Nej, jag vill inte att det ska bli så.."

-"Men du gjorde så att det blev så." Jag satte Luna i vagnen och började packa ihop lite kläder till oss.

-"Snälla vänta.."

-"Justin, jag tänker inte vänta längre." Sa jag, tog en väska och försökte öppna dörren.

-"Hjälp mig, är du snäll." Sa jag och undvek hans blick.

-"Nej, jag tänker inte hjälpa dig." Jag bet mig hårt i läppen och öppnade med svårigheter dörren. Justin tog tag i min arm och försökte dra mig mot sig.

-"Snälla.. lämna mig inte." Jag ryckte mig ur hans grepp och marcherade ut. När jag kommit en bit stannade jag. Vad höll jag på med? Jag kan inte lämna honom nu. Vi är i samma båt, vi behöver varandra. Jag ska inte låta Luna växa upp med bara en förälder. Jag tog ett djupt andetag och vände om. Jag öppnade dörren försiktigt, och jag såg Justin stå med ryggen mot mig, gå fram och tillbaka och snyfta.

-"Vad fan har jag gjort? Åh, jag älskar henne, jag kan inte bara lämna henne! Vad är det för fel på mig?" Sa han. Jag kunde inte låta bli att le. Han älskade verkligen mig, hur kunde jag vara så blind? Justin satte sig ner och grät ännu mer. Han hade fortfarande inte märkt mig. Jag blev tårögd av att se honom så ledsen, så jag gick fram och kramade om honom.

-"Åh Justin.." Sa jag och han kollade upp med våta kinder.

-"Du kom tillbaka! Förlåt mig så mycket!" Sa han och kysste mig först på kinden, sen på munnen.

-"Förlåt.." Sa jag och tårarna rann som floder ner för mina kinder. Justin höll om mig, hårt, och jag grät mot hans axel. Plötsligt började Luna gråta, och jag började resa mig.

-"Nej, jag tar det. Sitt du." Jag log och satte mig ner igen. Så fort Justin lyfte upp Luna slutade hon gråta. 

-"Titta! Du får henne att sluta gråta direkt. Du är världens bästa pappa." Justin log och vi satte Luna mellan oss. 

-"Justin, varför är det så svårt att lämna dig?" Frågade jag. Han såg på mig med en blick som inte riktigt gick att läsa.

-"Jag.. vet inte." Svarade han tomt.

-"Jag tänkte verkligen gå, Justin. För du sårade mig. Du sårade mig ordentligt. Men sen kom jag tillbaka. Varför?" Justin ryckte på axlarna och klappade mig på kinden.

-"Du kanske älskar mig ändå, och vet att jag kommer ändra mig." Jag log och bet honom i läppen. Han smekte mig försiktigt och jag kysste honom passionerat. Sen kom vi på att Luna satt hos oss. Jag lyfte upp henne och la henne i sin spjälsäng, och konstigt nog somnade hon nästan direkt. Jag bytade om till ett linne och gick ner för trappan. Justin såg på mig med längtan.

-"Vad har jag gjort för att förtjäna världens hetaste tjej?" Jag skrattade till och la mig bredvid honom.

-"Du är inte alltid den perfekta pojkvännen, men det tar du igen med dina kyssar." 

-"Jaså? Då ska jag se till så att du aldrig glömmer detta." Sa han och kysste mig mjukt. Jag log och la min hand på hans bröst. Jag lät mitt finger glida längs hans mage, och kysste honom på navlen och hela vägen upp igen. Ända fram till munnen. Där stannade jag ett bra tag.

-"Jag älska.." Mer hann jag inte säga fören min mobil började ringa. Jag suckade och kollade på displayen. "Sarah<3" stod det. Jag svarade och hörde barnskrik i bakrunden men ingen sa något.

-"Hallå?" Sa jag och väntade på svar. Efter en stund svarade hon.

-"Ja, hej. Jag undrade bara hur du mådde."Jag suckade besviket. Avbröt hon min stund med Justin för att fråga hur jag mådde?

-"Jag mår bra, hurså?"

-"Jo, Cody och barnet sover, jag har inget att göra."

-"Jaha, men jag har det mysigt med Justin nu, väck Cody så får du det inte så tråkigt."

-"Okey, ja, ha så kul då." Jag la på och kysste Justin.

-"Vem var det?" Frågade han.

-"Sarah. Jag tycker verkligen synd om henne. Cody bara sover hela tiden, han har aldrig tid för henne." Justin nickade medlidande.

-"Han tar inte lätt på detta. Han måste bara vänja sig." Sa han och kysste mig. Det kändes som om vi låg där och kysste varandra hela natten. Kunde inte varje natt vara såhär?

Luna åldrades fort. Jag hade ingen aning om att denna dagen skulle jag minnas för evigt. 

Jag satt inne i köket och lekte med mitt nu 13 månader gamla barn. Hon hade ställt sig upp många gånger, men bara en liten stund. Jag rullade en boll till henne, och just då ställde hon sig upp. Hon satte ena handen mot väggen, och gick fram och tillbaka. Det var inte första gången, men jag applåderade.

-"Bra Luna! Vad duktig du är!" Sa jag. Plötsligt släpper hon väggen och går sakta men säkert mot mig. Utan att hålla i något. Jag tog fram kameran och satte mig en bit längre bort.

-"Kom Luna, visa pappa att du kan gå!" Hon skrattade och gick fram och pussade kameran. Och inte nog med att hon precis tog sina första steg utan stöd, nu sa hon även sitt första ord!

-"Papa!" Jag tappade hakan. Hände det verkligen?

-"Duktig tjej Luna! Åh vad duktig du är!" Plötsligt kom Tycoon springande. Jag klappade honom på huvudet, det gjorde Luna också.

-"Tycnon!" Sa hon och jag klappade händerna, med kameran i handen. Plötsligt satte sig Luna ner och jag stängde av kameran.

-"Vänta tills pappa får se detta!" Skrattade jag och klappade min ängel på kinden.

-"Mama!" Sa Luna och pekade på mig.

-"Ja, mamma!" Sa jag och klappade händerna.

-"Tycnon!" Sa hon och pekade på Tycoon.

-"Ja, duktig!" Plötsligt öppnades dörren och Justin kom in.

-"Hej du!" Säger han och kysser mig på kinden.

-"Papa!" Säger Luna och klappar händerna. Justin ser ut som om han har sett ett spöke.

-"Hörde du? HÖRDE DU MICHELLE? Hon har sagt sitt första ord!" Jag skrattade och visade honom videon. 

-"Testa och se om du kan få henne att gå!" Sa jag och Justin gick en bit bort.

-"Kom då Luna! Kom till pappa!" Hon skrattar och reser sig upp, och vinglar bort till Justin.

-"Underbart, eller hur?" Ler jag. Justin lyfter upp Luna och ger mig en kyss.

-"Bättre mamma kan man inte få." Sa han, och jag ler stort.

______________________________________________________________________________

FÖRLÅT men jag hinner aldrig skriva när det är skola :(

Kapitel 33

Vi spenderade två dagar på sjukhuset innan vi fick åka hem. Barnen var friska och det var vi med. När jag kom hem, räckte jag över barnet till Justin. Han log stort.

-"Världens finaste.." Sa han och pussade henne på pannan.

-"Ja, visst är hon." Sa jag och kysste honom.

-"Vad ska hon heta?" Frågade Justin plötsligt. Jag blev lite förvånad, det hade vi inte alls pratat om. Jag tänkte efter en stund, sen kom jag på det perfekta namnet.

-"Luna." Justin kollade frågande på mig.

-"Luna? Det har jag aldrig hört förut. Varför just Luna?" 

-"Luna betyder måne. Och eftersom hon föddes när det var natt, och måne, så är det ett passande namn. Eller så kan hon heta Moon." Justin tänkte efter.

-"Luna eller Moon.. vilket vill du helst ha?" Frågade han mig.

-"Luna. Men vad vill du att hon ska heta? Jag menar, detta är ju något som inte kan ändras. Vi borde vara eniga." 

-"Jag vet inte. Jag tycker om Luna. Jag vill att hon ska heta Luna." Jag log. 

-"Tack Justin." Luna började gråta. Antagligen var hon trött.

-"Jag ska visa hennes rum! Jag och Cody  gjorde klart vårt först, sen gjorde vi klart deras. Det blev riktigt snyggt!" Han ledde mig in i ett stort rum med bebis-saker. Väggarna var rosa och lila med vackra mönster. 

-"Åh, Justin hur hade du tid med detta?" Han log elakt och ryckte på axlarna. Jag skrattade åt honom och la ner Luna i sängen, sen ringde jag Sarah.

-"Hallå?" Svarade någon.

-"Sarah är det du?" Frågade jag.

-"Ah, hej Michelle, nej det är Cody, Sarah har precis lagt Claire i sängen." 

-"Aaw, Claire! Vad gulligt namn!"

-"Hej Michelle, förlåt att jag inte svarade. Hade fullt upp med Claire."

-"Ja, jag hörde det. Vad gulligt namn!"

-"Jag vet! Vad heter din? Eller har ni inte gett den något namn än?"

-"Jo, Luna heter hon. Oj, vänta hon gråter, Justin tar du det? Bra."

-"Vad gulligt! Jag måste säga att det känns rätt bra nu. I början var jag räff och orolig, nu är jag mest trött!" Skrattade Sarah.

-"Ja, samma här. Helst av allt vill jag bara sova." Det höll Sarah med om. Efter en stund la vi på, och jag gick och la mig. Jag vaknade flera timmar senare av att någon gick upp ur sängen och mötte Justins blick.

-"Jag ska bara se på henne när hon sover." Sa han och kysste mig på pannan. Jag log och somnade om. Jag vaknade av att Justin pratade där nere, och gick ner för att se vem det var.

-"Vad söt du är! Ja det är du! Ja det är du!" Sa Justin till Luna och gungade henne lite. Jag kunde inte låta bli att le. 

-"Du är den perfekta pappan Justin." Sa jag och han vände sig om.

-"Haha, jag vet!" Jag skrattade åt honom.

-"Kom till mamma Luna!" Sa jag och tog henne ifrån honom. Hon grep tag i mina armar och Justin kysste mig på pannan.

När Luna var 8 månader började saker hända. Luna hade börjat krypa och sitta, och hon hade börjat jollra. Claire och Luna hade börjat träffas, och dom var riktigt bra vänner. Jag och Sarah var ute i affären. Vi skulle bada i polen, och ville ha en typ badring som barnen kunde sitta i. När vi letat runt ett bra tag hittade vi äntligen vad vi letade efter. Vi gick och betalade, sen skyndade vi oss hem till Sarah. Vi bytte om till badkläder och hoppade i med barnen, som tyckte att det var riktigt kul.Vi tänkte lära dom att simma.

-"Kan vi börja med Claire?" Frågade Sarah.

-"Visst." Svarade jag och satte Luna i badringen. Claire lärde sig ganska snabbt, och det gjorde Luna med. Vi hade riktigt kul, och det hade barnen också. Dom sprattlade med benen och skvätte vatten på varandra. En kul dag!

______________________________________________________________________________

Sry min dator har laggat så kunde knappt skriva mer, fick göra såhär och avsluta det. Btw checka min andra blogg: http://mittlivsomemilia.bloggplatsen.se/

Kapitel 32

Det blev helt tyst. Ingen sa något, alla bara stirrade.

-"Jag.. jag vet.." Fick jag fram. Justin sa inget, han bara log. Jag kollade mig omkring och mötte Sarahs blick. Hon höll hört om Codys arm.

-"Säg ja!" Viskade hon och nickade. Även om hon var på andra sidan rummet förtstod jag vad hon menade.

-"Ja, det vill jag!" Sa jag till slut. Justin kysste mig och log. Han kallade in en präst och nu plötsligt, stod vi där och gav löften. Allt gick så snabbt. Jag minns inte vad prästen sa, jag hörde bara när han sa mitt namn, och då svarade jag. Sen plötsligt kysste Justin mig och så var vi gifta. Alla jublade och jag kunde inte låta bli att le. Var detta verkligen på riktigt?

Tre veckor efter att Justin och jag hade gift oss hade jag börjat spy. Inte kräksjuka, utan på olika tillfällen. Jag förstod inte vad det var, så jag kom hem till Sarah, som också hade samma problem.

-"Sarah, vad kan det va?" Frågade jag henne när vi satt tillsammans i sängen.

-"Jag vet inte, jag hoppas bara inte vi är..." Sen blev hon tyst.

-"Vi är..?" Sarahs ögon såg ut som om dom skulle ploppa ut.

-"Gravida..." Jag skrattade nervöst.

-"Nej det.. så kan det väll... vi är väll inte..?"

-"Vänta, jag tror jag har några graviditets test här någonstans.." Sa hon och började rota i en låda. Hon tog upp fyra kartonger och räckte två till mig. Jag kollade oroligt på henne.

-"Men tänk om vi är... du vet.." Sa jag oroligt.

-"Ja, då får vi lösa det på något sätt!" Sarah hade blivit så possitiv till allt.

-"Michelle.. Vad som än händer har vi alltid varandra, och vi har Justin och Cody med. Vi kommer klara oss riktigt bra." Sa hon och tog tag i mina händer. Vi gick in på toaletten tillsammans, hon började. Medan vi väntade på hennes svar tog jag också mitt prov. Så satt vi där och höll varandra i händerna, och väntade på svar. Sarahs kom först.

-"Herregud.." Viskade hon. Jag kramade om henne.

-"Vi klarar detta. Jag finns där för dig, okej?" Hon nickade.

-"Michelle, jag är bara 18 år, och jag är gravid. Men Justins mamma klarade det, eller hur?" Jag nickade. Sarah var gravid. Nu var det bara jag kvar. Vi satt spänt och väntade, och till slut kom svaret. Jag kunde inte andas. Var det verkligen sant?

-"Du är också.." Sa Sarah och tittade på mig. Jag nickade. Utan förvarning började jag skratta. Först stirrade Sarah på mig som om jag var galen, men sen började hon också skratta. Vi skrattade i över 10 min, sen tog vi oss samman.

-"Vi måste till doktorn.." Fnittrade.

-"Ja.. vi kan gå nu." Sa Sarah och försökte hålla inne sitt skratt. Vi åkte till doktorn, och som tur var kunde han ta oss direkt.

-"Hej, vad kan jag hjälpa er med?" Frågade han. Jag och Sarah såg på varandra.

-"Vi tror att vi är gravida." Sa vi. Doktorn såg lite chockad ut, men släppte in oss. Han ställde två sängar bredvid varandra, sen hämtade han en annan läkare. Doktorerna undersökte oss, och efter en stund kollade dom på oss och Sarah tog min hand.

-"Grattis, ni är gravida!" Sarah och jag tackade och sen gick vi hem. Sarah verkade inte så orolig, men det var jag. Hur skulle jag berätta detta för Justin? Och alla andra? Det var egentligen för mycket för mig, jag var inte beredd på detta.

-"Ring Justin. Jag ringer Cody."

-"Va vad menar du varför?" Frågade jag.

-"Vi måste berätta för dom, det är bättre nu än aldrig." Jag tog mig samman och tog upp min mobil och ringde Justin. Han svarade snabbt och jag förklarade för honom att han måste komma till Sarah, nu. Han och Cody kom ungefär samtidig och vi satte oss vid köksbordet.

-"Vi... har något att berätta.." Började jag.

-"Vi är.. gravida.." fortsatte Sarah. Killarnas ögon var stora som tefat.

-"Men hur vet ni det?" Sa Cody.

-"Vi.. gick till doktorn.." Sa jag och Justin stirrade på mig. Jag gav honom en ledsen blick och han tog min hand under bordet. Cody såg ut som om han skulle explodera.

-"Du går till MICHELLE istället för MIG?" Skrek han. Justin la sin hand på Codys axel men han puttade bort den.

-"Cody jag.." Började Sarah.

-"Jag trodde jag var din pojkvän, inte hon!" Skrek han ännu högre och pekade på mig. Hur kunde han göra så mot henne? Hon är 18 år och det är han som har gjort henne gravid, och så skäller han på henne!

-"Cody håll käften! Hon ville inte såra dig, hon var rädd, kan du inte fatta det?" Skrek jag och började slå efter honom, men Justin lyfte ut mig ur rummet.

-"DIN JÄVEL!" Skrek jag till Cody och försökte ta mig loss, men Justin var stark och jag hade inte en chans.

-"Ta det lungt, dom får lösa det själva!" Sa Justin.

-"Han sårar henne Justin! Jag måste hjälpa henne!" Justin skakade på huvudet.

-"Du kan inte hjälpa henne." Jag kollade undrande på honom.

-"Vad menar du, det är klart jag kan hjälpa henne!" Sa jag och ryckte mig ur hans grepp.

-"Cody är fruktansvärt rädd, och han vet inte hur han ska reagera. Han vill bara vara där för henne." Jag gav upp. Justin hade rätt, Cody var precis lika rädd som vi, om inte mer. Vi märkte att Sarah och Cody hade slutat tjafsa, faktum var att det var helt tyst. Justin stack försiktigt in sitt huvud, men ryckte snabbt ut det igen.

-"Vad?" Frågade jag. Han putade med läpparna och låtsades hångla med sig själv. Jag fick hålla handen framför munnen för att inte börja skratta, och Justin gjorde likadant. Efter en stund kom Sarah och Cody ut till mig och Justin, och Sarah tog ett djupt andetag.

-"Vad ska ni göra med barnet?" Frågade Sarah och såg blygt på mig. Jag bet mig i läppen och gav Justin en frågande blick.

-"Ja. Vi behåller det." Sa Justin efter en stund. Svaret chockade mig men glädje mig samtidigt.

-"Vi med." Sa Cody och la sin arm runt Sarah hals. Vi spenderade resten av dagen på stranden. Det var för varmt för att göra något annat.

Min mage växte enormt snabbt. Det kändes som om det bara gått några veckor när jag en natt vaknade av att sängen var helt blöt. Precis när jag skulle väcka Justin ringde min mobil.

-"Hallå, det är Michelle." Svarade jag medans jag ryckte i Justins arm för att han skulle vakna.

-"MITT VATTEN HAR GÅTT MICHELLE VÄCK JUSTIN OCH KÖR INOM OSS! JAG MÅSTE TILL SJUKHUSET!" Skrek Sarah i luren. Jag smällde till Justin på kinden och han flög upp.

-"Vad gör du?" Sa han irriterat.

-"Vi måste till sjukhuset, mitt OCH Sarahs vatten har gått, vi måste köra inom dom!" Jag hade aldrig sett Justin så stressad. Han puffade ut mig i bilen och jag kände hur verkarna började. När vi kom fram till sjukhuset stod en kvinna i öppningen och gav oss rullstolar. Killarna körde in oss, det var jätte mycket folk där i sjukhuset.

-"Dom ska föda, någon hjälp!" Ropade Justin och Cody, nästan i mun på varandra. Två kvinnor kom fram och rusade iväg med mig och Sarah.

-"Kan vi få va i samma rum?" Frågade Sarah.

-"Nej, tyvärr, men jag kan se till så att ni får.."

-"Snälla, jag ber dig! Jag hade aldrig klarat mig utan henne och om hon inte är bredvid mig när jag föder kommer jag aldrig att klara av det!" Sköterskan suckade och körde in oss i ett rum tillsammans. Vi hoppade upp i en säng, och sen kom det in två läkare, en till mig och en till Sarah. Cody och Justin stod bredvid oss och nästan skakade.

-"Åh, du är helt öppen! Du behöver bara krysta ordentligt så kommer barnet snart ut!" Sa min läkare. Jag krystade för allt i världen, men det kändes inte som om det hjälpte.

-"Såja, lite till!" Ropade läkaren till mig. Jag tog i allt vad jag orkade, och plötsligt så hörde jag barnskrik. Och så var jag mamma. Jag kastade en blick på Sarah. Hon började gråta och jag tog tag i hennes hand.

-"JAG ORKAR INTE MEER!" Skrek hon.

-"Sarah ger du upp nu så får du aldrig hålla i mitt barn fattar du det?" Sarah bet ihop och plötsligt hördes ännu mer barnskrik. Hennes doktor log stort och visade upp en jätte söt bebis. Precis då kom min doktor tillbaka med min.

-"En söt flicka har du fått!" Sa hon och gav mig mitt alldeles egna barn. I samma stund kom Sarahs läkare in med hennes barn.

-"En liten flicka!" Sarah såg på mig med en busig blick och jag log tillbaka. Killarna var tvugna att gå ut och äta, så Sarah och jag flyttade ihop våra sängar.

-"Herregud.. Vi är mammor!" Sa jag och klappade mitt barn på huvudet. 

-"Ja.. hur bäst är inte vi?" Jag skrattade till och log för mig själv. Vi var riktiga champions.

______________________________________________________________________________

Konstigt kapitel? Hell yah.

Kapitel 31

Jag låg i sängen med vidöppna ögon. Justin hade somnat för längesedan, men jag kunde inte sova, hur mycket jag än försökte. Plötsligt slog en tanke mig. Alla som jag var vän med eller älskade extra mycket dog. Tänk om det skulle hända Justin, jag skulle inte kunna leva då. Det är mycket bättre om jag försvinner ur hans liv. Jag kollade på klockan, den var 01.32 Nu hade jag chans att rymma. Jag reste mig sakta upp och plockade ihop lite grejer. Jag kastade en snabb blick på bilden jag fått av honom, den kunde jag inte ta med. Jag skyndade tyst ner i köket, och skrev en lapp till Justin:"Älskade, jag vill inte att du ska dö. Jag kommer inte tillbaka, jag vill inte att du ska leta efter mig. Men jag lovar, jag glömmer dig aldrig." En tår föll ner på pappret och lämnade en blöt fläck, nu skulle Justin se att jag gråtit, fan! Jag hörde Justin hosta till där uppe så jag skyndade mig ut. Jag kände hur trött jag var, så jag sprang hem till Sarah och hoppade in genom hennes fönster.

-"Vad gör du här?" Frågade hon.

-"Jag rymmer, alla som jag älskar dör och jag vill inte att det ska hända med Justin. Snälla, får jag sova lite här?" Sarah tänkte efter, först tvekade hon, men sen sa hon ja. Jag kunde bara sova en liten stund, sen skulle jag iväg igen.

-"Jag glömmer dig aldrig, Sarah." Hon kollade sorgset på mig.

-"Är du säker på det här?" Frågade hon.

-"Ja, jag vill iväg nu." Svarade jag och kramade om henne, sen rusade jag iväg. Jag mötte en bil som stannade. Han frågade vart jag skulle och jag sa dit vägarna tar mig. Han lät mig följa med, flera mil. Sen när han skulle tanka smög jag ut och fortsatte gå. Jag kände att jag började bli trött, men var skulle jag sova? Jag stoppade handen i min ficka. Jag hade kreditkort och mycket sedlar, så jag behövde inte oroa mig för pengar. Men var skulle jag sova? Jag gick länge, till slut blev det bäcksvart och det började regna lite lätt. Det kändes som om jag hade gått i flera timmar när jag äntligen kom fram till ett motell. Jag skyndade mig in och såg mig omkring. Inte det finaste, men det fick verkligen duga nu. Jag gick fram till receptionen och harklade mig. Kvinnan som stod bakom disken kastade en snabb blick på mig.

-"Hej, jag..." Började jag.

-"Ett ögonblick." Sa hon skarpt. Jag blev lite illa till mods av hur hon snäste av mig, men försökte inte tänka på det. Efter en stund vände hon sig mot mig och såg väldigt glad ut.

-"Förlåt för det innan, det var inte meningen. Vad kan jag hjälpa dig med?" Frågade hon med en glad röst.

-"Ehm.. jag bara.."

-"Herregud... Du är ju Michelle!" Jag visste inte vad jag skulle svara.

-"Ja.."

-"Michelle, Justin Biebers flickvän!" Det sved till i hjärtat. Ja, Justin Biebers flickvän. För det var så alla såg mig. Biebers flickvän, ingen annan. 

-"Ja, det är jag, men säg inget om det, snälla." Tjejen nickade ivrigt.

-"Jag lovar. Eh, förlåt, vad kan jag hjälpa dig med?" Jag suckade av lättnad.

-"Jag behöver någon stans att sova, har ni några lediga rum?" Tjejen vände sig om.

-"Vi har ett ledigt uppe på andra våningen. Vänta lite.. här är den!" Hon räckte fram en nyckel till mig. Jag tog tveksamt emot den.

-"Tack.. hur mycket kostar det?" Frågade jag. 

-"500 kr för en natt, alltså 500kr per natt." Jag nickade och började plocka upp pengarna. När jag plockade hittade jag en bild på Justin och mig. Jag fastnade i den för en sekund men skyndade snabbt vidare med att leta pengar. När jag letat en stund hittade jag en femhundring och gav den till henne. 

-"Tack. Upp för trappan, rum nummer 15." Jag tackade och började gå mot trappan. När jag kommit halvvägs smälldes dörren upp och jag såg Justin komma in. Jag såg tjejen först kollade på honom, sen på mig. Jag skakade på huvudet och skyndade mig upp. Jag hörde Justins oroliga röst där nere.

-"Har ni sett Michelle? Min flickvän?"

-"Nej, jag har inte sett henne. Vad skulle hon göra här?" 

-"Jag vet inte... förlåt så mycket." Efter en kort stund hörde jag dörren öppnas och sedan stängas igen. Det knackade på min dörr och jag öppnade.

-"Vad har hänt mellan er två egentligen?" Frågade tjejen.

-"Varför ska jag berätta det för dig, jag vet inte ens vad du heter." Sa jag.

-"Cindy heter jag." Sa hon och trängde sig in. Jag stängde dörren och satte mig ner på sängen.

-"Ja, det började med att min pappa dog när jag var fem år. Sen dog min syrra förra året, och mamma kort efter. Och sen, för bara någon vecka sedan, dog min bästa kompis. Alltså, alla som jag älskar dör. Så, jag vill inte vara med Justin mer, för jag vill inte att han ska dö. Jag älskar honom för mycket." Jag kände tårarna tränga sig fram.

-"Jag står på bådas sidor. Jag förstår hur du tänker, men ärligt, du skulle sett Justin. Hans ögon var röda av gråt och tårar rann ner för hans kinder. Jag tycker du ska säga som det är till honom." Jag lutade mitt huvud mot hennes axel.

-"Det är bara så svårt.." viskade jag och en tår rann ner för min kind.

-"Jag vet... jag vet.." svarade hon och la sin arm om mig. Plötsligt ringde min mobil. Jag tog upp den och det stod "Justin<3" på displayen. Jag såg att han hade ringt mig över 20 gånger. Cindy tog mobilen ifrån mig och kollade vem det var.

-"Svara." Sa hon efter en stund. Jag stirrade på henne.

-"Är du galen? Vad ska jag säga?" 

-"Säg att du är ledsen, och sen berättar du det du berättade för mig!" Jag bet mig hårt i läppen, sen svarade jag.

-"Hej Justin.." 

-"Michelle, vad fan håller du på med? Jag såg lappen, vad menar du? Vadå dö? Ingen ska dö Michelle!" Jag började gråta tyst och Michelle tog min hand.

-"Ja men.. alla som jag älskar dör ju.. det är bara en tidsfråga innan du dör också! Och jag kan inte leva utan dig!" Jag hörde hur han började gråta.

-"Men Michelle.. jag kommer inte lämna dig, aldrig! Jag lovar.." Snyftade han. 

-"Okej." Sa jag och bet mig i läppen.

-"Bra, var är du?"

-"På motellet."

-"Okej, jag älskar dig, glöm aldrig det."

-"Jag ska aldrig glömma, jag lovar." Jag la på. Cindy log mot mig och jag log tillbaka. Hon hjälpte mig bära ut min väska, sen var hon tvungen att gå in för det kom en massa folk. Jag började gå på vägen, för han kom aldrig kändes det som. När jag gått en stund började det droppa. Sen började det regna ordentligt, den öste ner. Jag såg på avstånd en svart Range Roover, och antog att det var Justin, för bilen stannade några meter framför mig och Justin hoppade ut.

-"Vad ska det bli av dig?" Frågade han medan han gick mot mig.

-"Jag vet inte.." Sa jag och la min väska på marken. Justin kom fram och la sina händer på mina kinder.

-"Gör aldrig om det, lova mig det." Jag nickade och han kysste mig sakta. Han tog min väska och lyfte in den i bilen, sen åkte vi hem.

När vi kom hem var det redan soluppgång. Justin ville se på den, men jag ville bara sova. Jag skämdes över hur jag hade betett mig, och ville inte se honom i ögonen. Eller rättare sagt, jag vågade inte se honom i ögonen. Jag var rädd över hur jag skulle känna, tänk om jag inte älskade honom mer, hur skulle jag förklara det för honom?

-"Hej." Sa Justin och la sig bredvid mig. Jag undvek hans blick så gott jag kunde, men han puttade upp mitt ansikte så jag låg och såg rakt in i hans bruna ögon.

-"Jag vill sova." Sa jag kort och vände mig om. 

-"Okej, nu räcker det. Jag har stått ut med så mycket för dig, vad är det med dig? Vad har jag gjort som är så fruktansärt fel?" Jag fick tårar i ögonen.

-"Inte du.." Började jag.

-"Inte jag? Nej, men vad är det då? Det måste vara något jag är delaktig i, du kan ju inte ens se mig i ögonen." Jag tog mig samman och satte mig upp.

-"Jag var rädd." Justin satte sig framför mig. Han såg arg ut.

-"Rädd? För vad?"

-"För mitt liv har fallit samman! Jag har ingen kvar. Bara dig."

-"Ja, är inte det tillräckligt för dig?" Jag visste inte hur jag skulle förklara mig.

-"Jo, det är klart men... om jag sen förlorar dig, vad har jag kvar? Jag har ingen, Justin! Hela min familj är borta! Du förstår inte hur rädd man är, det finns INGEN! Man är helt ensam, och det är skrämmande. Jag vet att du känner dig utelämnad, men jag kan inte hjälpa det. Du måste förstå att det tar ett tag att kommer över sånt här!" Justin skämdes lite, det syntes.

-"Förlåt, du har rätt. Jag känner mig lite utelämnad, men det handlar inte bara om det. Jag vill kunna vara där för dig, jag vill inte att du ska vara ledsen." Jag tittade Justin i ögonen, och märkte att han började tänka på något.

-"Vad är det?" Frågade jag. Justin kollade upp och såg mig i ögonen.

-"Inget.." Sa han. Jag ryckte på axlarna.

-"Okej, jo. Vi ska fira din födelsedag när du fyllet 18 stort!" Sa han. Jag blev lite rädd.

-"Nej, det behövs inte..." 

-"Jo. Det är redan bestämt!" Sa han. Jag skakade på huvudet.

-"Okej.. då säger vi väll så.." Sa jag och kysste honom.

-"Men jag är bara 16 än.." sa jag och kliade mig bakom huvudet.

-"Det är lungt, vi kan vänta..." Sa Justin och kysste mig.

Åren gick snabbt. Ja, vi bråkade fler gånger, och ja, vi gick och la oss ovänner, men vi löste det alltid. Det var dagen innan min födelsedag, och jag var ganska nervös. Justin hade ordnat en stor fest med en massa folk. När Justin fyllde 20, alltså för 3 månader sedan, hade han inte en så stor fest. Varför han ville att jag skulle ha det sa han att jag skulle få veta imorgon, på festen.

-"Justin, jag kan väll ha den klänningen jag fick av dig?" Justin nickade ointresserat.

-"Vill du ha röda eller vita rosor?" Frågade han.

-"Vita... men ärligt titta nu passar detta?" Han vände sig snabbt om.

-"Ja visst, ska vi ha vin eller cider?" Jag suckade ljudligt.

-"Justin, varför ska det vara så mycket? Kan det inte bara vara du, jag och sängen?" Sa jag, tog tag i hans krage och drog honom mot mig. Han skrattade till.

-"Nej, men efter festen kan det vara du, jag och sängen.." Sa han och kysste mig. Jag blev besviken på honom och puttade bort han från mig.

-"Jag vill inte ha värsta balen, jag vill inte att det ska vara så speciellt. Jag vill bara ta det lugnt!" Justin tog mina händer.

-"Det har bara varit en svår tid, jag tycker det är dags att göra något stort, och roligt, så att vi har något att se fram emot!" Jag gnuggade mig i pannan.

-"Jaja.. jag har ju alltid velat dricka cider.." Log jag.

-"Då blir det cider!" Det slutade med att Justin och jag gjorde färdigt allt, sen satte vi på en film och bara mös.

-"Jag är så glad att jag fick dig." Viskade jag, och somnade strax därefter. När jag vaknade var Justin redan uppe och fixade allt. Jag var trött och hade ont i nacken av någon andledning, så jag bestämde mig för att åka och få en massage.

-"Jaja, du kan göra det. Jag stannar här och..." sa han sen sjönk han in i sitt eget. Jag gick ut till bilen och körde iväg. Justin hade gett mig några körlektioner, så jag kunde grunderna. Jag stannade utanför massagestudion och skyndade mig in. Jag blev bemött av ett lugn, och en trevlig personal.

-"Hej, kan jag hjälpa till?" Log kassörskan.

-"Ja, jag skulle vilja få en massage. Helkropp." Kassörskan började kolla inte på datorn.

-"Ja, vi har en ledig tid om 10 minuter, går det bra?" Jag nickade och gick och satte mig. Efter tio minuter kom en asiatisk kvinna ut. Hon ledde mig till ett rum och jag bytte om till badrock. Sen bad hon mig lägga mig ner, och så började hon massera. Jag blev verkligen av med all stress, och det behövdes. När vi var klara kollade jag min telefon. Justin hade ringt tre gånger och skrivit ett sms där han bad mig ringa, så så fort jag kom ut till bilen ringde jag.

-"Hej Justin, du hade ringt?"

-"Ja, jag skulle bara se var du tog vägen. Festen börjar om tre timmar!" Jag kollade förvånat på klockan. Om tre timmar? Hur länge var jag där egentligen?

-"Jaha.. ja jag är på väg hem nu.. så vi ses snart. Älskar dig!"

-"Älskar dig med!" Vi la på och jag körde hem. När jag kom innanför dörren var Justin redan färdig och han stod beredd med locktången. Jag satte mig ner och han började locka mitt hår.

-"Aj, du brände mig!" Ropade jag när locktången nuddade vid mitt öra. Han bad om ursäkt och fortsatte med en annan lock. När han var färsig satte han upp håret i en knut. Det var jätte fint, och med klänningen blev det perfekt. Festen skulle vara vid en strand, där man hade lagt ut ett dansgolv, och där det skulle stå bord och sånt, och så var där en liten scen.

-"Vi måste åka, vi skulle egentligen redan vara där!" Sa Justin, tog tag i min hand och drog ut mig till bilen.

-"Är du okej? Du är inte nervös?" Sa Justin när han startade bilen.

-"Jag brukar aldrig vara nervös inför sånt här. Det är du som är ett nervvrak!" Skrattade jag. När vi stannade på parkeringen utanför stranden såg jag dansgolvet. Det var helt sjukt stort, jag hade aldrig sett något liknande!

-"Justin.." Viskade jag. Han smekte mig på kinden och vi gick bort mot golvet. Jag trodde jag skulle ha tråkigt, jag var mest för att festa, men när alla hade kommit hade jag verkligen riktigt roligt! När det gårr kanske tre timmar hoppade Justin pp på scenen och tog en mick.

-"Jag vill tacka alla för att ni har kommit till Michelles födelsedag, vi har lagt ner mycket tid på detta.."

-"DU har lagt ner mycket tid på detta!" Ropade jag och alla skrattade.

-"Ja, okej men du har varit lite delaktig. Hursomhelst, jag vill fråga dig en sak. Kom upp hit, Michelle." Plötsligt kände jag hur nervös jag blev. Folk började putta fram mig, nu stod jag helt  bredvid honom. Han satte sig ner på knä, och jag anade inte vad han skulle fråga.

-"Michelle, jag älskar dig. Vill du gifta dig med mig?" 

______________________________________________________________________________

Dålig på att uppadetra xD