Kapitel 14

Vid fem började jag göra mig i ordning, jag duschade, sen lockade mamma mitt hår och satte upp det i en knut, sen sminkade hon mig lite lätt med maskara och eyeliner. Jag tyckte själv att jag var riktigt vacker. Och när jag stog och inspekterade mig själv knackade det på dörren och jag sprang ner och öppnade. Där stod Justin i kostym och såg så himla söt ut.

-"Wow... du ser fantastisk ut..." Sa han och jag rodnade. Han räckte fram en bukett blommor.

-"Jag ger dig 10 rosor, 9 äkta, en fake, och jag kommer älska dig till den sista dör." Sa han och kysste mig. Jag ville gråta men bet ihop och gick med honom ut i bilen. Han körde oss till en åker, och sen gick vi en bit över åkern. När vi stannade såg jag några män jobbade med något, sen såg jag att det var en luftballong. 

-"Ååh Justin.. men jag är ju höjdrädd!" Jag började bli orolig.

-"Men du måste se hur Atlanta ser ut uppifrån! Och jag är med hela tiden. Du klarar det." Sa han och kysste mig. Justin lyfte mig över kanten på korgen och sen hoppade han i själv. Han höll om mig hela tiden, och till slut vågade jag gå fram till kanten och kolla ut. Det var verkligen vackert. Vattnet var så klart och allt var bara så underbart. 

-"Woow..." Justin kysste mig på kinden.

-"Jag sa ju att du skulle gilla det." Viskade han. 

-"Okej, vi börjar gå neråt nu." Sa mannen som styrde ballongen. På mindre än tio minuter var vi nere, och vi började gå mot bilen. Justin körde oss till en resturang, och på vägen berättade han att han hade en till present. Jag ville veta vad det va, men han vägrade berätta. När vi stannade utanför resturangen gick vi rakt förbi istället för att gå in.

-"Skulle vi inte in i resturangen?" Frågade jag.

-"Vi ska hämta din present först." Jag skakade på huvudet och följde efter. Jag tyckte jag såg någon jag kände men trodde att dom bara var galet lika. Sen kom vi närmare, och jag tänkte att detta kan inte stämma. Det såg ut som min bästa vän Linnea, och hennes pojkvän Mårten. Jag började tveka, och tittade på Justin. Då såg jag att han log. Jag forstod att det verkligen var Linnea, och blev jätteglad.

-"Oh Justin tack! Tack jag älskar dig!" Sa jag och kysste honom, sen sprang jag fram till Linnea. 

-"LINNEA!" Skrek jag. Hon vände sig om och började skrika när hon såg mig.

-"MICHELLE!!!" Vi kramade om varandra och jag fick tårar i ögonen. 

-"Fattar du hur mycket jag har saknat dig?" Jag skakade om henne och vi började skratta.

-"Vad tror du jag har gjort?" Vi kramade om varandra igen. Sen gick alla till resturangen och vi åt och hade kul, Justin och Mårten kom väldigt bra överens, och det gjorde mig och Linnea väldigt glada. Dagen slutade med att Linnea sov hos mig och Mårten och Justin sov hos Justin. Morgonen därpå vaknade Linnea och jag av att Linneas telefon ringde. Det var hotellet, som sa att dom måste komma tillbaka och byta rum för det hade hänt något i deras gamla. Så Justin och jag satt kvar själva. plötsligt plingade hans telefon och han sa att han snart var tillbaka. Efter en stund hörde jag honom utanför och jag öppnade dörren. Då ser jag att han håller i världens gulligaste eurasier valp. 

-"Aaaw Justin! Det är en liten hundvalp!" Han släpper den och den kommer springande mot mig. Jag lyfter upp den och klappar den. 

-"Vad ska den heta?" Frågar han.

-"Hmm.. Tycoon!" Justin skrattar och kysser mig. Bästa pojkvännen någonsin!

_____________________________________________________________________________

Jaa... lite långtråkigt menmen :) 

Kapitel 13

När hissdörrarna öppnades kastade jag mig ut, och kort där efter kom Justin. Det stod sjukhuspersonal och väntade på oss, så när vi kom ut tog dom tag i alla oss och ledde iväg oss till ett rum. 

-"Har någon av er klaustrofobi?" Frågade en av läkarna.

-"Jag har." Svarade jag och Justin i mun på varandra. 

-"Okej, så ni fick panik av att vara fast i hissen?" Justin och jag nickade och jag fick en snabb flashback. 

-"Det var obehagligt att vara instängd och jag kunde inte andas i början." Sa jag. Läkarna nickade. 

-"Ja, det verkar inte vara något större fel, ni har bara fått en chock. Bara ta det lugnt så är allt bra." Vi sa tack och gick för att fortsätta shoppa. Jag fyllde snart år, den var den 18 augusti och jag fyllde år den 23 så Justin sa att han skulle köpa ett paket till mig. Jag sa att det inte behövdes men han var envis så jag gav med mig. Själv gick jag till en annan affär och kolla på kläder. Jag köpte en tröja och ett par shorts. Sen kom Justin tillbaka med en påse i handen. Jag skakade på huvudet och log. 

Efter att vi shoppat hela dagen, åkte vi hem till mig och kollade hur det var med mamma. Hon var på fötter igen och mådde mycket bättre. Hon log och skrattade. Jag var glad för hennes skull och vi kramade om varandra och pratade mycket. Hon hade till och med varit och köpt en present till min födelsedag. 

Dagen innan min födelsedag sov Justin över hos mig, och vi såg på film och åt massa godis, sen somnade vi. Mamma väckte oss klockan 8, och sjöng Ja må hon leva på svenska. Justin sjöng med, han hade lärt sig hela! Det var otroligt att han lärt sig den så snabbt, och jag satt och log hela tiden. Mamma kom fram med sitt paket först. Det var ett kuvert, och i låg biljetter till Panic! At the discos konsert den 25 augusti. Jag var besatt av dom innan, men inte längre. Gjorde det något? Nej. Jag fick se dom live för första gången! Jag var otroligt glad och kramade om mamma. Sen tog Justin fram sitt paket. Jag öppnade det och i lådan låg en väldigt vacker klänning och ett fint halsband med en pärla. Jag gapade. Den var otroligt vacker.

-"Pröva den!" Sa han och gick ut ur rummet. Mamma hjälpte mig få på den, och den passade perfekt. Jag kom ut och Justin gick fram och kysste mig.

-"Den är så vacker!" Jag ville gråta men höll inne tårarna. Han sa att han hade en till present men den skulle jag få ikväll.

_____________________________________________________________________________

Jaa inte det bästa menmen ;)

Kapitel 12

Jag vände mig om mot Justin. Han låg och tittade på mig. Jag sträckte på mig.

-"Hur länge har du varit uppe?" Frågade jag.

-"Ungefär en kvart. Du är så söt när du sover." Han log och jag skrattade till. Han hade redan varit uppe en gång och tagit på sig kallsonger märkte jag när han ställde sig upp, gick fram till en låda, tog upp ett par trosor och kastade till mig. Jag skrattade och satte på mig dom. Jag reste mig men höll fortfarande täcket på mig. Justin gick fram till mig och kysste mig. Jag släppte täcket och det föll till marken. Sen tog han på mig en t-shirt som han hade i handen och la upp täcket på sängen. Tröjan var lite stor men det gjorde inget. Vi gick ner och tog en skål med flingor. Utan att kunna göra något åt det, började jag fnittra, som sedan bubbladde upp till ett skrattanfall. Jag skrattade så jag grät och föll av stolen. Justin kollade oroligt på mig och satte sig bredvid mig.

-"Vad är det?" Småskrattade han. Jag kunde inte svara utan bara fortsatte skratta. Han log och hjälpte mig upp. När jag satte mig på stolen och fortsatte äta la han sin hand på mitt ben och tittade på mig med ett leende. Jag sneglade på honom och fnittrade lite. 

-"Du skrämmer mig när du tittar på mig så." Sa jag och log. 

-"Bra" Sa han, kysste mig och lyfte upp mig ur stolen. Han bar mig halvvägs upp för trappan sen smälldes dörren upp. Justin släppte ner mig och in kommer Scooter med världens smile. 

-"Vi ska till Omaha-Mall!" Jag började asgarva och satte mig ner. Efter en liten stund började Justin också skratta och föll ihop bredvid mig. Båda grät så tårarna sprutade. Scooter förstod inget men log ändå. J Vi tog oss samman och fixade oss, sen gick vi ut till bilen. 

Vi hade jätte kul hela vägen och sjöng "Omaha-Mall". När vi kom in i affären var det tjejer som kom och ville ha autugraf men Kenny tog bort alla och vi gick iväg till en hiss. Både Justin och jag har klaustrofobi (vilket betyder att vi inte klarar av att vara i trånga utrymmen) och hatade att åka hiss. Vi ville ta trapporna men alla bad oss att ta hissen istället så vi gjorde det. Men när vi åkt vad jag tror var halvvägs, hände det som inte fick hända. Hissen stannade. Jag tog tag i Justins hand och båda var livrädda. Jag började trycka på knappen om och om igen och Justin fick panik. Jag började gråta och fick svårt att andas. Jag var livrädd. Justin och jag kramade om varandra riktigt hårt och plötsligt släcktes lampan. Då brast det för mig. Jag började skrika och banka på väggarna. 

-"SLÄPP UT OSS!! SLÄPP UT OSS!!!" Kenny tog tag i mig och Scooter höll fast Justin.

-"Michelle, Michelle lyssna på mig. Sluta. Sluta. Andas, vi kommer ut snart. Oroa dig inte. Men du måste lugna ner dig, du skrämmer upp dig själv. Lugn..." Kenny höll om mig och jag andades fort. Sen släppte han mig och Justin kramade om mig istället. Det kändes som om det gått flera timmar innan hissen äntligen startade igen och vi fortsatte uppåt.

____________________________________________________________________________

jaa förlåt att jag inte skrivit :( men skolan har ju precis börjat, har inte haft tid :( 

Kapitel 11

När jag vaknade kände jag en längtan efter Justins läppar. Jag började leta i huset efter honom men han var inte hemma verkade det som. Jag såg en lapp på kylskåpet och gick fram och läste den. "Hej! Hoppas du mår bättre idag, jag var tvungen att gå några ärenden så jag bad Selena komma över och hålla dig sällskap. Älskar dig <3" Jag kollade mig omkring men såg inte Selena någonstans. Jag öppnade kylskåpet, tog fram lite youghurt och hällde upp i en skål.

-"Hej, hur mår du?" jag hoppade till och vände mig om.

-"Oj, jaha, hej, jag märkte inte att du var här." Sa jag när jag såg att det var Selena.

-"Du, jag är så ledsen för det som hände med din lillasyster." Selena såg med en ledsen min på mig. Jag log lite och sa att det inte var någon fara. 

-"När kommer Justin tillbaka då?" Undrade jag.

-"Jag vet inte, men inte på ett bra tag tror jag. Vill du gå ut och ha kul eller ska vi stanna här och kolla på någon film?" Jag tänkte först be henne att gå för jag behövde lite ensamtid, men sen tänkte jag att hon tog sig tid att komma så jag kunde inte bara köra hem henne. 

-"Visst, vi kan ju åka ut och gå på stranden. Jag har inte varit ute på ett tag, märker att jag börjar bli lite blek!" Skrattade jag. Selena log och klappade mig på armen. 

-"Okej, då gör vi det."

"Det var mysigt att gå på stranden, och Selena var jätte trevlig. Hon visste precis vad hon skulle säga och vi blev mycket bra vänner. När dagen gick mot sitt slut ringde Selenas mobil och hon svarade.

-"Hej Justin!"

-"Hey, hur går det? Mår hon bra? Och... vänta, är du utomhus? Gick du aldrig till henne?!"

-"Haha Justin lugna ner dig, hon mår bättre nu så vi bestämde oss för att ta en tur till havet. Är du hemma nu eller?" 

-"Nej, men snart. Ni kan börja komma hem till mig." Selena sa hejdå och vi började dra oss hem mot Justin.

-"Du är så snäll Selena. Du hade inte behövt komma, om du inte ville." Hon skrattade och sa att det inte gjorde något, vi hade ju jätte roligt. När vi kom tillbaka var Justin väldigt stressad och hade knappt tid med mig.

-"Michelle är det säkert att du mår bra? Du kanske borde sova lite, du är ganska svag..." Jag blev lite irriterad över hur han behandlade mig som ett barn och snäste och var kort mot honom.

-"Ja. Visst. Tack då." Han lutade sig fram för att kyssa mig men jag ryckte undan huvudet. Han kollade lite besviket på sig men sen vända han sig om och gick in i köket.

-"Jag måste gå igen snart, men kommer tillbaka vid åtta." Han drack något som såg ut att vara gröt sen sa han hejdå och gick ut. Jag började ångra mig för att jag var så elak mot honom. Selena märkte det och höll om mig. Jag började gråta och hon höll om mig hårdare. 

-"Såja, såja. Jag vet att det är svårt. men du är otroligt stark. Jag skulle inte klara av det så bra som du." Jag lugnade ner mig och kollade Selena i ögonen.

-"Jag vill inte vara stark längre. Jag har varit stark för länge, jag vill också bli kramad när jag mår dåligt. Jag vill inte alltid vara den starka!" Selena kramade om mig igen.

-"Du gråter inte för att du är svag. Du gråter för att du har varit stark för länge." Allt hon sa la sig så bra i mitt hjärta. Jag blev glad när hon var här. Plötsligt ringde Selenas mobil och hon släppte taget om mig. Hon pratade en stund innan hon la på.

-"Jag måste gå. Förlåt, jag hade hemskt gärna stannat men det har hänt en sak med en av mina hundar, jag kommer tillbaka så snabbt som möjligt."

-"Nej kom inte tillbaka, jag vill prata lite med Justin sen, och hoppas det går bra." Sa jag och Selena log och gick. Plötsligt slog tanken mig att jag var ju ensam i Justin Bieber's hus. Jag började fnittra. Sen kom ett bubblande skratt och jag låg ensam och skrattade. Efter ett tag slutade jag skratta. Istället log jag. Jag kom ihåg alla minnena jag hade med Miriam. Jag var ändå glad att vi hade så fina upplevelser och även om jag saknade henne så visste jag att hon hade det bra. Efter ett tag så somnade jag, men vaknade ett tag senare av en dörr som öppnades och en väldigt glad Justin kom in. När han såg att jag var klar såg han ledsen ut och sa bara hej. Jag ställde mig upp och gick fram till honom.

-"Justin, förlåt att jag snäste så åt dig. Men jag var bara ledsen då. Och tack för att du bjöd över Selena, hon har verkligen varit snäll." Justin log och kysste mig. Jag kysste tillbaka. Vi kysstes hela vägen upp till hans rum. Sen började vi klä av oss. Nästa morgon vaknade jag med bara täcket över mig. Även Justin hade bara täcket över sig....

_____________________________________________________________________________

haha oops lite kul hade dom där    menmen ^^

Kapitel 10

Justin var trött på hela kändislivet, det märkte jag. Jag började tänka att han kanske borde vara själv ett tag, och inte behöva tänka på någon flickvän. Den tanken gjorde mig ledsen men jag visste innerst inne att det var rätt. Jag ville bara inte inse det. 

-"Ska vi ses imorgon?" Han suckade men försökte se glad ut. Jag ville verkligen inte ha det såhär, om Justin och jag skulle kunna ha ett förhållande ville jag att han skulle vara lycklig, inte längta tills dagen var slut!

-"Justin jag... Jag märker på dig att du inte är lycklig. Jag vill inte vara det som gör att du inte orkar med något längre. Och jag förstår att du behöver lite ensam-tid." Jag hade tårar i ögonen och kände att jag fick svårt att andas. 

-"Vad pratar du om? Jag är bara lite pressad av allt som hänt med Ryan! Det är allt! Jag vill inte förlora dig för det, jag älskar dig. Snälla gör inte så mot mig!" Tårarna började rinna och Justin lutade sig fram och torkade bort dom. Jag kysste honom sen gick jag in i huset. Mamma satt där och grät. Jag rusade fram och frågade vad som hade hänt. Hon kollade upp på mig. Hon såg inte ens verklig ut, hennes ögon var röda och kinderna var blöta. Hon kastade sig över mig och kramade om mig, hårt.

-"Mamma vad är det som har hänt?" Plötsligt undrade jag var Miriam va. Jag hade inte sett henne på länge.

-"Jag är så ledsen älskling... jag saknar henne så" Jag förstod inget.

-"Mamma vad pratar du om?" Hon släppte taget om mig och grät ännu mer.

-"Miriam är... hon... jag vet inte hur... jag... dom sa att det inte gick... hon hade svalt för mycket vatten och...." Jag hörde knappt vad hon sa.

-"Mamma jag förstår inte.."

-"MIRIAM DRUNKNADE I HAVET! Jag tog med henne och kollade bort i en sekund sen hade hon fastnat i något och kom inte upp!" Jag började skrika. Jag förstod inte varför. Jag klarade inte av mer. Efter vad som hänt med Justin och Ryan behövde jag verkligen inte detta. Och Miriam. Lilla, söta, kärleksfulla Miriam som alltid fanns där för mig. Hon som väckte mig på planet, för annars hade det åkt hem igen med mig. Alla minnen jag hade med henne for förbi. Jag kom ihåg ALLT. Jag orkade inte mer. Livet var förjävligt. Jag ville inte leva mer. Jag kramade om mamma och vi grät länge. Till slut grät vi båda oss till sömns.

När jag vaknade var mina ögon torra och det sved när jag blinkade. Mamma var redan vaken, men hon låg helt stilla i soffan. Jag gick upp och tog ett glas vatten. När jag drukit lite kände jag hur tårarna började komma. Jag började gråta hejdlöst och kunde snart inte andas. Jag föll ner på golvet och lutade mig mot bänken medan jag kippade efter luft. Då kom mamma springande och höll om mig. När jag lugnat ner mig och kunde andas igen plingar min mobil till. Det är Justin. Han undrar om jag har tid att träffas. Jag torkar mina tårar och ställer mig upp. Mamma är trött och går upp och lägger sig, så jag följer med upp och stoddar om henne. Så fort hon lägger sig somnar hon. Jag går ner igen och svarar på Justin's sms:"Kom hem till mig. Måste prata med dig, en hemsk sak har hänt, kan inte fatta det, behöver dig verkligen :'(<3". Jag får snabbt ett svar och kort senare ringer det på dörren. När jag öppnar dörren står Justin där och ser halvglad ut. När han ser att jag har gråtit ändras hans ansikte helt och han kramar om mig.

-"Vad har hänt?" Jag tittar på honom och börjar gråta. Vi sätter oss i soffan och han lyfter mitt huvud och tittar rakt in i mina ögon.

-"Älskling, berätta vad som har hänt." Säger han igen. Jag tar ett djupt andetag.

-"Miriam..." Jag klarar knappt mer, men fortsätter ändå.

-"Miriam är död. Hon drunknade medan vi var på festen." Jag börjar skaka.

-"Herregud. Michelle, hon var en ängel och det kommer hon alltid att vara. Alla saknar henne." Just då ville jag bara säga "Haha skoja bara, jag ville vara se hur mycket du brydde dig!" men jag visste att det inte var så. Jag tapopar andan igen och börjar gråta hysteriskt. Det gick inte att kontrollera det. Jag ville bara här ifrån snabbt. Jag klarade inte av att vara här mer. Allt påminde mig om Miriam. Jag bad Justin skriva en lapp till mamma om hon skulle vakna, sen åkte vi iväg till Justin. Jag orkade inte med något mer, så vi la oss i sängen och Justin bara pratade på. Jag lyssnade inte, jag kunde bara tänka på Miriam. Till slut slutade Justin prata och la sig bredvid mig och började kyssa mig. Jag slutade tänka på Miriam då, och det slutade med att jag somnade i hans famn. Jag minns vad han sa innan jag somnar. Han hade sina läppar mot mina, och viskade "Jag älskar dig". 

_____________________________________________________________________________

Sorgligt kapitel :( Bara för min farbror har fått cancer så behövde verkligen skriva ut mig så det blev såhär <33

Kapitel 9

Jag är orolig över vad Chaz och Ryan ska tycka om mig. Jag har aldrig varit nervös över att träffa nytt folk för jag älskar att prata och är inte blyg, men nu var det en annan sak. Det här var Justin Biebers bästa vänner. Och jag är hans flickvän. När Justin stannade bilen kysste han mig på kinden och jag vaknade ur mina tankar. 

-"Är du orolig?" Frågade han mig.

-"Jag brukar inte vara orolig över att träffa nytt folk men det känns som om detta är annorlunda." Justin såg på mig och log.

-"Dom är precis som du och jag. Inget att vara orolig över, jag är säker på att dom kommer tycka om dig." Det fick mig att lugna ner mig men jag kände ändå att jag var ganska nervös. Chaz och Ryan hade inte kommit än så Justin och jag passade på att bada. Vattnet var varmt och Justin kunde inte sluta kyssa mig. Plötsligt hör jag hur någon ropar på Justin, och jag försöker få honom att sluta kyssa mig.

-"Mhm.. Justin... Justin... JUSTIN!" Han slutar kyssa mig och tittar oroligt på mig.

-"Gjorde jag något fel?" Jag skrattar till och kysser honom snabbt.

-"Nej, men någon ropar på dig." Justin släpper ner mig och vänder sig om. Han vinkar på någon, tar min hand och vi springer upp mot stranden. 

-"Tjena grabbar! Detta är Michelle, Michelle detta är Chaz och Ryan" Jag ler och säger hej.

-"Jag märkte att ni var fullt upptagna där ute..." Säger Ryan med ett hånflin och tittar på mig. Jag rodnar och kollar ner i marken. Justin skrattar och tar tag i min hand igen. 

-"Ska vi gå och köpa glass?" frågar Chaz och börjar gå. Alla följer efter. När vi köpt våra glassar sätter vi oss utanför och äter. Jag, Chaz och Ryan kom väldigt bra överens, och jag märkte att Ryan tyckte om mig, för han flörtade mycket. Det märkte Justin också. När alla ätit upp sina glassar ställde sig Justin upp och sa att vi måste gå nu. Jag förstod först inget, men sen ville han prata själv med Ryan, så Chaz och jag stannade kvar och bytade nummer. När Justin och Ryan kom tillbaka tog Justin tag i min hand och nästan drog upp mig. Jag tyckte att vi skulle gå och bada en sista stund och det höll Chaz med om, men Justin och Ryan vägrade. Jag förstod inte vad som hände. Ena stunden var alla bästa vänner, sen blir Justin konstig och vill gå hem. 

-"Michelle, kom så går vi." Han gav Chaz en "fist-bump" och gav Ryan en sur blick, sen drog han iväg med mig till bilen. Väl inne i bilen vände jag mig mot Justin och gav honom en sur blick.

-"Varför gjorde du så för? Det var väll himla onödigt! Det var ju du som ville att vi skulle träffas!" Justin såg lika sur ut och det tog ett tag innan han svarade.

-"Han gillade dig!" Jag förstod inte hur det kunde vara dåligt, det var ju det han ville, att vi skulle lära känna varandra! 

-"Det var väll det du ville?" jag fattade inget.

-"Ja, men han GILLADE dig, fattar du inte? Han dreglade över dig! Han flörtade med dig hela tiden!" Justin tittade på mig med en arg, men samtidigt ledsen blick. 

-"Men Justin.. du vet att jag älskar dig, och jag skulle aldrig vilja byta ut dig mot din bästa kompis! Tror du verkligen att jag skulle göra så mot dig?" Jag var ganska besviken på honom, litade han verkligen inte på mig? 

-"Nej, men jag blir bara så arg på honom! Han vet att du är min flickvän, ändå gör han så!" Jag kunde förstå att han kände så, om Justin hade flörtat med någon av mina vänner hade jag också blivit förbannad. Jag suckade och satte på bältet. Justin startade bilen och vi åkte iväg.

Utanför mitt hus fick båda vi ett sms. Det var från Chaz. På sms:et stod det: Hey! Fest hos mig, vilka hänger på? Jag kollade på Justin.

-"Jag går dit, vill du följa med?" Frågade Justin. Jag antog att jag inte hade något val så jag sa ja. 

-"Bra, jag hämtar dig här vi 8 ikväll." Han kysste mig sen körde han iväg. Jag gick in på mitt rum och började plocka fram kläder. En klänning? Nej jag skulle ju inte på bal! En lång tröja? För lite! Det slutade med att jag tog ett pösigt vit/rosa linne och ett par shorts. Sen till sminket. Jag tänkte att det inte fick vli för överdrivet, så jag tog bara på lite extra maskara och lite glitter på ögonen. Det var inte så extremt, men det fick räcka. Sen kom Justin och hämtade mig, och festen var redan i full gång när vi kom dit..

Efter 3 timmars dunkande musik började dom spela tryckare. Dj sa att nu skulle alla dansa med en annan, och paren bildades. Justin sa att han skulle på toaletten, men sen när han kom tillbaka skulle vi dansa. Jag väntade en liten stund sen kom Ryan fram till mig och började prata.

-"Hey, du ser snygg ut ikväll" Jag kollade ner i golvet och sa hej, detta var precis vad som inte fick hända! Jag vände mig om, men Ryan var envis. Han gick efter mig och fortsatte snacka. Jag vägrade svara och gick vidare. Till slut blev han irriterad och ryckte tag i min arm och vände mig mot sig. Sen föll han mot golvet. Jag förstod först inte vad som hände, sen tog Justin min hand.

-"Justin! Du får inte göra så!" Men skadan var redan skedd. Jag tog Justins hand och drog ut honom från festen, och vi hoppade in i hans bil. Som tur var hade Ryan bara fått en röd kind, och han var på fötter lika snabbt som han föll. 

-"Förlåt. Jag ville inte göra så. Jag trodde att min varning innan idag skulle få honom att sluta." Jag förlåt Justin, men tyckte ändå att det var omoget gjort.

-"Jag förstår dig Justin, men det var väll lite över gränsen att slå honom? Du ska bara veta att det inte var vanlig Sprite i hans glas, jag såg hur dom hällde ner alcohol i glaset, så det var ju egentligen alcoholen som gjorde att han höll på så." Justin stirrade på mig. Sen startade han bilen och körde hem mig. 

_____________________________________________________________________________

Långt kapitel, jag vet :P haga får se om jag skriver mer idag eller imorgon, lillebror ska ha kalas ^^ Kram!

Kapitel 8

Justins säng var otroligt skön. Jag ville stanna i den hela dagen! Jag satte mig upp och såg mig omkring. Justin verkade inte vara här. Jag reste mig upp och gick ner för att äta frukost, när jag ser något stort svart på väggen. Jag ser lite suddigt för att jag är trött, så jag blinkar flera gånger innan jag ser att det är en enorm spindel. Jag skriker till och då kommer Justin upp.

-"Hey vad är det som.. AH! Vad är det för något?" Han skriker som en tjej när han ser spindlen. Jag tar tag i hans hand och vi springer skrikande ner för trappan.

-"Justin du måste döda den!" Justin tittar på mig som om jag vore galen.

-"Aldrig i mitt LIV att jag rör den där hemska saken!" Jag tittar bedjande på honom.

-"Men Justin... kom igen, ta ett glas, fös ner den på golvet och sätt glaset över den! 

-"Men om det är så lätt varför gör du det inte själv?" Jag skrattar till och kollar honom rakt i ögonen.

-"För att jag är en tjej, och du är min pojkvän, och jag älskar dig" Justin suckar och går in i köket hämtar ett glas, sen tar han min hand och vi går upp för trappan. Men spindlen är borta. Så jag bestämmer mig för att skoja med Justin...

-"Åh herregud den sitter i ditt hår Justin!" Han börjar skrika och hoppa upp och ned medans han skakar huvudet.

-"AH TA BORT DEN TA BORT DEN!!!" Jag börjar skratta och han slår till mig på armen. men sen tittar han allvarligt på mitt huvud och jag tänker att den går jag inte på.

-"Ha ha Justin, jag går inte på den. Du är dålig på att ljuga." 

-"Okey, jag ljuger inte. Jag lovar, du kan ju känna själv..." Han ser faktiskt livrädd ut och jag börjar hoppa upp och ner precis som Justin gjorde. Då börjar han skratta och jag kramar om honom. Då ser jag att spindlen sitter på väggen igen och jag släpper genast taget, vänder honom om och puttar fram honom en bit. Jag märker direkt att han inte tänker göra det så jag tar glaset, föser ner den enorma spindlen som genast börjar springa och lägger glaset ovanpå den. Sen kollar jag på Justin.

-"Vad ska vi göra nu då?" Han rycker på axlarna, sen springer han iväg, hämtar ett papper och föser in det under glaset. 

-"Du får lyfta ut den." Säger han och pekar på glaset.

-"Eh, jag vill inte vara sån men vem var det precis som riskerade sitt liv när hon nästan rörde spindlen och la glaset på den?" Justin skrattar, börjar lyfta pappret och glaset, men tappar pappret på något sätt och spindlen hoppar upp på min hand, jag skakar av den och den springer och gömmer sig i ett hörn.

-"JUSTIN det var väll onödigt!?" Han skrattar åt mig igen.

-"Vet du vad, vi ringer Kenny istället. Han får ta hand om detta." Jag tycker det låter som en bra idé och vi går ner och äter frukost. Efter ett tag kommer Kenny och frågar vad som har hänt. När Justin förklarar skakar Kenny bara på huvudet och går för att leta efter spindlen. Efter ett tag hör vi hur han skriker till, och vi springer och kollar. Han står och kollar på en bokhylla.

"Det ser ut som om er spindel är mamma" Säger han med ett hånflin. Då ser jag det också. Tusentals små spindlar som kryper runt. Jag ställer mig bakom Justin och vi smyger sakta ut ur rummet. Sen ringer Justins mobil. Det är Chaz och Ryan som vill träffa mig. Så Justin och jag bestämmer oss för att möta dom på stranden.

_______________________________________________________________________________

Jag vet det blev långtråkigt men vet inte vad jag ska skriva :P Mer imorgon eller idag, vi får se :) Puss!

Kapitel 7

Längst fram, bland dom galnaste fansen, där står jag med min 10åriga lillasyster och vi skriker som galningar. Alla skriker. Man blir halvt döv. Efter att ha stått där i vad jag tror var 10 minuter, säger dj:en:-"GIVE IT UP FOR JUSTIN.... BIEBER!" Alla tjejer blir galna och skriker ännu högre. Allt jag kan tänka på är att min pojkvän står uppe på scen och ska sjunga "Baby". Det kommer en massa rök sen står han där, Justin Bieber. Miriam klättrar upp på min rygg. Hon sitter där och gråter och Justin vinkar och sjunger, och ler. Efter ett antal låtar kommer en tjej fram och frågar Miriam om hon vill vara Justin's "One less lonley girl" och eftersom Miriam inte visste något om det börjar hon skratta hysteriskt och skriker:-"YES YEEEEEEEEEEEEES!!! YEEEES!!". Jag skrattar och följer med upp på scenen. Justin ler och tar Miriam i handen och leder fram henne till stolen. Hon sitter där och gråter och jag kan inte låta bli att skratta. Hon ser så lycklig ut! Justin ger henne blommor och sjunger för henne, och Miriam kramar om honom.  Bästa kvällen någonsin.

Efter showen möter vi Jusin backstage. Jag säger åt Miriam att gå till Jaden, som verkar tycka det är kul att gå runt med en 10årig flicka i handen. Jag är glad att jag äntligen får lite ensamtid med Justin.

-"Så, Miriam blev glad märkte jag!" Han kramar om mig och jag skrattar till.

-"Ja, hon hade ingen aning! Hon fyller ju år idag, det var den bästa presenten någonsin sa hon!" Justin skrattade och log.

-"Ska du åka med mig hem?" Jag nickade. Jag gick iväg och hämtade Miriam och Justin körde oss till hotellet. Miriam rusade in och berättade allt från att ha fått vara på scen med Justin och hur han sedan hade kört oss hit. Jag sa till mamma att jag åkte med Justin hem, sen åkte vi tillbaka till showen. Bussen vi skulle åka i var enorm. När vi kom in såg jag att det fanns xbox, och jag nästan hoppade av glädje.

-"XBOX!! Justin vi MÅSTE spela sen!" Det bler att vi spelar Mario Cart, och jag vann hela tiden. Till slut blev Justin sur på mig och kysste mig för att distrahera mig. Vi slutade spela och kysstes istället. Det var härligt, allt var så bra med Justin! När vi ligger och myser, skakar plötsligt hela bussen och alla saker flyger omkring, och Justin håller fast i soffan och håller fast i mig för att jag inte ska trilla av. När allt lugnat ner sig kommer Scooter in och frågar hur vi mår. Justin tittar på mig och ler. Sen ser han sitt xbox.

-"Ja, vi mår bra, men det gör nog inte mitt xbox..." Jag skrattar till och Justin börjar gapflabba. Men Scooter ser bara allvarlig ut. Jag förstår att något är fel och tittar på honom.

-"Justin, bussen har åkt av vägen, elen försvann. Eftersom vi är den sista bussen har dom andra redan åkt iväg. Vi är fast här tills imorgon." Justin och jag tittade på varandra. 

-"Men... jag menar vi måste ju ha någon som har mobil..." Försökte jag.

-"Ingen tekning." 

-"Men vi måste ju ändå kunna ringa 112.." Började Justin.

-"MEN JUSTIN TROR DU INTE VI HAR FÖRSÖKT?!" Justin kollade ner i golvet.

-"Justin förlåt, men jag är bara orolig över hur alla mår och.. förlåt mig." Jaustin nickade och sa att det var lungt, sen gick Scooter ut. Jag kunde se på Justin att han var orolig, för han gick fram och kramade om mig. Jag tog upp min mobil och kollade om jag hade teckning. 

-"Justin... Justin! Justin jag har teckning!! Jag ringer 112 nu!" Justin kollade på mig som om han inte trodde det var sant. Medan jag ringde gick han och han och hämtade Scooter. Alla blev jätteglada och inom 20 minuter var polisen och ambulansen här. Justin, jag och Jaden åkte i en bil, och resten i en annan. Efter halva vägen somnar jag, och vaknar sen upp i Justin's rum....

_____________________________________________________________________________

haha ja så långt det blev... :O men nu ska jag till en kompis skriver en till sen :)